Två bokcirkelböcker

I båda mina bokcirklar har vi i vår läst "Utrensning" av Sofi Oksanen. Denna omtalade och prisade bok belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2010. Den handlar om den gamla kvinnan Aliide som bor ensam på sin gård i Estland. En dag på 1990-talet ligger en ung kvinna avsvimmad på hennes gårdsplan. Efter viss tvekan tar Aliide hand om den unga Zara och till slut visar det sig att det inte var en slump att Zara hamnade just på Aliides gård. En parallell historia om syskonrivalitet, kärlek, motstånd, medlöperi, övergrepp, livslögner och överlevnad från 1930-talet och framåt rullas upp. Romanen är välskriven, lättläst och gripande och det är intressant att den tar upp Estlands 1900-talshistoria, som är ganska okänd här i Sverige trots att den ligger så nära, båda geografiskt och tidsmässigt. Även om romanen har stora förtjänster levde den inte upp till mina högt ställda förväntningar. Framför allt är det historien om Aliide och hennes syster och mannen som de båda älskar som jag retar mig på. Den känns inte trovärdig utan mer som en folksaga. Jag tycker inte heller att språket är så speciellt, även om det skimrar till då och då. Betyg: EEE+

Chimamanda Ngozi Adichie blev känd för några år sedan för "En halv gul sol", som jag tyckte mycket om. I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi nu läst hennes debutbok "Lila hibiskus". Den handlar om tonårsflickan Kambili, som växer upp med en pappa som utåt är en god kristen och förkämpe för mänskliga rättigheter, men som i hemmet terroriserar sin familj. När Kambili och henns bror för första gången får hälsa på sin faster och sina kusiner öppnar sig en annan värld för dem. "Lila hibiskus" är välskriven och medryckande, men den känns enklare än "En halv gul sol". Det är aldrig någon tvekan om vad som är rätt eller fel eller åt vilket håll berättelsen ska utvecklas. Betyg: EEE+

P.S. "Lila hibiskus" fick mig att tänka på bl.a. "Allt går sönder" (vilket jag tror är Adichies avsikt), "The poisonwood bible" och 80-talsklassikern "Törnfåglarna".

Kvinnorna i Kongo

Jag är glad att jag, mer eller mindre av en slump, har upptäckt Barbara Kingsolver. Först läste jag "The Lacuna" och nu har jag läst "The Poisonwood Bible" ("Giftträdets bibel")från 1998. Den handlar om den amerikanska familjen Price som kommer till Belgiska Kongo 1959. Pappan är en svavelosande och kompromisslös baptistpastor som till varje pris vill frälsa de hedniska afrikanerna. Mamman och de fyra döttrarna turas om att berätta historien om hur det gick och vad som hände med Kongo och med familjen Price. Kingsolver skriver på ett lättillgängligt språk, men det är ingen banal historia hon berättar: den handlar lika mycket om män som förtrycker kvinnor som om kolonial- och stormakter som förtrycker och utnyttjar andra folk. Det kändes också som om jag lärde känna de fem kvinnliga medlemmarna i familjen Price och verkligen ville veta hur det skulle gå för dem, även om de mot slutet började kännas mer som representanter för olika förhållningssätt än som verkliga människor. Betyg: EEEE+

P.S. Läs också faktaboken "Kung Leopolds vålnad" av Adam Hochschild och romanen "Allt går sönder" av Chinua Achebe.

Det man inte vet

Harrison Shepherd i Barbara Kingsolvers "Lacuna" har lärt sig av konstnären Frida Kahlo att det intressantaste med en annan människa är det man inte vet: gapet, tomrummet, lakunen. Shepherd har amerikansk pappa och mexikansk mamma och boken börjar med att han vid tolv års ålder kommer till Mexiko tillsammans med mamman, som lämnat sin man och flyttar in hos sin älskare på en ö utanför Mexikos kust. Lite senare i livet hamnar Shepherd i Mexiko City där han blir anställd som kock hos Frida Kahlo och Diego Rivera. När Trotskij tar sin tillflykt hos dem undan Stalins förföljelse blir Shepherd befordrad till sekreterare. Jag kände inte till Barbara Kingsolver tidigare och hade inga särskilda förväntningar på "The Lacuna" när jag impulslånade den på biblioteket. Men jag blev mycket förtjust! Kingsolver berättar om intressanta tider, platser och människor i Mexiko och USA under 1930- och 1940-talen. Språket flyter och det är lätt att läsa, trots att det är 670 sidor engelsk text. (Boken verkar tyvärr inte vara översatt till svenska.) Betyg: EEEE

P.S. Nu är jag sugen på att läsa den bok som verkar vara Kingsolvers mest kända: "Giftträdets bibel" ("The Poisonwood Bible").