Det bortglömda folkmordet

Så här på dagen 70 år sedan Auschwitz befriades känns det bra att få skriva om "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson. Den handlar om Miriam som firar sin 85-årsdag i det vackra hemmet i Nässjö. Omgiven av sin närmaste familj säger hon till slut de otänkbara orden "Jag heter inte Miriam". För hon är egentligen den romska flickan Malika, som misstogs för judinna vid ankomsten till Ravensbrück och tack vare det fick chansen att börja ett nytt liv i Sverige efter kriget. (För romer rådde inreseförbud fram till 1954.) Axelsson skriver engagerat och medryckande, både om liv och död i koncentrationslägren, om de s.k. tattarkravallerna i Jönköping 1948, om flyktingarnas PTSD och svenskarnas ovilja att prata om det obehagliga som förevarit. Detta är en bok som måste läsas!
Betyg: EEEEE 

P.S. Jag rekommenderar också: 

• "Begrav mig stående" av Isabel Fonseca (Kort recension finns under fliken Emmas bokrecensioner 2000-2002.)
• "Den dag jag blir fri - En bok om Katarina Taikon" av Lawen Mohtadi 
• "Ninas resa" av Lena Einhorn
• "Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz" av Göran Rosenberg
• "Maus - en överlevandes historia" av Art Spiegelman
•  "Herr Isakowitz skatt" av Danny Wattin
• "Boktjuven" av Markus Zusak 
• "Den osynliga bron" av Julie Orringer 
• "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr
• "Bränt barn söker sig till elden" av Cordelia Edvardsson
• "Sophies val" av William Styron
• "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes" av Zenia Larsson. 

Missa inte heller att Katarina Taikons barnböcker om Katitzi snart kommer i nytryck!

En tecknad klassiker

Den grafiska romanen "Maus - en överlevandes historia" av Art Spiegelman är en klassiker inom Förintelselitteraturen. Den skrevs (i två delar) på 1970- och 1980-talen och handlar om hur Spiegelmans föräldrar överlevde andra världskriget. Spiegelman ritar judarna som möss och tyskarna som katter. Det hade kunnat bli fånigt, men känns bara självklart. "Maus" väcker tankar hos mig om vilken roll hänsynslöshet spelade för att överleva. Spiegelmans pappa framställs (framställer sig?) inte som hänsynslös, men det framgår att han var en mycket driftig person, en "fixare", och att det bidrog till att han överlevde. Mer otroligt var det att hans fru, Spiegelmans mamma, överlevde, för hon framställs som en skör person med låg livsvilja. Ramhistorien, där pappan berättar sin historia för sonen, visar med tydlighet, men också humor och medkänsla, hur skadad pappan blivit av sina upplevelser. Skildringen av relationen mellan far och son påminner mycket om hur Alison Bechdel skildrar sina knepiga föräldrar i "Fun Home" och "Are You My Mother?".
Betyg: EEEE