På baksidan till "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson står det att det är den roligaste bok Lasse Berghagen läst. Tydligen har även ett par kritiker tyckt att denna bok var rolig. Jag drog dock inte på munnen en enda gång under läsningen och att jag läste ut den berodde enbart på att vi skulle diskutera den i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Boken handlar om Allan Karlsson som rymmer från ålderdomshemmet på sin hundraårsdag och därefter träffar några människor som han slår sig ihop med med. Dessutom berättas i återblickar om Allan Karlsson händelserika liv, där det visar sig att han träffat ett antal världsledare och varit inblandad i historiska händelser. Jonasson verkar försöka bli en svensk Arto Paasilinna, men lyckas inte. Jag irriterar mig bl.a. på språket, gubbigheten och innehållet. Snittbetyget i bokcirkeln blev 1,8. Mitt betyg: E
