Minnen av möbler

"Great House" ("Det stora huset") av Nicole Krauss handlar mycket om möbler. Mest handlar den om ett stort skrivbord som stod i ett arbetsrum i Budapest den dagen 1944 då Gestapo kom. I början av 1970-talet dyker det upp i New York då en ung, kvinnlig författare blir ombedd att ta hand om det medan innehavaren åker till Chile. Han blir en av dem som "försvinner" i dikaturens Chile och skrivbordet blir kvar hos författaren. Hon är en av de fem berättarna i boken. Andra delar berättas av andra personer och utspelar sig i London och Jerusalem, men ju längre man läser desto mer inser man att de hör ihop. Judiskheten eller den judiska religionen är inget som präglar berättelserna i särskilt hög grad, men de handlar ändå mycket om det judiska folkets erfarenheter och då förstås framför allt Förintelsen. Men det handlar också mycket om förhållanden mellan människor: föräldrar och barn, äkta makar. Jag känner mig lite ambivalent till den här boken. Jag tyckte om att den väckte många tankar hos mig och jag tycker också att den är skickligt konstruerad och skriven. Däremot blev jag bara bitvis riktigt känslomässigt berörd av den. Betyg: EEEE

P.S. Malin Ullman har skrivit en intressant recension av boken i DN.

P.S.2 Läs också Nicole Krauss förra roman "Kärlekens historia".

Tio-i-topp under 2007

Här är de tio bästa böckerna jag läst under 2007:
1. "The Night Watch" ("Nattvakten") av Sarah Waters
2. "The Dead Hour" ("Vargtimmen") av Denise Mina
3. "Den nya kvinnostaden" av Nina Burton
4. "Undantaget" av Christian Jungersen
5. "Never let me go" av Kazuo Ishiguro
6. "Dödens kemi" av Simon Beckett
7. "Den indiske tolken" av Jhumpa Lahiri
8. "Half of a yellow sun" ("En halv gul sol") av Chimamanda Ngozi Adichie
9. "Kärlekens historia" av Nicole Krauss
10. "Glenkill" av Leoni Swann

GOTT NYTT BOKÅR!

Roligt och sorgligt om pojke i New York

"Extremely loud & incredibly close" ("Extremt högt och otroligt nära") av Jonathan Safran Foer påminner mycket om "Kärlekens historia" av Nicole Krauss som jag läste i våras. Båda utspelar sig i New York och båda har parallellhistorier med en gammal man från Europa som minns sin ungdoms kärlek från före andra världskriget och en ung, lite kufisk kille i nutid. I Safran Foers bok är det den nioårige Oskar som är huvudperson. Hans pappa dog i 11 september-attackerna och Oskar försöker hitta ett sätt att förstå vad som hänt och komma vidare. Oskar hittar en nyckel bland pappans saker och blir besatt av att försöka hitta låset som nyckeln passar till bland New Yorks 162 miljoner lås. Boken är skickligt ihopkommen, både rolig och sorglig och underhållande att läsa. Jag tycker bäst om de delar som handlar om Oskar och mindre om de delar som skildrar det konstiga förhållandet mellan hans farmor och farfar. Men boken är rätt tjock och det dyker upp så många konstiga bihistorier och tokiga infall att man nästan blir matt. Boken hade varit bättre om Safran Foer hade slutat innan man blir trött på stilen och upplägget, för i början är det mycket underhållande. Betyg: EEEE

Finurligt och roligt om livet och kärleken

Min mamma rekommenderade mig att läsa "Kärlekens historia" av amerikanska Nicole Krauss och jag för med glädje vidare rekommendationen. Det här är en charmig, välskriven, rolig och originell historia som berättas av flera röster. En av berättarna är Leopold, en gammal man av polskjudiskt ursprung. Han minns sin ungdoms stora kärlek, Alma, som han förlorade när hon flyttade till New York strax före andra världskriget. Efter kriget tar han sig också till USA för att leta efter henne. Den andra huvudpersonen är 14-åriga Alma som bor i Brooklyn och som är uppkallad efter huvudpersonen i pappans favoritroman "Kärlekens historia". Pappan dog när Alma var nio år och nu försöker hon hitta en ny man till sin mamma. De olika berättelserna ger olika pusselbitar och när berättelserna till slut knyts ihop har man fått (nästan!) hela bilden. Betyg: EEEE+