Nicola Fuller of Central Africa

Efter att ha skrivit om sin barndom ("the Awful Book" som modern kallar den), men innan hon skrev om sin skilsmässa, skrev Alexandra Fuller en bok om sin excentriska, roliga, starka och sköra mamma: "Cocktail Hour Under the Tree of Forgetfulness". (Den underbara titeln får sin förklaring i boken!) På sin vackra prosa berättar Fuller om mammans aristokratiska skotska bakgrund, barndomen i Kenya, äktenskapet med Tim Fuller, slitet på de olika gårdar dit de flyttar, inbördeskriget, barnen som dog, alkoholismen och den psykiska sjukdomen. Allt beskrivet med mycket humor, kärlek och respekt. Fuller redovisar tydligt sina föräldrars aktiva val att i början av 1970-talet flytta till det rasistiska, minoritetsstyrda Rhodesia, men fördjupar sig inte i motiven till det (mer än att det framgår att de vill ha och arbeta på en egen gård) eller i sina föräldrars ideologiska övertygelser. På slutet framgår att paret Fuller numera driver en framgångsrik fisk- och bananfarm i Zambia och det framstår som om deras kärlek till Afrika i slutändan varit starkare än deras eventuella rasistiska övertygelser. Oavsett är skildringen av Nicola Fullers liv både ett personligt porträtt av en ovanlig kvinna och en bit läsvärd 1900-talshistoria.
Betyg: EEEE

Drömbok av en drömman?

Det är bäst att jag erkänner på en gång: jag är lite kär i Barack Obama. Så jag vet inte hur opartisk jag kan vara när jag recenserar hans självbiografiska bok "Dreams from my father" ("Min far hade en dröm"), skriven på 1990-talet och återutgiven 2004. (Man kan fråga sig varför jag inte läst den förrän nu, men det var kanske för att den som spar hon har?) Vad ska jag säga; mannen är inte bara snygg, smart och rolig - han kan skriva och han har något intressant att berätta också! Som vit mamma till ett brunt barn tycker jag att det är särskilt intressant att läsa om hans uppväxt som svart i en vit familj i USA. Boken handlar mycket om rasrelationerna i USA och man förstår snart att det är en fråga som ligger Obama varmt om hjärtat. Boken blir dock en aning seg i mitten när mycket utrymme ägnas åt hans arbete i fattiga, svarta kvarter i Chicago. Jag tycker bäst om skildringen av barndomen på Hawaii och i Indonesien och om berättelsen om resan som Obama gör till Kenya för att träffa sin farmor och andra släktingar.
Betyg: EEEE