Jag älskade Marie Hermanssons "Musselstranden", men ingen annan bok av henne som jag läst har varit riktigt lika bra. Inte heller "Svampkungens son" når upp till "Musselstrandens" nivå, men den är inte dålig. Jag gillar verkligen Hermanssons fantasifulla historier. "Svampkungens son" handlar om Gunnar, som växer upp i skuggan av sin far, en känd svampexpert. Som i en nordisk folksaga bor de ensamma i en enslig stuga ute i skogen. Isoleringen bryts dock varje söndag då horder av kvinnor kommer för att delta i faderns populära svamputflykter. När Gunnar är i 20-årsåldern dyker den förtrollande Madeleine upp på en svamputflykt och Gunnar blir galen i henne, men hon ser förstås bara hans far. Det är här det oidipala inslaget kommer in: Gunnar vill ligga med sin (styv)mor och döda sin far. Slutet av boken är mer 50-talsflickbok: solbrända slanka ungdomar badar, ror ekor och förälskar sig i varandra på västkusten en sommar. (Fast boken utspelar sig på 70-talet.) Det är välskrivet, underhållande och lättläst: 233 luftiga sidor som jag tog mig igenom på några timmar. Betyg: EEE
