"Jag hade ingen uppenbarelse, ingen drömsyn, upplevde ingen sanningens minut. I stället var det de ständiga tusentals förolämpningarna, tusentals förödmjukelserna, tusentals glömda incidenterna som framkallade min ilska och en upproriskhet, en längtan efter att få bekämpa det system som höll mitt folk fånget. Det fanns ingen speciell dag då jag sade att hädanefter kommer jag att ägna mitt liv åt arbetet med att befria mitt folk. Jag upptäckte helt enkelt att det var vad jag gjorde och att jag inte kunde göra något annat."
Så skriver Nelson Mandela på sidan 99 i sina 600 sidor långa memoarer "Den långa vägen till frihet" från 1995. Den har tagit lite tid att läsa, men det har varit värt varenda minut! Nu har jag ju ett särskilt intresse för Sydafrika på grund av att min son kommer därifrån, men Mandelas bok bör läsas av alla med det minsta intresse för 1900-talshistoria och för en av seklets mest betydelsefulla och beundransvärda personer. Mandela berättar om barndomen i Transkei, studietiden, åren som jurist i Johannesburg, det allt större engagemanget i ANC, rättegångarna och fängelsetiden, befrielsen och vägen mot att bli det demokratiska Sydafrikas första president. Det är välskrivet, välöversatt och oavbrutet fascinerande och lärorikt! Betyg: EEEE+
P.S. I somras när jag var i Sydafrika fick jag chansen att vara med och fira Nelson Mandelas födelsedag den 18 juli. Han fyllde 93 och hyllades över hela landet. Så här såg tidningarna ut den dagen.
Den där läste jag då E var liten och jag gillade den också jättemycket!
SvaraRadera