Bricken och storstrejken

Jag är väldigt glad att Vibeke Olsson fortsätter sin serie om Bricken på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. I "Glödens färger" har det hunnit bli 1909 och Bricken är en 40-årig änka. Arbetarna är nu bättre organiserade och deras levnadsstandard har höjts något. Men de möter fortfarande hårt motstånd från arbetsgivarna och den omtalade storstrejken blir slitsam. Bricken oroar sig för sin äldste son, som visar revolutionära tendenser, och för sin svärson som visar sig vara strejkbrytare. Olsson lyckas väldigt bra med att åskådliggöra konflikter, händelseförlopp och tendenser i tiden utan att göra avkall på gestaltning och berättartempo. Nu hoppas jag att hon fortsätter sin berättelse om Bricken, för den här boken slutade väldigt abrupt!
Betyg: EEEE

Arbetarnas vardag

Det blev inte en trilogi, det blev en serie, för nu har fjärde delen om Bricken på sågverket Svartvik av Vibeke Olsson kommit. Boken heter "Amerikauret" och utspelar sig 1899. Bricken är nu en medelålders (=30 år!), stark men sliten, kvinna som väntar sitt sjunde barn. Hon är gift med Natan, som älskar henne och aldrig slår henne och barnen, men som ibland dricker för mycket. Natan sköter ändå sitt jobb och Bricken är duktig och skötsam, så deras barn behöver aldrig gå och lägga sig hungriga.  De har dock inte råd med mjölk varje dag, ägg är finmat och vetebröd en sällan skådad lyx. Arbetarna på sågverken runt om i Sundsvallstrakten vill organisera sig i fackföreningar, men patronerna motsätter sig det. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om den framväxande arbetarrörelsen och hur den samspelade med de också betydelsefulla frikyrko- och nykterhetsrörelserna. Jag är också fascinerad av den detaljerade skildringen av en arbetarfamiljs vardagsliv för drygt hundra år sedan: stoltheten, slitet och utsattheten före socialtjänstens och socialförsäkringens tid.
Betyg: EEEE

Tredje boken om Bricken

I "Sågspån och eld" avslutar Vibeke Olsson sin trilogi om Bricken, som växer upp på Svartviks sågverk utanför Sundsvall på 1870- och 1880-talen. Bricken har hunnit bli 19 år och nu är hon vuxen. Med sin skadade hand kan hon inte arbeta på sågverket längre, men hon klarar sig bra genom att ha kostkarlar som hon lagar mat åt. Hennes älskade pappa blir allt äldre och skröpligare, men än så länge klarar han av att arbeta. Mest handlar dock boken om kärleken och Brickens framtidsdrömmar. Kommer någon man någonsin se åt henne trots hennes skadade hand? Är det bättre att förbli ogift och ägna sig åt att tjäna Gud? Och om man är riktigt, riktigt kär i någon, kan man gifta sig med honom trots att han dricker lite för mycket brännvin ibland? Jag gillar verkligen Vibeke Olssons skildring av hur det var att vara arbetare i Sverige för drygt hundra år sedan. Det handlar om utvandring, mer eller mindre lyckade strejker, godtemplar- och frikyrkorörelserna, August Palm, arbetarnas bildningstörst och deras syn på herrskapsfolk och mycket annat.
Betyg: EEEE

Sorgeliga saker hända

Med stor förväntan kastade jag mig över andra delen i Vibeke Olssons sågverksserie, "Bricken på Svartvik". (Första delen heter "Sågverksungen".) Bricken har hunnit bli 14 år och arbetar som ribbkaperska, men annars är det mesta sig likt. Så pass likt att jag ett tag undrade om hela boken inte skulle ge något mer än den första delen. Men sen tog handlingen fart och jag blev uppslukad av Brickens liv och hennes små och stora bekymmer, sorger och glädjeämnen. Även om hennes liv i 1880-talets Sundsvall var mycket olikt en nutida svensk tonårings är tonårstidens funderingar och våndor sig också lika. Olsson skildrar allt på sitt tonsäkra sätt och jag läser med stort nöje och engagemang. Betyg: EEEE+

Arbetets döttrar

Av en slump har jag läst två böcker efter varandra som båda handlar om unga flickor i arbetarklassmiljö. Men där slutar likheterna.

"Sågverksungen" av Vibeke Olsson är första delen i en trilogi om Bricken Eriksson, sågverksarbeterska i Svartvik utanför Sundsvall. I maj 1879 är Bricken nästan 11 år och mycket stolt över sitt arbete som ströflicka på Dicksons sågverk. Hennes lön behövs, för hennes fars och de andra arbetarnas löner har sänkts. Våren 1879 fick sågverkspatronerna tre miljoner kronor i lån av staten för att klara krisen i träbranschen, men i stället för att höja lönerna till den tidigare nivån firade de med en bankett på hotell Knaust. Det blev den tändande gnistan som utlöste Sundsvallstrejken, en av de första större arbetsnedläggelserna i Sverige. Eftersom jag skrev en PM om Sundsvallsstrejken när jag läste ekonomisk historia 1991 (se flik ovan) tycker jag att ämnet för Olssons bok är högst intressant. Genom Brickens ögon får vi följa strejkens förlopp och konsekvenser. Bricken är enda barnet och hennes föräldrar är hårt arbetande, nyktra och skötsamma. De har det därför jämförelsevis bra, men de har ändå inte råd med mjölk till kvällsgröten varje dag. Värre är det för de familjer som har massor av barn eller där fadern super upp lönen och slår fru och barn. Jag tycker om Olssons sätt att skriva - hon hittar ett tonfall som känns naturligt och hon gör historien engagerande. Och så tycker jag, som alltid, om att läsa om flickors och kvinnors liv på 1800-talet!
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Hjärtblad" av Aino Trosell.

María Margarita växer upp i ett gruvsamhälle i Norra Chile på 1960-talet. Där finns inga nöjen förutom en biograf. Problemet är att Marías familj är så fattig att de bara har råd med en biobiljett. Därför får María och hennes bröder tävla om vem som är bäst på att återberätta filmerna de har sett. Det visar sig att María har en stor talang för detta och snart roar hon inte bara sin familj utan många besökare också. "Filmberätterskan" av Hernán Rivera Letelier är en kort (100 s.) och lättläst roman, som trots vissa mörka inslag känns som en liten bagatell som inte berörde mig särskilt mycket.
Betyg: EEE