Bästa Dickens hittills

Efter att ha sett den utmärkta BBC-filmatiseringen från 2005 och läst många referenser till "Bleak House" av Charles Dickens i bl.a. "The Suspicions of Mr Whicher" och "Drood", ville jag läsa boken. Den är på 740 sidor och det har tagit sin lilla tid, men det har det varit värt! Jag tycker bäst om "Bleak House" av de Dickensböcker jag läst hittills. Som i sina andra böcker berättar Dickens en myllrande historia med massor av personer, mycket humor, lite romantik, lite tragedi och en hel del samhällskritik. I "Bleak House" är det det viktorianska domstolssystemet som får mest kritik, men även fattigvården får en släng av sleven. Jag tror att jag gillar den här boken bäst på grund av att kvinnorna är mer framträdande och mer intressanta än i andra av Dickens böcker. En stor del av boken berättas till och med av en kvinna: den föräldralösa, kloka och sympatiska Esther Summerson. I 20-årsåldern får hon komma till sin förmyndare, Mr Jarndyce, som också tar emot två andra föräldralösa ungdomar: kusinerna Ada och Richard. De är inblandade i en knepig arvstvist som redan pågått i flera generationer och inte verkar ha någon utsikt att bli löst. Andra viktiga personer är adelsmannen Sir Leicester Dedlock, hans vackra hustru Lady Dedlock, den okänslige advokaten Mr Tulkinghorn och den fattiga pojken Jo. Betyg: EEEE+

Drygt dravel om Drood

Äntligen är den slut: "Drood" av Dan Simmons! Jag har kämpat mig igenom över 750 sidor märklig blandning av skräckroman och biografi(er). Berättare i romanen är författaren Wilkie Collins, känd för de tidiga deckarna/spänningsromanerna "The Woman in White" och "The Moonstone". Collins framställs som en osympatisk person, som inte blir bättre av att han utvecklar ett gravt opium-/morfinmissbruk. Föremål för hans berättelse är den mer kända och framgångsrika författaren Charles Dickens och boken utspelar sig under dennes sista fem år i livet (1865-1870). Jag tycker att det var intressant att läsa om Collins och Dickens liv och karriärer, men för det ändamålet hade det antagligen varit bättre att läsa riktiga biografier. Den som är sugen på en rejäl skräckroman blir antagligen också besviken på "Drood" för skräckinslagen är få och glest utspridda. Och boken är alldeles för lång! Nej, nu ska jag återgå till att läsa äkta viktorianska romaner i stället, t.ex. blev jag sugen på Dickens "Bleak House". Betyg: EE

P.S. Bör kanske tillägga att jag inte är någon skräckfantast och således ingen kännare av den genren. Andra, t.ex. Helena på Bokhora, har tyckt att "Drood" är en bra skräckroman.