Flickan i fängelset

Jag fortsätter att ta mig igenom Charles Dickens produktion genom att lyssna på engelska skådespelerskans Mil Nicholsons (helt ideella!) utmärkta inläsningar, som går att strömma via bibliotekets hemsida. Nu var det dags för "Little Dorrit". Huvudpersonen heter egentligen Amy och är ännu en av Dickens änglalika unga kvinnor. Den milda och goda Amy är dotter till en fin man, som har hamnat i fängelse på grund av sina skulder. Han tar sig aldrig därifrån, så hans tre barn får växa upp i fängelset. Det är tur att många av Dickens bipersoner skildras lite mer realistiskt och humoristiskt med mänskliga fel och brister, för annars skulle historierna stå en upp i halsen. Dickens syn på medelålders, ogifta, självständiga kvinnor är inte nådig, men hans fruktansvärt elaka skildringar av dem (både i "The Old Curiosity Shop" och den här) känns mest patetiska idag. Som alltid hos Dickens är det många personer och historier som vindlar sig runt varandra och som alltid tycker jag att det är mycket underhållande! "Little Dorrit" tar 36 timmar att lyssna på och då blev jag ändå lite ledsen när den tog slut.
Betyg: EEEE
P.S. Sent omsider har jag även kommit mig för att se filmen "The invisible woman" om den medelålders Dickens och hans unga älskarinna Ellen Ternan. Välspelad och vacker - missa inte den!

 

Spelaren och hans dotterdotter

Det var inte utan saknad som jag skildes från den änglalika Nell och hennes spelmissbrukande morfar, den rättrådige unge mannen Kit, den onde Quilp, den lismande advokaten Sampson Brass och hans manhaftiga syster Sally, den fattige skolläraren, "the single gentleman" och alla de andra i Charles Dickens myllrande roman "The Old Curiosity Shop" ("Den gamla antikvitetshandeln") från 1841. Som de flesta av Dickens romaner publicerades den först som följetong och det märks hur roligt Dickens har haft när han tagit sina ivrigt väntande läsare på olika vindlande äventyr i London och ut i landet. Jag lyssnade på boken i en underbar inläsning av en engelsk skådespelare som verkligen gjorde persongalleriet rättvisa. Det här är inte en av Dickens bästa romaner, men man har mycket trevligt så länge den varar (vilket är 24 timmar)!
Betyg: EEEE

På flykt i böckernas värld

Jag upptäckte att stadsbiblioteket i min stad hade alla delarna i Jasper Ffordes humoristiska och fantasifulla deckarserie om Thursday Next, förutom tredje delen: "The Well of Lost Plots". Då bad jag dem köpa in dem, vilket de prompt gjorde och nu har jag haft den som underhållande sommarläsning. I denna del, som alltså utspelar sig före "Something Rotten", tar Thursday Next, som kan ta sig in i böcker, sin tillflykt till en outgiven deckare av tvivelaktig kvalitet. Där hoppas hon att det onda, multinationella företaget Goliath, som har raderat hennes man, inte ska kunna hitta henne. Hon arbetar som ersättare för en av bifigurerna i boken och utbildar sig till till agent för Jurisfiction, bokvärldens interna polisstyrka, samtidigt som hon umgås med kändisar som Miss Havisham (från Dickens "Lysande utsikter"), Marianne Dashwood (från Austens "Förnuft och känsla") och Mrs Tiggy-Winkle (från en Beatrix Potter-bok). Jag gillar Ffordes roliga och fantastiska beskrivningar av hur böcker egentligen blir till, vad personerna i en bok gör mellan kapitlen och vad som händer om man försöker ändra handlingen i en bok. Det här är kanske inte den allra bästa boken i serien, men man blir helt klart underhållen!
Betyg: EEE+

Guldfeber och stjärntydning

Jag har ägnat ett par veckor åt tegelstenen (835 s) "The Luminaries" av Eleanor Catton. Eftersom den vunnit Man Booker-priset hade jag höga förväntningar, men dem levde den inte upp till. Boken är skriven i 1800-talsstil och utspelar sig i en liten stad i Nya Zeeland under guldruschen på 1860-talet. Det är en slags deckarhistoria som långsamt, långsamt reds ut. Catton presenterar ett stort antal personer och även om hon lyckas beskriva dem så att man kan hålla isär dem någotsånär, tycker jag att hon skildrar dem på ett ganska platt sätt. Jag hade önskat mer gestaltning. Hänvisningarna till astrologi i kapitelrubriker m.m. tycker jag inte tillför någonting. 
Betyg: EE
 P.S. Här är en mer utförlig och mycket mer positiv recension av boken.
P.S.2 Läs hellre "Guld" ("The Colour") av Rose Tremain om du är intresserad av tiden och platsen (och god litteratur).
P.S. 3 För den som gillar 1800-talsromaner rekommenderar jag originalen, t.ex. av Dickens, Austen, Eliot, Gaskell och systrarna Brontë.

Kärleksdrama i pastoral miljö

En bok med titeln "Far from the madding crowd" ("Fjärran från vimlets yra") passar särskilt bra att läsa i sommarstugan. Det är en engelsk 1800-talsroman av Thomas Hardy, som jag tidigare bara läst "Tess of the d'Urbervilles" av. Som titeln antyder utspelar sig romanen på landet, närmare bestämt i sydvästra England. Den centrala personen är en ung, vacker kvinna med det osannolika namnet Batsheba Everdene. Runt henne kretsar tre män, som alla vill gifta sig med henne: den rejäla, tråkiga bonden Gabriel Oak, den rika, dystra godsägaren William Boldwood och den charmiga, opålitliga officeren Frank Troy. Det var långt ifrån den bästa engelska 1800-talsroman jag läst, men lite kul ändå.
Betyg: EEE
P.S. För den som är intresserad av engelskt 1800-tal rekommenderar jag i första hand Jane Austen, Charles Dickens, Charlotte Brontë och Elizabeth Gaskell!

Rapsodisk Dickensdebut

När mina medhavda böcker tog slut under påsklovet gjorde jag en räd i min mammas bibliotek och kom ut med "Pickwickklubben" av Charles Dickens i fin utgåva från 1927. Jag fick bara med mig första bandet, så denna recension gäller enbart de första 430 sidorna av denna tegelstensdebut. "Pickwickklubben" utspelar sig på 1820-talet och handlar om ungkarlen Samuel Pickwick och hans tre vänner som ger sig ut på små turer i Londons närhet i syfte att till sin klubb rapportera om dessa upptäcktsfärder, som vore de på de mest avlägsna och exotiska  platser. Som många av Dickens romaner skrevs Pickwickklubben som följetong och det märks: den är ganska rapsodisk och  fragmentarisk. I den humoristiska och satiriska huvudberättelsen finns ett antal sentimentala bihistorier fyllda med moralkakor insprängda. "Pickwickklubben" blir därför inte någon Dickensfavorit för mig, men den är så pass underhållande att jag ändå kommer att läsa andra bandet när jag får tag på det.
Betyg: EEE+
P.S. Klicka på etiketten Dickens nedan för att se vad jag skrivit om några andra romaner av samma författare.

2010 års bästa böcker

Här är min lista över 2010 års bästa böcker. (I år blev det en 15-i-topplista.)

1. ”Dödgrävarens dotter” av Joyce Carol Oates
2. ”Yarden” av Kristian Lundberg
3. ”Too much happiness” (“För mycket lycka”) av Alice Munro
4. ”Fun Home” (”Husfrid”) av Alison Bechdel
5. ”On Chesil Beach” av Ian McEwan
6. “Himlen i Bay City” av Catherine Mavrikakis
7. “Stjärnans ögonblick” av Clarice Lispector
8. “Darling River” av Sara Stridsberg
9. ”Bleak House” av Charles Dickens
10. ”Med livet framför sej” av Émile Ajar
11. ”Storm över Frankrike” av Irène Némirovsky
12. ”Den röda grevinnan. En europeisk historia” av Yvonne Hirdman
13. ”The End of Mr Y” (”Slutet på Mr Y”) av Scarlett Thomas
14. ”Remarkable creatures” (”Okända väsen”) av Tracy Chevalier
15. “Her Fearful Symmetry” (“Själens osaliga längtan”) av Audrey Niffenegger

GOTT NYTT BOKÅR!

P.S. Här finns listorna över mina bästa böcker 2009 och 2008.

Två engelska klassiker i e-boksform

På tågresor och på hotellrum utan sänglampa har jag läst ytterligare två engelska klassiker i e-boksform på min iphone: "The Jungle Book" ("Djungelboken") av Rudyard Kipling och "A Christmas Carol" ("En spökhistoria vid jul") av Charles Dickens.

Det som förvånade mig mest med "Djungelboken" var att den är mer en novellsamling än en roman och att bara första halvan av boken handlar om Mowgli. Jag kommer visserligen ihåg att vi i skolan fick läsa novellen "Rikki-Tikki-Tavi" och att den inte handlade om Mowgli. Kiplings språk gör att han är värd sin klassikerstatus, men den sista novellen orkade jag faktiskt inte läsa ut på grund av viss övermättnad på berättelser om pojkar, män, krig och strider. Betyg: EEE+

"A Christmas Carol" är den ultimata julklassikern för alla engelskspråkiga och den finns bl.a. som Disneyfilm. Jag har läst den förut men den tål helt klart omläsning. Berättelsen om hur den elake Ebenezer Scrooge på julnatten träffar tre spöken och blir omvänd till en god och trevlig människa är egentligen outhärdligt moralistisk och svartvit, men Dickens är ändå alltid Dickens och jul är ändå alltid jul! Betyg: EEEE

Bästa Dickens hittills

Efter att ha sett den utmärkta BBC-filmatiseringen från 2005 och läst många referenser till "Bleak House" av Charles Dickens i bl.a. "The Suspicions of Mr Whicher" och "Drood", ville jag läsa boken. Den är på 740 sidor och det har tagit sin lilla tid, men det har det varit värt! Jag tycker bäst om "Bleak House" av de Dickensböcker jag läst hittills. Som i sina andra böcker berättar Dickens en myllrande historia med massor av personer, mycket humor, lite romantik, lite tragedi och en hel del samhällskritik. I "Bleak House" är det det viktorianska domstolssystemet som får mest kritik, men även fattigvården får en släng av sleven. Jag tror att jag gillar den här boken bäst på grund av att kvinnorna är mer framträdande och mer intressanta än i andra av Dickens böcker. En stor del av boken berättas till och med av en kvinna: den föräldralösa, kloka och sympatiska Esther Summerson. I 20-årsåldern får hon komma till sin förmyndare, Mr Jarndyce, som också tar emot två andra föräldralösa ungdomar: kusinerna Ada och Richard. De är inblandade i en knepig arvstvist som redan pågått i flera generationer och inte verkar ha någon utsikt att bli löst. Andra viktiga personer är adelsmannen Sir Leicester Dedlock, hans vackra hustru Lady Dedlock, den okänslige advokaten Mr Tulkinghorn och den fattiga pojken Jo. Betyg: EEEE+

Viktoriansk true crime

"The Suspicions of Mr Whicher" av Kate Summerscale är en faktabok om ett av 1800-talets mest omtalade mordfall i Storbritannien: the Road Hill murder. I juni 1860 försvinner treåriga Saville Kent från sin barnkammare och hittas lite senare med halsen avskuren. Den lokala polisen fumlar och när Mr Whicher från Scotland Yard kopplas in är det svårt att säkra några bevis. De flesta i det stora huset blir misstänkta: guvernanten, fadern, modern, faderns tonåriga barn från det första äktenskapet, osv. Fallet inspirerade dåtidens författare och Summerscale gör många hänvisningar till bl.a. "The Moonstone" och "The Woman in White" av Wilkie Collins och "Bleak House" av Charles Dickens. Gillar man, som jag, både engelskt 1800-tal och klassiska deckare är det här en bok som måste läsas! (Den finns tyvärr inte på svenska.) Betyg: EEEE

2009 års bästa böcker

Här är de tjugo böcker jag tyckte bäst om under 2009 (omlästa böcker uteslutna):

1. "Innan männen" av Nina Bouraoui
2. "The wasted vigil" ("Den förspillda vakan") av Nadeem Aslam
3. "Hustrur och döttrar" ("Wives and daughters") av Elizabeth Gaskell
4. "Den amerikanska mardrömmen" av Susan Faludi
5. "The little stranger" av Sarah Waters
6. "Ett kolon" av Wisława Szymborska
7. "På spaning efter den tid som flytt – Combray" av Marcel Proust
8. "Kopparåldern" av Cao Xueqin
9. "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo
10. "The death maze" ("Dödens labyrint") av Ariana Franklin
11. "Relics of the dead" av Ariana Franklin
12. "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw
13. "Lördag" av Ian McEwan
14. "Blindsighted" av Karin Slaughter
15. "Emilie och Voltaire" av David Bodanis
16. "David Copperfield" av Charles Dickens
17. "Bleeding Heart Square" ("Det blödande hjärtat") av Andrew Taylor
18. "Swede" av Pauline Wolff
19. "Sister Mine" ("Kära syster") av Tawni O'Dell
20. "The mesmerist" ("Under stjärnor av glas") av Barbara Ewing

Bubblare: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter, "The White Tiger" ("Den vita tigern") av Aravind Adiga och "American wife" ("Presidentens hustru") av Curtis Sittenfeld.

GOTT NYTT BOKÅR!

Underbara kvinnor i Bloomsbury

Bloomsbury, London, 1838. Cordelia Preston är en 45-årig skådespelerska som inte längre får några roller. Då slår hon sig ihop med sin väninna och öppnar rådgivningsbyrå för unga par och hakar dessutom på den nya trenden med magnetism/hypnos, som hon visar sig ha en talang för. Det går strålande ett tag, tills Cordelias förflutna kommer ifatt henne. Som Cordelia säger: "The world is divided not just between rich and poor but between those who are respectable and those who are not - it is the greatest dividing line in the world." I "The Mesmerist or The Misses Preston, of Bloomsbury" ("Under stjärnor av glas") följer Barbara Ewing i Charles Dickens och Wilkie Collins fotspår och berättar en oavbrutet fängslande historia med mycket humor, dramatik och spänning. Det är storartad underhållning! Betyg EEEE+

"Oliver Twist" i fin uppläsning

Jag har lyssnat på megaklassikern "Oliver Twist" av Charles Dickens som ljudbok i mycket bra uppläsning av Michael Nyqvist. För den som inte känner till historien handlar den om den föräldralöse pojken Oliver Twist som växer upp på barnhem. Efter att ha blivit särskilt illa behandlad rymmer han och hamnar hos hälaren Fagin i London. Där försöker man göra ficktjuv av Oliver, men han är så god och renhjärtad att det misslyckas. Inte så realistiskt kanske, men i övrigt ger Dickens en skrämmande verklig bild av misären och fattigdomen i 1800-talets England. Det som gör boken så bra och till en välförtjänt klassiker är bl.a. att Dickens berättar om eländet med stor humor, men utan att gå till sådana överdrifter i sina karikatyrer som han gjorde senare (t.ex. i Mysteriet Edwin Drood), samt att han håller ihop berättelsen i tid och persongalleri. Det blir aldrig så vindlande och myllrande att man inte hänger med. Betyg: EEEE+

Klassikersommar

De här klassikerna hoppas jag hinna läsa i sommar:

• "Bleak House" av Charles Dickens


• "Mörkrets hjärta" av Joseph Conrad


• "Nittonhundraåttiofyra" av George Orwell


• "Lolita" av Vladimir Nabokov


• "Kopparåldern" av Cao Xuequin

Jag gillar verkligen bibblans sommarlånglån, så jag slipper bli stressad!

Drygt dravel om Drood

Äntligen är den slut: "Drood" av Dan Simmons! Jag har kämpat mig igenom över 750 sidor märklig blandning av skräckroman och biografi(er). Berättare i romanen är författaren Wilkie Collins, känd för de tidiga deckarna/spänningsromanerna "The Woman in White" och "The Moonstone". Collins framställs som en osympatisk person, som inte blir bättre av att han utvecklar ett gravt opium-/morfinmissbruk. Föremål för hans berättelse är den mer kända och framgångsrika författaren Charles Dickens och boken utspelar sig under dennes sista fem år i livet (1865-1870). Jag tycker att det var intressant att läsa om Collins och Dickens liv och karriärer, men för det ändamålet hade det antagligen varit bättre att läsa riktiga biografier. Den som är sugen på en rejäl skräckroman blir antagligen också besviken på "Drood" för skräckinslagen är få och glest utspridda. Och boken är alldeles för lång! Nej, nu ska jag återgå till att läsa äkta viktorianska romaner i stället, t.ex. blev jag sugen på Dickens "Bleak House". Betyg: EE

P.S. Bör kanske tillägga att jag inte är någon skräckfantast och således ingen kännare av den genren. Andra, t.ex. Helena på Bokhora, har tyckt att "Drood" är en bra skräckroman.

Dickens oavslutade

Jag har läst Charles Dickens sista, oavslutade roman "Mysteriet Edwin Drood" ("The mystery of Edwin Drood") mest som en förberedelse inför den nyskrivna "Drood" av Dan Simmons, som ligger och väntar på nattduksbordet. "Mysteriet Edwin Drood" är en slags tidig deckare och frågan hur Dickens hade tänkt sig upplösningen av mysteriet har tydligen ägnats mycket tid och tanke. Själv slås jag av hur modern boken känns för att vara skriven 1870. Den utspelar sig bland en liten krets människor i den lilla staden Cloisterham och den mystiska stämningen byggs långsamt upp innan själva mysteriet inträffar. Som vanligt skildrar Dickens vissa odrägliga personer som rena karikatyrer, vilket kan vara lite underhållande, men till slut känns rätt tröttsamt. Annars gillar jag personskildringen. Betyg: EEE

Jag fortsätter digga Dickens

"David Copperfield" från 1849 var Charles Dickens egen favorit bland hans böcker och den som är mest självbiografisk. David Copperfield är faderlös, men lever som barn ett lyckligt liv med sin änglalika mor och den kärleksfulla tjänstekvinnan Peggotty. Bekymren börjar när modern gifter om sig med en grym och hård man. Modern dör och styvfadern tar den tioåriga David ur skolan och skickar honom till London för att arbeta. David rymmer till slut och tar sig till fots till sin excentriska gammelmoster i Dover. Hon tar sig an honom och låter honom gå i skola i Coventry. I boken återfinns sådana välkända namn som Mr Micawber (god) och Uriah Heep (ond) och även de tre kärlekarna i David Copperfields liv: barndomskärestan Emily (som går ett ont öde till mötes), den oförståndiga, docklika Dora och den osannolikt goda och kloka Agnes. Alla tre är förstås vansinnigt vackra. Om man inte störs av Dickens sentimentalitet är "David Copperfield" 900 sidor underbar underhållning! Betyg: EEEE+

Lysande, Dickens!

Nere i magasinet i källaren på Uppsala stadsbibliotek hittade jag en 1970-talsutgåva av Charles Dickens "Lysande utsikter" ("Great Expectations"). Den var väl värd att leta rätt på! Jag har nog inte läst Dickens sedan jag var i tonåren. Jag tror att jag då läste och gillade "Oliver Twist", och försökte men inte tog mig igenom "Little Dorrit", men jag kan minnas fel. "Lysande utsikter" handlar i alla fall om Pip, som är föräldralös och växer upp hos sin otäcka syster i en liten by på engelska landsbygden. Systerns man är en snäll smed och Pip skulle nog vara nöjd med att bli smedslärling, bo kvar i byn och gifta sig med grannflickan, om det inte var så att han av en slump kallas till en fin dam för att bli lekkamrat till hennes högfärdiga fosterdotter Estella. Pip blir besatt både av Estella och av det fina liv han får en inblick i. Som tur är får han några år senare en chans att bli en gentleman när en anonym välgörare skänker honom en stor summa pengar. Pip ger sig av till London och lägger sitt gamla, simpla liv bakom sig. Men Estella kan han inte glömma och chansen att hon ska vilja se åt honom ökar förstås när han blivit en fin herre. "Lysande utsikter" är klart värd sin klassikerstatus och jag hade stort nöje av att läsa den! Betyg: EEEE

När Dickens kom till Söderhavet

Berättaren i "Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones heter Matilda och hon är 13 år när historien börjar. Matilda bor på en krigshärjad ö i Stilla Havet. När skolläraren ger sig av träder den ende vite mannen i byn, Mr Watts, in i hans ställe. I brist på andra böcker läser han "Lysande utsikter" av Charles Dickens för barnen och låter dessutom barnens föräldrar och släktingar komma till skolan och berätta om sådant de känner till. Redan efter några få sidor var jag fast i den här boken, som fick mig att både skratta och gråta. Med ett utsökt vackert språk (mycket väl översatt av Olov Hyllienmark) berättar den om fantasins och litteraturens makt och magi, om människors relationer, om saknaden efter försvunna föräldrar, om krigets vansinne och mycket mer. Min enda lilla invändning är att jag tycker att boken tappar lite i koncentration mot slutet, men jag ger ändå högsta betyg! Betyg: EEEEE

P.S. Den här boken skapar givetvis en stark önskan att läsa "Lysande utsikter" också, så nu har jag lånat den på biblioteket!

P.S.2 Här kan man läsa mer om författaren Lloyd Jones och ön Bougainville där boken utspelar sig.

P.S.3 Läs också "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie.