Flickan och mörkret

Efter 1930-, 1940- och 1950-tal har Megan Abbott förflyttat sig till 1980-tal i "The End of Everything". 13-åriga Lizzie står på gränsen till tonårs-/vuxenvärlden när det otänkbara händer i hennes trygga småstadstillvaro: hennes bästis Evie försvinner. Evie och Lizzie har varit oskiljaktiga sedan barndomen så det är ett brutalt uppvaknande för Lizzie att inse att hon faktiskt inte vetat allt om sin bästa vän. Hon vill göra vad hon kan för att hitta Evie men tar också chansen att i vännens frånvaro komma närmare dennes avgudade pappa. Abbotts text har så många ingredienser att jag knappt vet var jag ska börja. Det första jag tänkte på vid läsningen var den detaljerade skildringen av amerikansk småstadsbarndom som gör att jag som läsare kan se, höra och känna texturer, lukter och smaker, även om massor av referenser går mig förbi. Abbott blottlägger också mycket tydligt hur kvinnlighet är något som skapas i vår kultur, genom att hon ställer de pojkflickiga 13-åringarna mot Evies 17-åriga, superfeminina, parfymdoftande storasyster. Hon visar också hur nära våldet ligger under den pudrade, tillrättalagda flickytan. Samtidigt har Abbott skrivit en underhållande spänningsroman som kan läsas som en deckare. Det är otroligt skickligt och mycket roligt att läsa!
Betyg: EEEE+
P.S. Nu är jag sugen på att läsa Abbotts nästa bok "Dare me". Klicka på etiketten Abbott nedan för att se vad jag har skrivit om hennes tidigare böcker.
P.S. 2 Läs också "Gone Girl" av Gillian Flynn!

2012 års bästa böcker

I år blir det en lista för deckare och en för övriga böcker:

2012 års bästa böcker, som inte är deckare

1. ”Försvunnen värld” av Maja Hagerman
2. ”Springa med åror” av Cilla Naumann
3. ”Vinterträdet” av Ellen Mattson  
4. ”How to be a woman” (”Konsten att vara kvinna”) av Caitlin Moran
5. ”Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken” av Jonas Gardell
6. ”The Immortal Life of Henrietta Lacks” (“Den odödliga Henrietta Lacks”) av Rebecca Skloot
7. “Artighetsreglerna” (“Rules of civility”) av Amor Towles
8. ”The Stranger’s Child” (”Främlingens barn”) av Alan Hollinghurst
9. ”Why be happy when you could be normal?”("Varför vara lycklig när du kan vara normal?" av Jeanette Winterson
10. ”Vi kom över havet” (”The Buddha in the Attic”) av Julie Otsuka

2012 års bästa deckare

1. ”Gone girl” av Gillian Flynn
2. ”Criminal” av Karin Slaughter
3. ”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal
4. ”Gods and beasts” (”Gudar och odjur”) av Denise Mina
5. ”The Woodcutter” ("Hämnden") av Reginald Hill
6. ”Till offer åt Molok” av Åsa Larsson
7. “The Gods of Gotham” (“New Yorks gudar”) av Lyndsay Faye
8. “Blood Safari” (“Den sista safarin”) av Deon Meyer
9. ”A room full of bones” av Elly Griffiths
10. ”Mullvaden” (”Tinker Tailor Soldier Spy”) av John le Carré

Gott Nytt Läsår!

 P.S. Här kan du läsa om 2011 års bästa böcker.

Tyskt massmord i krigets skugga

"Mordbyn" av Andrea Maria Schenkel är något i Sverige så ovanligt som en tysk deckare. Den fick mycket uppmärksamhet för några år sen och nu har jag äntligen läst den i och med att bokcirkeln Det namnlösa sällskapet gjorde en nystart. "Mordbyn" är en kort och kompakt deckare som utspelar sig i en liten by på tyska landsbygden. Det är mitten av 1950-talet och krigets skugga vilar ännu tung över byn och dess invånare. Den kusliga berättelsen om vad som hände på gården Tannöd berättas i fragment av många olika röster. Det ger en lite dokumentär känsla åt berättelsen och får mig att tänka på Truman Capotes "Med kallt blod". Tyvärr levde boken inte upp till mina högt ställda förväntningar. Det korta formatet ger inget utrymme för fördjupning som kunde ge mer psykologisk trovärdighet. Jag tycker också att det är något tillgjort över språket, som försöker låta gammeldags.
Betyg: EE
P.S. Läs hellre "Dark places" ("Mörka platser") av Gillian Flynn eller ovan nämnda "Med kallt blod" ("In cold blood").

En antihjältinna gör entré

Cass Neary hade sin storhetstid som fotograf på 1970-talet då hon dokumenterade nedre Manhattans framväxande punkscen. Sedan dess har världen gått vidare, men inte Cass. Hon bor kvar i samma sunkiga lägenhet, har ett jobb som hon hjälpligt kan försörja sig på och ägnar sig i övrigt mest åt sex, alkohol och droger. Då får hon ett uppdrag av en välvillig vän: att åka till Maine och intervjua en äldre, hyllad men notoriskt skygg fotograf. Cass packar ner sin skinnjacka, sina cowboyboots och lite crystal meth och ger sig av till det novemberkalla Maine. Jag hade höga förväntningar på "Generation Loss" av Elizabeth Hand, som den inte riktigt levde upp till. Cass Neary är en intressant bekantskap, men hon känns inte särskilt trovärdig. Eller är det bara jag som är en diametralt motsatt personlighetstyp och därför inte riktigt kan tro på henne? Miljöskildringarna från kustlandskapet i Maine är bra, men min största invändning mot boken är egentligen att det är alldeles för mycket beskrivningar och för lite handling. De första fyra femtedelarna av boken är mest beskrivningar och sedan kommer väldigt mycket dramatisk handling på några få sidor. Det funkar inte för mig, åtminstone inte i en bok som ändå är upplagd som någon slags deckare eller thriller.
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre Gillian Flynn! (Klicka på etiketten Flynn nedan så kommer mina recensioner av hennes böcker upp.)

Scener ur ett infernaliskt äktenskap

Gillian Flynn är en av de bästa spänningsförfattarna som har dykt upp på senare år. Nu har jag läst hennes tredje bok, "Gone Girl", och den är ännu bättre än de två första ("Sharp objects" och "Dark places")! "Gone Girl" handlar om Amy och Nick, som verkar vara det perfekta paret. Hon är den vackra, rika, smarta New York-tjejen och han är den charmiga, snygga, ambitiösa lantiskillen som kommit till New York för att bli reporter. De gifter sig och flyttar in i ett brownstonehus i Brooklyn med utsikt över Manhattans skyline. Men så börjar problemen hopa sig: de förlorar båda jobben, Nicks mamma blir sjuk och han övertalar Amy att flytta med honom till hans lilla hemstad i Missouri. Och så, på deras femåriga bröllopsdag, händer det ofattbara: Amy försvinner. Berättelsen om vad som egentligen pågick i deras äktenskap och hur jakten på Amy går berättas ur båda parternas perspektiv. Det är mycket skickligt konstruerat, välgörande välskrivet och nagelbitande spännande! Den skulle också passa bra som bokcirkelbok, för det finns mycket att diskutera när man läst klart.
Betyg: EEEEE 

2011 års bästa böcker

I år blir det en uppdelad lista:

Romaner

1. "The Help"("Niceville") av Kathryn Stockett
2. "Spill - en damroman" av Sigrid Combüchen
3. "Hjärtblad" av Aino Trosell
4. "Siri" av Lena Einhorn
5. "A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan

Deckare 

1. "The Assasin’s Prayer" av Ariana Franklin
2. "Dark Places" av Gillian Flynn
3. "Fallen" av Karin Slaughter
4. "The Song is You" av Megan Abbott
5. "The Naming of the Dead" av Ian Rankin

Grafiska romaner/serie-/bilderböcker

1. "The Arrival" ("Ankomsten") av Shaun Tan
2. "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar
3. "Mina vackra ögon" av Nina Hemmingsson
4. "En cuisine avec Alain Passard" av Christophe Blain

Fackböcker

1. "Och i Wienervald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink
2. "Den långa vägen till frihet" av Nelson Mandela
3. "Leva på gränsen - berättelser från det nya Sydafrika" av Leif Norrman
4. "Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim
5. "Lotsa barn – att fostra barn med känsla och sunt förnuft" av Lars Gustafsson

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du se min lista över 2010 års bästa böcker.

Vassa föremål i Missouri

Jag gillade Gillian Flynns deckare "Dark Places" och nu har jag också läst hennes debut "Sharp Objects" ("Vass egg"). Huvudpersonen Camille Preaker arbetar som journalist i Chicago och har lämnat sin barndom bakom sig, tror hon. När två små flickor blir mördade i hennes gamla hemstad i Missouri tvingas hon dock att återvända dit och till föräldrahemmet med den neurotiska mamman, den mentalt frånvarande styvpappan, den Lolitaaktiga lillaystern och minnet av den andra systern, som dog tidigt. "Sharp Objects" är både en hemvändarroman och en deckare och den funkar lika bra i båda funktionerna. Jag gillar Flynns sätt att gradvis ge läsaren mer information om Camille och hennes familj. "Sharp Objects" är inte riktigt lika bra som "Dark Places", men god nog! Betyg: EEEE

Mörka platser på prärien

Gillian Flynn har nog fått inspiration från verkliga fall, som de som beskrivs i "In Cold Blood" och "While They Slept", när hon skrivit sin präriedeckare "Dark Places". Den handlar om Libby Day, som var sju år när hennes mamma och systrar mördades. Libbys bror dömdes för morden till livstids fängelse och Libby har inte haft någon kontakt med honom sedan dess. Som vuxen har Libby svårt att få ordning på sitt liv och när hon blir tillfrågad om att komma och prata på ett konvent för True Crime-fantaster tackar hon ja, eftersom hon är i desperat behov av pengar. Där förstår hon att många tror att hennes bror är oskyldigt dömd och det får henne att för första gången, om än något motvilligt, börja intressera sig för vad som egentligen hände den där natten i det lilla huset på prärien. Det är en skickligt konstruerad deckargåta som Flynn har skapat, hon håller spänningen uppe och jag gillar hennes sätt att skildra trasiga människor och ett lantligt, tröstlöst, fattigt Mellanvästern som påminner om Tawni O'Dells gruvsamhällen. Betyg: EEEE+

P.S. Nu måste jag läsa Flynns första deckare, "Sharp Objects" ("Vass egg")!