Faran med att låta böcker styra livet

Många författare verkar drömma om att skriva en ny "Den hemliga historien" och irländska Barry McCrea gör ett skamlöst försök i sin "The First Verse" från 2005. Jag var inte så förtjust i originalet och den här bleka kopian orkade jag inte ens läsa ut. Den utspelar sig i Dublin under den keltiska tigerekonomins tid. Huvudpersonen Niall börjar plugga på universitetet där han skaffar sig vänner och utforskar sin (homo)sexualitet. Men han dras också in i något slags hemligt sällskap som använder böcker för att få svar på livets alla frågor, stora som små. Jag läste 125 sidor som jag tyckte mest bestod av ganska tjatiga beskrivningar av studentlivet och Dublins pubar och nattklubbar. Skildringarna av det hemliga sällskapets ritualer väckte heller inget intresse hos mig, så jag kände inget behov av att lägga mer tid på denna bagatell.
Betyg: EE
P.S. Denna recension i The Guardian uppmärksammar romanens brister men förklarar också varför det kan vara värt att läsa vidare.
P.S. 2 Jag rekommenderar mycket hellre "The Bellwether Revivals"  och "The Lake of Dead Languages". 

Sommar i Paris

Rose Tremain är en, i vart fall i Sverige, oförtjänt okänd författare. Jag upptäckte henne av en slump och har tyckt om det mesta av henne som jag läst (se etiketten Tremain nedan och under fliken "Emmas bokrecensioner 2000-2002" ovan). Nu föll valet på en 1990-talsbok: "The Way I Found Her". Den utspelar sig sommaren 1994, då 13-åriga Lewis Little kommer till Paris tillsammans med sin vackra, skotska mamma. Alice Little ska översätta den franskryska bästsäljarförfattaren Valentina Gavrils senaste romantiska roman samtidigt som den skrivs och får för det ändamålet flytta in i Valentinas tjusiga lägenhet i 8:e arrondissementet. Lewis får (till sin stora förtjusning) bo i hembiträdesrummet på vinden och lämnas att till stor del roa sig själv i den heta sommarstaden. Att ha en överintelligent och lillgammal, men naiv, ung pojke som berättare är tacksamt (se "The Goldfinch" och "Extremely loud & incredibly close"), men kanske lite konstlat? Jag gillar boken för att Tremain är en gudanådad berättare och för att hon skriver om en stad som jag älskar och som jag levde i vid ungefär samma tid som boken utspelar sig. (Jag har också bott i ett hembiträdesrummet på vinden, fast det låg i 17:e arrondissementet, och gått på promenader till Parc Monceau, fast med barn och inte med hund, som Lewis gör.) Själva innehållet i historien är alltså inte den största behållningen i boken, även om jag uppskattar att den inte är helt förutsägbar.
Betyg: EEE+

2013 års bästa böcker

I år blir det en 20-i-topp-lista där många av mina favoritförfattare figurerar:

1. "Agaat" av Marlene van Niekerk

2. "The Beggar Maid" (Tiggarflickan) av Alice Munro

3."Wolf Hall" av Hilary Mantel

4. "Bring Up the Bodies" av Hilary Mantel

5. "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg

6. "Ru" av Kim Thúy

7. "En storm kom från paradiset" av Johannes Anyuru

8. "Dag" av Björn Runeborg

9. "Egenmäktigt förfarande" av Lena Andersson

10. "Tell the Wolves I'm Home" (Låt vargarna komma) av Carol Rifka Brunt

11. "Bländad av ljuset" av Zoë Wicomb

12. "The Goldfinch" (Steglitsan) av Donna Tartt

13. "Sisterland" av Curtis Sittenfeld

14. "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie

15. "Häxringarna" av Kerstin Ekman

16. "Springkällan" av Kerstin Ekman

17. "Dear Life" (Brinnande livet) av Alice Munro

18. "The Bellwether Revivals" av Benjamin Wood

19. "I odjurets trädgård" (In the Garden of Beasts) av Erik Larson

20. "The End of Everything" av Megan Abbott

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du läsa om 2012 års bästa böcker.

En favoritstad, ett favoritmuseum, en favorittavla

Jag har aldrig varit något stort fan av "Den hemliga historien" och läste inte Donna Tartts andra roman "Den lille vännen". Nu har jag dock läst hennes nya, tredje roman "The Goldfinch" ("Steglitsan") och funnit att den var underbar! Den handlar om Theo Decker, som en dag när han är 13 år går in på the Metropolitan Museum i New York med sin mamma. En bomb detonerar och Theo kommer ut därifrån utan sin mamma men med PTSD och en ovärderlig 1600-talstavla. Romanen följer sedan Theos väg in i och ut ur sorgen och mot vuxenlivet. Jag älskar miljö- och personskildringarna och dras in i historien på ett sätt som jag aldrig gjorde med "Den hemliga historien". Precis på slutet tappar historien tyvärr lite fokus och tempo, men det goda helhetsintrycket står sig ändå.
Betyg: EEEE+

En ödesdiger sommar

Jag undrar om inte både Donna Tartt ("Den hemliga historien") och Erin Kelly ("The Poison Tree") varit inspirerade av Barbara Vines "Ödesdiger vändning" ("A Fatal Inversion") som kom 1987. Fem bekymmerslösa ungdomar tillbringar den varma sommaren 1976 i ett improviserat kollektiv på en gammal engelsk herrgård med att dricka billigt rödvin, röka hasch, sova på verandan och ha sex. Sommaren slutar dock i katastrof och de skiljs åt för att aldrig mer träffas, hoppas de. När en makaber upptäckt görs på herrgårdens ägor tio år senare blir några av de numera kortklippta och skötsamma männen alltmer oroliga. Kommer polisen att kunna ta reda på vad som hände den där sommaren? Barbara Vine är mästerlig när det gäller att skapa psykologisk spänning och en obehaglig stämning. Jag blev dock inte jätteförtjust i "Ödesdiger vändning", kanske för att jag tycker att alla personer i den är så osympatiska. Här finns ingen oskuldsfull och medelmåttig iakttagare, som Richard Papen eller Karen Clarke, att identifiera sig med. Historien blev också lite seg i mitten.
Betyg: EEE+
P.S. Den som gillar den här sortens böcker kan hitta fler tips här.
P.S. 2 Mina favoriter bland Vines böcker är "Gräshoppan" och "Sotarens pojke". Korta recensioner finns under fliken "Emmas bokrecensioner 2000-2002" ovan.

Geni eller dåre?

I "Den hemliga historiens" efterföljd har en hel genre ("aka-porr") växt fram. Det kan bli lite för mycket av det goda, så det gäller att välja ut det bästa. Då är "The Bellwether Revivals" av Benjamin Wood ett bra val. Den utspelar sig i Cambrigde, men huvudpersonen Oscar är inte student utan jobbar på ett vårdhem. När han träffar medicinstudenten Iris dras han in i ett tajt kompisgäng som har Iris karismatiske bror Eden som mittpunkt. Men Iris är orolig för sin bror: är han så exceptionellt begåvad som han och andra tror eller lider han i själva verket av en psykisk sjukdom? Man får redan i början veta att historien slutar illa, så spänningen ligger i att få veta vad som ledde till katastrofen och vad som egentligen hände. Men även utan det spänningsmomentet skulle boken klara sig fint, för den har för genren ovanligt intressanta och realistiska personskildringar och Oscars och Iris kärlekshistoria är utsökt beskriven.
Betyg: EEEE+

I Bibas trollkrets

20-åriga Karen Clarke är van vid att ingen lägger märke till henne, så när den karismatiska och glamorösa Biba Capel vill bli hennes vän blir Karen förtjust och förtrollad. Biba och hennes bror Rex bor i ett stort, lätt förfallet hus i norra London och detta hus blir snart centrum i Karens i övrigt ganska trista liv. Förtrollningen varar bara en sommar, för sen händer något som förändrar alla deras liv för alltid. "The Poison Tree" ("Grenar av gift") av Erin Kelly för tankarna till bland annat "Skuggan över stenbänken", "Den hemliga historien" och Barbara Vines spänningsromaner. Trots en aning seghet i mitten sträckläste jag den blodisande och skickligt komponerade historien. Det är skönt att ibland läsa en spänningsroman som inte innehåller en massa våld och morbida detaljer, inte är en polisdeckare och inte heller har övernaturliga inslag. Härliga miljöskildringar från London skadar ju inte heller.
Betyg: EEEE

Ojämnt med Tana French

Jag tyckte mycket om Tana French första deckare "In the woods". Nu har jag läst den andra, "Faithful Place" (verkar inte finnas på svenska), och börjat på den tredje, "The likeness" ("Okänt offer").

Huvudpersonen i "Faithful Place" heter Frank Mackey och är polis med undercoververksamhet som specialitet. (I tredje delen får man veta att han varit Cassie Maddox chef.) Han är i 40-årsåldern, frånskild med en nioårig dotter och ingen kontakt med sin övriga familj. En dag får han ett telefonsamtal som gör att han åker hem till huset på Faithful Place, där han växte upp med många syskon, en misshandlad mamma och en alkoholiserad pappa (ungefär lika muntert som i "Ängeln på sjunde trappsteget"). I boken förekommer det givetvis en mordhistoria, som är riktigt spännande, men det allra mest intressanta är Franks uppgörelse med sin familj och sin bakgrund. Morden berör honom inte som polis i första hand, utan mycket mer personligt. Jag gillar Frenchs långsamma berättartakt och slängiga språk med massor av humor (och svärta). Skildringen av Dublins mindre pittoreska kvarter, nu och på 1970- och 1980-talen, är också lysande. Betyg: EEEE


Jag hade givetvis höga förväntningar på Frenchs tredje deckare, "Okänt offer" ("The likeness"), som jag läste på svenska. Huvudpersonen i den är Cassie Maddox från "In the woods". Hon får gå tillbaka i sin gamla roll som undercoverpolis när det dyker upp ett mordoffer som är hennes exakta avbild och som har övertagit en fejkad identitet som Cassie tidigare använt. Målet är att Cassie ska nästla sig in i en tajt grupp bestående av fyra doktorander i engelsk litteratur, som bor tillsammans i ett gammalt hus på landet. Det är alltså ett upplägg som påminner om Donna Tartts "Den hemliga historien". Jag brukar ju gilla aka-porr, men den här gången funkar den inte. Jag köper helt enkelt inte upplägget med två identiskt lika personer (som inte är enäggstvillingar) eller att fyra forskarstudenter i nutid inte skulle använda datorer över huvud taget (vilket verkar vara nödvändigt för att plotten ska funka). Eftersom historien inte griper tag tycker jag också att det blir för segt, så efter 150 sidor la jag ifrån mig boken. Betyg: EE

Nu hoppas jag att French kommer igen i bättre form i fjärde boken: "Broken Harbour" (ännu ej utkommen).

2010-12-18: Inser nu att "Okänt offer" är den andra delen och "Faithful Place" den tredje. Då blir det lite mer logiskt att "Faithful Place" ännu inte kommit på svenska!

Hampden College revisited

Jag läste "Den hemliga historien" ("The Secret History") av Donna Tartt när den kom på svenska 1993 och tyckte att den var bra, men inte så fantastisk som jag förstått att många tycker. Eftersom boken är ett standardverk inom "aka-porren" och dessutom har fått något av en revival blev jag sugen på att läsa om den. För den som inte känner till den handlar boken om den nittonårige Richard Papen som kommer från Kalifornien till ett litet college i Vermont. Där dras han till en utvald krets av intelligenta och överlägsna studenter som läser klassisk grekiska för en karismatisk lärare. De experimenterar med alkohol, droger, fasta och vaka för att komma i trance och få uppleva en backanal. När de till slut lyckas är det något som går väldigt snett och de dras in i en mardrömslik historia. Det är en välskriven och spännande historia, men jag blir inte uppslukad av den och tycker att den är lite för utdragen. Det är nog en bok som man helst ska läsa i tonåren! Betyg: EEE+

Lite aka-porr piggar alltid upp

"The Lake of Dead Languages" ("De döda språkens sjö") av Carol Goodman är ren aka-porr, som tjejerna på bokhora.se kallar böcker som utspelar sig i akademisk miljö, företrädesvis internatskolor och college. Berättaren Jane Hudson kommer i vuxen ålder tillbaka som latinlärare till flickskolan Heart Lake, där hon gick som tonåring och där två tragedier förmörkade hennes sista skolår. Jane har försökt glömma det som hände, men saker ur det förflutna börjar plötsligt dyka upp. Är det någon av hennes elever som har fått tag på hennes tjugo år gamla dagbok? Det är härligt välskrivet, underhållande (även om jag knäckte gåtan lite för tidigt) och på köpet får man en aning klassisk kulturhistoria. Betyg: EEEE

P.S: Jag har länge funderat på att läsa om "Den hemliga historien" av Donna Tartt och nu är det snart dags, banne mig!