Mördad madonna

Min älsklingsdeckare arkeologen Ruth Galloway är tillbaka i en åttonde bok: "The Woman in Blue" av Elly Griffiths. Den utspelar sig i den lilla orten Walsingham i Norfolk. (Jag kände igen ortnamnet väldigt väl och tror att det beror på att byn nämns i Dorothy Sayers "De nio målarna".) Walsingham är en vallfartsort för både katoliker och anglikaner och när en ung kvinna i blå mantel (egentligen en badrock) hittas mördad går allas tankar mer eller mindre direkt till Mariakulten. Ruth dras in i historien genom en gammal studiekamrat som blivit präst. Cathbad befinner sig på plats och Harry Nelson blir förstås ansvarig för mordutredningen. Det är lika trivsamt som alltid!
Betyg: EEEE

Mord, vind och vatten

Elly Griffiths osannolika deckarhjältinna, den medelålders arkeologen och ensamstående mamman Ruth Galloway, är tillbaka i "De öde fälten" ("The Ghost Fields"). Denna gång blir hon inblandad när det vid ett husbygge på ett fält dyker upp ett intakt flygplan från andra världskriget, komplett med en död människa vid spakarna. Deckarhistorien kretsar kring en överklassfamilj i en nedgången herrgård, men den verkliga huvudrollen har Norfolks platta, blåsiga landskap som havet hela tiden hotar att ta tillbaka.
Betyg: EEE+
P.S. Missa inte Dorothy Sayers mästerliga deckare "De nio målarna", som har varit en uppenbar inspirationskälla för Griffiths.

Änglamakerskor och barnvakter

Vid det här laget känns det som om arkeologen Ruth Galloway i Norfolk är en gammal god vän och det finns inget trivsammare än att öppna en ny bok om henne. Elly Griffiths sjätte bok om Galloway heter "The Outcast Dead" och handlar om kvinnor som sköter eller missköter barn. Polisen Harry Nelson utreder ett fall med en kvinna som misstänks ha dödat alla sina tre barn. Galloway gräver ut en galgbacke och hittar ett skelett som verkar vara den mytomspunna Madam Hook, som på 1800-talet tog emot utomäktenskapliga barn som mödrarna inte kunde ta hand om. Men var hon en änglamakerska som vanvårdade barnen till döds eller tvärtom en ovanligt ömsint och kärleksfull fostermor?
Betyg: EEEE

En arkeolog far till Blackpool

Alla bokbloggares älsklingsdeckarhjältinna Ruth Galloway är tillbaka och den här gången lämnar hon sitt älskade Norfolk och far till badorten Blackpool i Nordengland. Där har en gammal kurskamrat till henne gjort ett fantastiskt fynd: han tror att han har hittat kung Arthurs skelett. Tyvärr hinner han avlida i en eldsvåda innan han kunnat offentliggöra fyndet och Ruth dras förstås in i mysteriet. Med lite möda lyckas författaren Elly Griffiths förflytta även polisen Harry Nelson och Ruths druidvän Cathbad till Blackpool, så att de kan delta i lösandet av gåtan. "Dying fall" är ingen märkvärdig bok, men det är en klassisk engelsk deckare med charm och lagom mycket humor. "Dying fall" är den femte boken om Ruth Galloway.
Betyg: EEEE
P.S. Är det en slump eller en trend att två av de deckare jag har läst på den senaste tiden utspelar sig på en engelsk badort? De två badorterna liknar också varandra så mycket att jag misstänker att Cathi Unsworth har baserat sin fiktiva (?) badort i "Weirdo" på verklighetens Blackpool, åtminstone om Griffiths skildring är att lita på.

2012 års bästa böcker

I år blir det en lista för deckare och en för övriga böcker:

2012 års bästa böcker, som inte är deckare

1. ”Försvunnen värld” av Maja Hagerman
2. ”Springa med åror” av Cilla Naumann
3. ”Vinterträdet” av Ellen Mattson  
4. ”How to be a woman” (”Konsten att vara kvinna”) av Caitlin Moran
5. ”Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken” av Jonas Gardell
6. ”The Immortal Life of Henrietta Lacks” (“Den odödliga Henrietta Lacks”) av Rebecca Skloot
7. “Artighetsreglerna” (“Rules of civility”) av Amor Towles
8. ”The Stranger’s Child” (”Främlingens barn”) av Alan Hollinghurst
9. ”Why be happy when you could be normal?”("Varför vara lycklig när du kan vara normal?" av Jeanette Winterson
10. ”Vi kom över havet” (”The Buddha in the Attic”) av Julie Otsuka

2012 års bästa deckare

1. ”Gone girl” av Gillian Flynn
2. ”Criminal” av Karin Slaughter
3. ”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal
4. ”Gods and beasts” (”Gudar och odjur”) av Denise Mina
5. ”The Woodcutter” ("Hämnden") av Reginald Hill
6. ”Till offer åt Molok” av Åsa Larsson
7. “The Gods of Gotham” (“New Yorks gudar”) av Lyndsay Faye
8. “Blood Safari” (“Den sista safarin”) av Deon Meyer
9. ”A room full of bones” av Elly Griffiths
10. ”Mullvaden” (”Tinker Tailor Soldier Spy”) av John le Carré

Gott Nytt Läsår!

 P.S. Här kan du läsa om 2011 års bästa böcker.

Griffiths blir bättre och bättre

En annan kvinnlig favoritdetetektiv (förutom Vera Stanhope) är den framstående arkeologen tillika ensamstående mamman Ruth Galloway i Norfolk. I "A Room Full of Bones"  av Elly Griffiths blir hon involverad i en historia som berör en kistöppning, återlämning av skelett till Australiens ursprungsbefolkning, en snobbig adelsman, en kokainsnortande museiintendent, ett travstall med stora hästar och mörka hemligheter och några djurrättsaktivister. Som vanligt är kommissarie Harry Nelson, druiden Cathbad och de andra runt dr Galloway också med. Griffiths blir bara bättre och bättre! Betyg: EEEE+

Där hav möter land

Som jag skrivit tidigare gillar jag engelska Elly Griffiths deckare. Nu har jag läst tredje delen om rättsarkeologen Ruth Galloway: "Huset vid havets slut". Den börjar med att några arkeologer, som undersöker erosionen på stränderna i Norfolk, hittar människoskelett som frilagts av havet. Galloway är nybliven mamma, men kallas ändå in som expert, och tillsammans med kommissarie Harry Nelson försöker hon ta reda på hur gamla benen är och hur de hamnat på stranden. Spåren visar sig leda tillbaka till andra världskriget, då rädslan för en tysk invasion var stor i den här delen av England. Jag gillar fortfarande Griffiths sätt att skriva och framför allt hennes person- och miljöskildringar. Hon verkar också ha övat upp sin förmåga att konstruera en deckarintrig, för den här gången var lösningen inte lika lättgissad som i de tidigare böckerna. (Jag brukar inte anstränga mig för att lista ut vem som är mördaren, så om jag kommer på det är det för att det är alldeles för uppenbart.)
Betyg: EEEE

Vad benen kan berätta

I "Janusstenen" av Elly Griffiths kallas rättsarkeologen Ruth Galloway till en byggarbetsplats där man har hittat ett barnskelett utan huvud. Kroppen verkar ha begravts under en vägg, vilket för tankarna till romerska offerriter. Men frågan är om benen är så gamla eller om det rör sig om ett nyare dödsfall. Trots ett ganska konventionellt deckarupplägg med alltför lättgissad upplösning gillar jag den här boken. Det beror nog på att huvudpersonerna är så sympatiska och att jag blir ovanligt engagerad i deras privata relationer och problem. Miljöskildringarna från det platta, vindpinade Norfolk är också fina.
Betyg: EEEE
P.S. Jag tyckte också om första delen, "Flickan under jorden".

Arkeolog löser deckargåta i Norfolk

Elly Griffiths har i sin debutdeckare "Flickan under jorden" ("The Crossing Places") gett mig en ny favoritdeckarhjältinna: Ruth Galloway, 39-årig, ensamstående arkeolog i Norfolk. När en man på hundpromenad hittar mänskliga ben ber polisen Ruth om hjälp med att avgöra om de kan tillhöra en flicka som försvann tio år tidigare eller om de är av mer arkeologiskt intresse. Temat påminner således om det i "Red bones". Historien är inte jätteoriginell och jag förstod lite för tidigt vem som var mördaren, men jag gillade ändå den här boken och läser gärna mer om lektor Galloway. Översättningen är OK. Betyg: EEE+

P.S. Nu måste jag snart åka till Norfolk för att med egna ögon få se detta låglänta landskap som verkar ha inspirerat så många deckarförfattare från Dorothy Sayers ("De nio målarna") och framåt!