Vi har varit ambitiösa i min bokcirkel och gett oss i kast med två kultböcker: "Bonjour tristesse" (Tidigare publicerad med titeln "Ett moln på min himmel") av Françoise Sagan och "På drift" (”On the road”) av Jack Kerouac.
Det är fascinerande att Sagan bara var 19 år gammal när hon skrev den bitterljuva ”Bonjour tristesse”. Den utspelar sig under en sommar vid franska rivieran och har den 17-åriga Cécile i huvudrollen. Céciles och hennes pappas bekymmerslösa jetsetliv störs när pappan förlovar sig med den intelligenta och seriösa Anne. Cécile blir besatt av tanken på att spräcka pappans och Annes förhållande. Boken är skriven i jagform och skildrar Céciles hänsynslöshet, förvirring och motstridiga känslor. Jag läste boken flera gånger (som kurslitteratur) när jag var runt tjugo. Det som slår mig nu är att Cécile överdriver sin egen betydelse – pappans och Annes förhållande är uppenbart dödsdömt helt oavsett Céciles intriger.
Betyg: EEE (Snittet i bokcirkeln: 3,75.)
Jag hade inte läst ”På drift” förut och hade således inga nostalgiska minnen av den från tonåren. Att ha läst boken i tonåren verkar dock vara en förutsättning för att man ska gilla den. Och så ska man nog helst vara man, för kvinnoskildringarna är förskräckliga. Männen är inte så charmiga heller: huvudpersonen Sal är egoistisk och osympatisk, hans kompis Dean är uppenbart psykiskt sjuk och de ägnar sig åt totalt meningslösa långresor över den amerikanska kontinenten. Det är väldigt tråkig läsning och hade det inte varit för bokcirkeln hade jag lagt boken ifrån mig.
Betyg: E (Snittet i bokcirkeln blev 2,0.)
P.S. "On the road" har nyligen kommit ut i nyutgåva där personerna har sina riktiga namn (Sal är alltså Jack själv.) och tidigare bortcensurerade delar har lagts in igen, se artikel i DN. Framsidesbilden ovan är från den nya utgåvan.
