Vuxen trollkarl = tråkig trollkarl?

Jag gillade de två första delarna i fantasyserien om trollkarlen Quentin Coldwater från Brooklyn: "The Magicians" och "The Magician King" av Lev Grossman. De var fulla av svart humor och ironi. Tredje delen heter "The Magician's Land" och när den börjar har Quentin blivit utsparkad från sagolandet Fillory och är tillbaka i USA. Han står utan jobb och utan pengar och tvingas mer eller mindre att anta ett mystiskt uppdrag tillsammans med några andra trollkarlar. Jag gillar Quentin och hans knasiga kompisar, som inte är några typiska fantasyhjältar, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt att Quentin har vuxit upp och blivit (ganska) klok. Det är säkert bra för honom, men mindre kul för läsaren. Har man läst de första delarna ska man så klart läsa den här också, men för mig var det något av en besvikelse och fick mig att återgå till min ursprungliga uppfattning, som är att jag inte gillar fantasy.
Betyg: EEE

Fantasy för skeptiker med humor

Nu när Lev Grossmans "The Magicians" kommer på svenska ("Magikerna") blev jag uppmärksammad på att det har kommit en andra del om Quentin och hans trollkarlskollegor. Den heter "The Magician King" och när den börjar är Quentin kung i det Narnialiknande Fillory. Han har allt han någonsin drömt om, så varför är han inte nöjd? Jag är ingen fantasyälskare och det är nog därför Grossmans böcker passar mig så bra. De utspelar sig lika mycket på jorden i nutid som i fantasylandet Fillory och de är fyllda av nutidsreferenser, ironi och svart humor. Personerna känns verkliga, med både goda och dåliga sidor, och de har verkliga problem och känslor. Samtidigt får man som läsare känslan av att svepas med i ett fantasifyllt äventyr. Det är en underbar kombo!
Betyg: EEEE+

Här är några citat som ger en bild av bokens stil:

"She'd always liked Quentin, basically. He was sarcastic and spookily smart and, on some level, basically a kind person who just needed a ton of therapy and maybe som mood-altering drugs." (s. 78)

"'Sometimes I think I am fate's sword. She wields me cruelly.' Quentin wondered what it was like to be so unselfconsciously melodramatic. Nice, probably." (s. 98)

"At first they thought she must be using som kind of advanced geographical magic until Josh noticed that she had an iPhone in her lap. 'Yeah, but I used magic to jailbreak it," she said." (s. 202)

Trollkarlar på college

"The Magicians" av Lev Grossman börjar som en blandning av Harry Potter-böckerna och "Den hemliga historien". Den handlar om den smånördiga Quentin som går sista året på high school i Brooklyn och som håller på att söka in på ett prestigeuniversitet när han kallas till uttagningsprov på ett trolldomscollege. Bara de allra mest begåvade och lämpade antas och Quentin är förstås en av dem. I den första delen skildras Quentins tid på college: pluggande, festande, vänskap och kärlek (och magi, förstås). Jag blev helt uppslukad och älskade den delen av boken. Andra delen är en mer Narnia-liknande fantasyhistoria, som inte passar min smak lika mycket. På samma sätt som J.K. Rowling tappar också Grossman mot slutet mycket av den humor som förgyllde början på historien. Så ett sammanvägt betyg får bli: EEEE