2012 års bästa böcker

I år blir det en lista för deckare och en för övriga böcker:

2012 års bästa böcker, som inte är deckare

1. ”Försvunnen värld” av Maja Hagerman
2. ”Springa med åror” av Cilla Naumann
3. ”Vinterträdet” av Ellen Mattson  
4. ”How to be a woman” (”Konsten att vara kvinna”) av Caitlin Moran
5. ”Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken” av Jonas Gardell
6. ”The Immortal Life of Henrietta Lacks” (“Den odödliga Henrietta Lacks”) av Rebecca Skloot
7. “Artighetsreglerna” (“Rules of civility”) av Amor Towles
8. ”The Stranger’s Child” (”Främlingens barn”) av Alan Hollinghurst
9. ”Why be happy when you could be normal?”("Varför vara lycklig när du kan vara normal?" av Jeanette Winterson
10. ”Vi kom över havet” (”The Buddha in the Attic”) av Julie Otsuka

2012 års bästa deckare

1. ”Gone girl” av Gillian Flynn
2. ”Criminal” av Karin Slaughter
3. ”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal
4. ”Gods and beasts” (”Gudar och odjur”) av Denise Mina
5. ”The Woodcutter” ("Hämnden") av Reginald Hill
6. ”Till offer åt Molok” av Åsa Larsson
7. “The Gods of Gotham” (“New Yorks gudar”) av Lyndsay Faye
8. “Blood Safari” (“Den sista safarin”) av Deon Meyer
9. ”A room full of bones” av Elly Griffiths
10. ”Mullvaden” (”Tinker Tailor Soldier Spy”) av John le Carré

Gott Nytt Läsår!

 P.S. Här kan du läsa om 2011 års bästa böcker.

Kvinnan bakom de odödliga cellerna

"The Immortal Life of Henrietta Lacks" ("Den odödliga Henrietta Lacks") av Rebecca Skloot är något så ovanligt som en populärvetenskaplig bok som fick mig att gråta. Henrietta Lacks var en svart amerikansk kvinna som 1951 dog i cancer. Innan hon dog tog läkarna ett cellprov från hennes cancer och dessa celler visade sig vara väldigt speciella: de gick att odla och slutade aldrig att dela sig. HeLa-cellerna, som de kallas, har använts i medicinsk forskning över hela världen och har bidragit till en mängd viktiga upptäckter, som poliovaccinet och HPV-vaccinet. Henrietta Lacks och hennes familj informerades dock inte ens om att cellprovet hade tagits och det dröjde tjugo år innan de efterlevande fick höra talas om HeLa-cellerna. Vid det laget tjänade biomedicinska företag massor av pengar på HeLa-cellerna medan familjen Lacks varken hade råd med sjukvård eller utbildning. I slutet av 1990-talet sökte Skloot upp familjen och lyckades vinna deras förtroende. I boken berättar Skloot på ett föredömligt engagerande och respektfullt sätt om Henrietta Lacks och hennes familj. Hon skriver också lättfattligt om HeLa-cellerna och den medicinska forskningen där de använts. Betyg: EEEE+