En svart flicka i Södern

I samband med att Maya Angelou (född 1928) gick bort förra året uppmärksammades hennes självbiografiska genombrottsbok "Jag vet varför burfågeln sjunger" ("I know why the caged bird sings") från 1970 och jag blev sugen på att läsa den. Den gick inte att få tag på på engelska på mitt bibliotek så det fick bli en svensk översättning från 1976, där n-ordet sticker i ögonen på en modern läsare. Men eftersom Maya Angelou var svart och berättar om sin uppväxt i den amerikanska Södern får man ta det på tidsandekontot. Angelou berättar på ett målande, engagerande och hjärtskärande sätt om hur det var att vara en svart flicka i ett genomsegregerat samhälle.För en svensk är det nästan ofattbart hur rasistiskt den amerikanska Södern var och hur djupt det fortfarande präglar det amerikanska samhället. Läs t.ex. Martin Gelins artikel i DN.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "To kill a mockingbird", "Niceville", "Mississippi" och "Hatties liv.

Hembiträdenas hemliga liv

Hoppa över "Honungsbiets hemliga liv" och "Small Island", läs gärna klassikern "To Kill a Mockingbird", men läs sedan "The Help" ("Niceville") av Kathryn Stockett! Det är årets första lästa bok för mig och jag misstänker att den blir en av årets största läsupplevelser. "The Help" utspelar sig i början av 1960-talet i den amerikanska Södern, som då fortfarande är totalt segregerat. Svarta kvinnor arbetar som hembiträden åt vita kvinnor och får uppfostra deras barn, men får inte använda samma toalett som familjen. I boken turas tre kvinnor om att berätta om sina liv: Aibileen, som byter jobb när barnen som hon tar hand om blir så stora att de inte längre är "färgblinda". Minny, som lagar stans godaste mat, men som ändå har svårt att få jobb i någon familj, eftersom hon är så uppkäftig. Och Skeeter, en ung, vit kvinna, som ser orättvisorna och vill skriva om dem. Jag tycker att Stockett har hittat precis rätt tonfall när hon berättar om dessa kvinnor och om segregationen i deras stad. Jag skrattade, grät, blev arg och uppslukades av denna roman i sådan grad att det blir svårt att börja på någon ny nu - det kan bara bli sämre! Betyg: EEEEE

Honung och rasmotsättningar

I min Uppsalabokcirkel ”Det namnlösa sällskapet” har vi läst ”Honungsbiets hemliga liv” av Sue Monk Kidd. Tyvärr missade jag träffen, så jag vet inte vad de andra tyckte om boken. Själv blev jag inte så förtjust. Den utspelar sig på 1960-talet i den amerikanska södern. Moderlösa, 14-åriga Lily står inte ut med sin elaka far och rymmer hemifrån tillsammans med den svarta hemhjälpen Rosaleen. De tar sig till en liten stad, där Lily tror att hennes mamma varit, för att leta efter spår. Den fond av rasmotsättningar och medborgarrättsrörelse som boken utspelar sig mot är intressant, men i övrigt tilltalar boken mig inte. Den är skriven på ett enkelt, konstlöst sätt där allt berättas och inget lämnas mellan raderna. Historien är dessutom sentimental och inte särskilt originell - det är aldrig någon tvekan om hur den ska sluta. Att använda bisamhällen som metafor för människors samvaro känns inte heller som en särskilt ny och fräsch idé. Betyg: EE

P.S. Läs mycket, mycket hellre "To kill a mockingbird" ("Dödssynden") av Harper Lee!

Jag är en älsklingsbok!

Via pocketbloggen hittade jag det här vilken-bok-är-du-testet och till min stora förtjusning visade det sig att jag är "To kill a mockingbird" av Harper Lee. Den fick EEEEE i betyg av mig i december 2006.

You're To Kill a Mockingbird!

by Harper Lee

Perceived as a revolutionary and groundbreaking person, you have
changed the minds of many people. While questioning the authority around you, you've
also taken a significant amount of flack. But you've had the admirable guts to
persevere. There's a weird guy in the neighborhood using dubious means to protect you,
but you're pretty sure it's worth it in the end. In the end, it remains unclear to you
whether finches and mockingbirds get along in real life.

Två amerikanska moderna klassiker

Efter att ha sett filmen "Capote" blev jag inspirerad att läsa Truman Capotes "Med kallt blod" ("In cold blood"). Det är en reportagebok om ett mord på fyra personer i en farmarfamilj i Kansas 1959. I filmen fick man se hur Capote skrev boken och här läser man alltså resultatet och får mycket mer information om mordet och mördarna än filmen ger. Det är oerhört välskrivet, intressant och spännande (fast man förstås vet hur det går). Översättningen är mycket bra, med många härliga 50- och 60-talsuttryck, som "nedriga" och "flotta". Betyg: EEEE

Harper Lee var god vän med Truman Capote och i filmen "Capote" finns det med en scen från premiären på filmen som bygger på hennes bok "To kill a mockingbird"*. Boken har blivit en modern klassiker som verkar läsas i alla amerikanska skolor. Det är en barndomsskildring från 1930-talets Alabama. Huvudpersonen är den lilla flickan Scout. Hon bor med sin storebror Jem och sin pappa, som är advokat. Det lilla samhället där de bor vänds upp och ned när en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna och Scouts pappa åtar sig att försvara den anklagade. Jag är inte alltid så förtjust i barndomsskildringar, men den här förtjänar sin klassikerstatus. Huvudberättelsen är förstås inte så munter, men det finns många humoristiska bihistorier och skildringen av den amerikanska småstaden, dess invånare, klass- och rasgränser och stenhårda sociala koder är lysande. Betyg: EEEEE

* "Dödssynden" heter den på svenska.