Gordianus möter Caesar och Kleopatra

Jag har hoppat över några delar i Steven Saylors "Sub Rosa"-serie som utspelar sig i Romarriket under det första århundradet före vår tideräkning. "The Judgement of Caesar" är den elfte delen och den utspelar sig i Alexandria i Egypten. Av en slump råkar huvudpersonen Gordianus vara där samtidigt som Julius Caesar kommer dit och träffar drottning Kleopatra. "The Judgement of Caesar" innehåller nästan ingen deckarintrig alls, men det gör inget för den verkliga historien är tillräckligt spännande! Det är som vanligt välskrivet och välresearchat, men kanske lite för ordrikt. Betyg: EEE+

P.S. Läs också faktaboken "Kleopatra - liv och legend" av Allan Klynne.

"Kleopatra - liv och legend" av Allan Klynne

Allan Klynne är en gammal kursare till mig från när jag läste konstvetenskap och när jag såg att han skrivit en bok om Kleopatra (se recension i SvD) blev jag nyfiken.Genom Steven Saylors Sub Rosa-deckare har jag blivit nyfiken på den här perioden i romarrikets historia och Klynnes bok om Kleopatra gav mig den efterlängtade översikten. Framför allt är dock boken en jätteintressant genomgång av vad man faktiskt vet om den verkliga personen Kleopatra - Egyptens sista drottning och älskarinna till både Julius Caesar och Marcus Antonius. Eftersom källmaterialet är ganska magert spekulerar Klynne en del, men det går aldrig till överdrift. Över huvud taget tycker jag att Klynne håller ett mycket sympatiskt tonfall och att boken är välskriven, underhållande och intressant. Den avslutas med en genomgång av hur Kleopatra skildrats i konsten, litteraturen och filmen. Betyg: EEEE

Mer om Steven Saylors "Roma"

Jag hann inte skriva allt jag ville säga om Steven Saylors "Roma" häromsistens, men eftersom jag fortfarande går omkring och är irriterad måste jag komplettera lite. Jag inser att Roms förhistoria antagligen var tämligen patriarkal eftersom den mynnade ut i det mycket patriarkala romerska riket. Att låta en uråldrig gudom i form av en gyllene flygande penis sväva över hela historien tycker jag dock är övertydligt (för att inte säga urfånigt). Saylor låter Roms historia börja ca år 1000 f. Kr. med att denna flygande penis i en dröm uppmanar en far att skicka iväg sin unga dotter för att ha sex med en främling. Det gör den annars så blyga dottern så gärna för främlingen är muskulös och har bländvita tänder. Som tur är känns det som "fladdrande fågelvingar" mellan hennes ben när han tränger in i henne. Givetvis blir hon gravid och hon blir anmoder till en av de ursprungliga romerska släkterna. Den flygande penisen förs vidare från generation till generation i form av en guldamulett. Några århundraden senare blir en annan ung flicka i denna släkt våldtagen av ett människoätande monster. Halvguden Herkules dödar monstret och räddar flickan (och det som ska bli staden Rom). I sin tacksamhet har hon senare samma dag frivilligt sex med Herkules. Hon blir förstås också gravid och vet inte om det är monstret eller halvguden som är far till barnet, men hon tror det är Herkules.

Eftersom jag precis läst om hur ett samhälle kan omforma verkliga händelser till myter som passar in på den samhällssyn och ideologi som råder (Susan Faludis "Den amerikanska mardrömmen") ifrågasätter jag särskilt Saylors försök att "iscensätta" myter och framställa dem som verkliga händelser. Jag vet att det är en roman, men den är skriven i realistisk stil och inte som någon saga eller fantasi. Efter att ha läst Faludi tänker jag att det klart att ett starkt patriarkaliskt samhälle som det romerska behövde myter som legitimerade männens makt över kvinnorna. Om det ligger någon sorts "sanning" bakom myterna över huvud taget är det därför högst sannolikt att den omformats för att passa in på den ideologi man ville stärka. Jag tror att Saylor har ett gott syfte och att han försöker framställa starka och självständiga kvinnor som inte bara är offer, men för mig blir det inte trovärdigt. Rom var ett patriarkalt samhälle och det mest sannolika är att det låg århundranden av mäns våld, tvång och förtryck mot kvinnor bakom det. Det är löjligt att försöka omforma de myter som skildrat detta till historier om sexuellt frigjorda tonårsflickor som frivilligt ligger med främlingar och njuter av det.

Plus och minus för Steven Saylor

Först läste jag ytterligare en del i Steven Saylors Sub Rosa-serie, som utspelar sig i antikens Rom. Jag tror det är femte delen och den heter "A Murder on the Appian Way". Förut har jag tyckt att det varit för mycket undervisning och för lite spänning i Saylors deckare, men nu har övergått till att tycka att det är ett utmärkt sätt att på ett underhållande sätt lära sig lite romersk historia! "A Murder on the Appian Way" handlar om mordet på Publius Clodius år 52 f.Kr. och den följande rättegången mot hans politiske motståndare Milo. Att de haft en skärmytsling ute på Via Appia står klart, men hur dog Clodius egentligen? Gordianus Hittaren får börja utreda och på vägen träffar han kändisar som Cicero, Marcus Antonius och Julius Caesar. De båda sistnämnda har än så länge små roller, men jag räknar med att de kommer att kliva fram i rampljuset i senare böcker i serien. Betyg: EEEE

Sedan började jag läsa Steven Saylors tjocka roman ”Roma”, som inte är en deckare utan en berättelse om staden Roms historia. Jag hade läst att den var bättre än Gordianus-deckarna, men det tycker inte jag. Saylor iscensätter de gamla myterna om Roms grundande på ett träigt och fånigt sätt. Jag tänkte att det skulle bli bättre när det blev mer historia och mindre myter, men det blev det inte, så efter ca 150 sidor gav jag upp. (Då hade Saylor kommit fram till 500-talet f.Kr.) Jag skulle hellre läsa en faktabok om Roms historia. Betyg: E

Finansdeckare i 1700-talets London

David Liss bok "A Conspiracy of Paper" påminner om Steven Saylors Sub Rosa-serie i det att den är en historisk deckare med ett mycket tydligt undervisningssyfte. I detta fall lär man sig om finansmarknadens och börshandelns framväxt. "A Conspiracy of Paper" utspelar sig i London 1719 och har en klassisk inledning: en sliten privatdetektiv tar emot en okänd klient på sitt kontor och får i uppdrag att undersöka om två dödsfall som förklarats som självmord respektive olycksfall inte egentligen är mord. Privatdetektiven heter Benjamin Weaver och han är en f.d. boxare av judisk börd. Det ena dödsfallet som han ombeds utreda gäller hans egen far, en aktiehandlare som han inte träffat på tio år. Weaver får alltså ett incitament att återuppta kontakten med sin judiska släkt. Utredningen för honom vidare till de kaffehus där aktiehandeln sker och till ett otal sjaskiga pubar och andra tillhåll för Londons tjuvar och prostituerade. Skildringen av London vid den här tiden är underhållande, men i övrigt är boken en något udda blandning av hårdkokt deckare (en genre som jag inte är så förtjust i) och lärobok i ekonomisk historia. I likhet med i Saylors böcker blir tempot och spänningen lite lidande av allt undervisande. Jag får också en känsla av att boken är i skriven med en filmatisering i åtanke och det tycker jag inte om. Betyg: EEE

Till deckare förklädd historielektion

Steven Saylor är ojämn. Hans oförtröttliga ambition att undervisa läsaren om antikens Rom är sig lik, men formerna förändras. Den förra boken jag läste ("Arms of Nemesis") var en klassisk pusseldeckare. I "Catilina's riddle" är deckargåtan enbart en tunn ursäkt för att beskriva ett komplicerat och dramatiskt skede i romersk historia. Det är ganska intressant, men liksom i "Roman Blood "blir det lite segt. Saylor beskriver relationer mellan män, framför allt fäder och söner, på ett utmärkt sätt, men hans kvinnogestalter känns mer schabloniserade. Betyg: EEE

Fler romerska mordgåtor

Nu har jag läst ytterligare två böcker i Steven Saylors "Roma Sub Rosa"-serie: "The House of Vestals" och "Arms of Nemesis" ("I Hades käftar"). "The House of Vestals" är del två i serien. ("Roman blood" är den första - se min recension i maj 2006.) "The House of Vestals" består av korta noveller, vilket innebär att deckargåtorna är mindre intressanta, eftersom de måste presenteras och lösas på så litet utrymme. I stället är boken läsvärd för all kunskap den ger om det antika Rom: levnadssätt, traditioner osv. Dessutom introduceras flera personer som återkommer i senare böcker i serien. Betyg: EEE

"Arms of Nemesis" (del tre i serien) är en klassisk pusseldeckare. En skara gäster i en rikemansvilla vid Neapelbukten blir alla misstänkta för det brutala mordet på sin värd och huvudpersonen Gordianus har tre dagar på sig att lösa gåtan. Till detta kommer en ingående skildring av det grymma slaveriet som bar upp det romerska samhället samt den vanliga insmugna kunskapen om sådant som matvanor, arkitektur och begravningsritualer. Liksom i Saylors andra böcker förekommer flera personer som funnits i verkligheten. Betyg: EEE

Antika deckarhistorier av Steven Saylor

Steven Saylor har skrivit en serie deckare som utspelar sig i antikens Rom. Jag har läst två av dem: "Roman Blood" ("Romarblod") och " The Venus Throw". Det är mycket ambitiösa deckare som uppenbarligen bygger på riktiga romerska rättsfall och där många personer som förekommer har funnits i verkligheten, t.ex. Cicero och Catullus. Tyvärr gör det undervisande draget i böckerna dem lite för sega för att de ska vara riktigt bra. Visst kan det vara kul att lära sig mer om romersk politik och som jurist tycker jag det är intressant att läsa om det romerska rättsväsendet, men i en deckare bör det inte vara på bekostnad av spänningen. Å andra sidan skulle jag kanske aldrig lärt mig något alls om detta om det inte stått i en deckare...
Betyg: EEE