Med Mary till Hispaniola och Jim till Skattkammarön

Först läste jag "Mary Jones historia" av Elin Boardy. Den bygger på samma idé som "Huset Longbourne": att berätta en känd historia ur tjänstefolkets perspektiv. Mary Jones är tjänsteflicka hos Long John Silver och hans fru Dolores i Bristol. När Long John far med skeppet "Hispaniola" till Skattkammarön, följer Mary med Dolores till den senares hemland, ön Hispaniola (där Haiti och Dominikanska republiken ligger). Efter äventyren i "Skattkammarön" kommer också Long John till Hispaniola, där han dör några år senare, vilket utgör romanens startpunkt. Jag tyckte mycket om denna sympatiska historia där kvinnorna har huvudrollerna.
Betyg: EEEE

Sen var jag förstås tvungen att läsa originalet, "Treasure Island" ("Skattkammarön") av Robert Louis Stevenson, från 1883. Denna ikoniska sjörövarberättelse är så välkänd att jag var bekant med många av ingredienserna i den trots att jag aldrig läst den förut. Berättare är den unga pojken Jim, som kommer över en skattkarta och får följa med på det skepp som styr mot Västindien i ett försök att hitta skatten. Det är en blodig och mycket manscentrerad äventyrsberättelse, som är rätt underhållande att läsa. I vart fall känns det som om det hör till allmänbildningen att ha läst denna klassiker.
Betyg: EEE

I familjen Bennets kök

Många har skrivit moderna varianter och mer eller mindre idiotiska fortsättningar på Jane Austens "Stolthet och fördom", men "Huset Longbourn" ("Longbourn") av Jo Baker är den första version som jag har läst som berättas ur tjänstefolkets perspektiv. Efter att jag hade läst ut den var jag förstås tvungen att läsa om "Stolthet och fördom" och noterade att betjänten ("the footman") nämns en gång, hushållerskan/kokerskan mrs Hill nämns en eller ett par gånger och att det står att Lydia visar upp sin vigselring för de två tjänsteflickorna. Att den ena av dem heter Sarah framgår vid ett annat tillfälle när hon ska hjälpa flickorna Bennet inför någon tillställning. Av dessa rudimentära uppgifter har Baker spunnit en hel historia där den 20-åriga Sarah står i fokus. Den unge mannen James Smith kommer vandrande till gården och blir anställd som betjänt eftersom det ger status att ha en sådan och det är svårt att få tag på manligt tjänstefolk på grund av det pågående kriget. Kan man sin "Stolthet och fördom" känner man helt klart igen sig på Longbourn, men perspektivet är ett helt annat. Jag, som gillar realistiska berättelser om kvinnor på 1800-talet, tyckte om denna version och jag tror nog att Jane Austen också ler i sin himmel.
Betyg: EEEE

Varför kvinnan på omslaget har turnyr vet jag inte. Det var ju empiremodet som gällde på Austens tid och Sarah var antagligen snarare klädd så här.