08 februari 2017

I levande romanhjältinnors sällskap

Under den senaste tiden har jag nästan bara läst deckare, men det här var ett lysande undantag: "Mina hjältinnor - eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket" ("How to be a Heroine") av Samantha Ellis. Det är en personlig och underhållande genomgång av kvinnliga romanfigurer som betytt särskilt mycket för Ellis under olika perioder i hennes liv, t.ex. Scarlett O'Hara, Cathy Earnshaw, Liz Bennett och Anne Shirley. Det här kändes som en bok som var skriven för mig: författaren är i ungefär samma ålder som jag och har läst och älskat ungefär samma böcker. De få böcker som jag inte hade läst hamnade förstås genast på min "att läsa"-lista, t.ex. "Cold Comfort Farm". Ellis beskrivning av sin egen, irakisk-judisk-engelska familjs historia är också fascinerande.
Betyg: EEEE

Rävjakt, pest och atombunkrar

För drygt tio år sedan blev jag uttråkad av femte delen i Stephen Booths Derbyshire-deckarserie och sedan dess har jag inte läst honom förrän nu, när jag gav "The Kill Call" en chans. Det är nionde delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry. Historien har flera teman, bl.a. rävjakt (och motståndet däremot) och pest. Den sträcker sig också bakåt i tiden till det kalla kriget och den organisation som fanns för att larma vid ett eventuellt atombombsanfall. Jag tycker fortfarande att Booth har en tendens att bli långrandig, men den här gången höll jag i alla fall intresset uppe någorlunda. Jag gillar framför allt huvudpersonerna och miljöskildringarna och kan nog tänka mig att läsa någon mer del i den långa serien (det finns totalt sexton delar än så länge).
Betyg: EEE

2 x May

Jag har ett lite kluvet förhållande till Peter May. Första delen i "Lewis-trilogin" ("Svarthuset") tyckte jag var för klichéfylld, men den andra delen, "Lewismannen", var bättre. Den tredje delen ("Lewispjäserna") vet jag inte ens om jag har läst. Har jag det har jag glömt att skriva om den. Nu har jag läst två fristående deckare av May: "Coffin Road" och "Entry Island".

"Coffin Road" börjar med att en man vaknar upp på en skotsk strand och inte minns vem han är. Han är svårt nedkyld, men stapplar sig upp till ett hus, som han förstår är hans. Han letar igenom huset, där det finns en hund som blir glad att se honom, men i övrigt inga ledtrådar till vem han verkligen är. Ett ungt grannpar kommer på besök och till hans förvåning visar det sig att han har ett förhållande med kvinnan. Han förstår att han har påstått att han hyr huset på Yttre Hebriderna för att skriva en bok, men i datorn finns bara tomma dokument. När en annan man hittas mördad börjar mannen utan minne befara att det är han som har begått det bestialiska dådet. Samtidigt börjar en tonårsflicka, som i flera år levt i tron att hennes pappa är död, misstänka att han fortfarande lever. Det här är en originell och mycket spännande deckare, som utspelar sig i fantastisk skotsk miljö.
Betyg: EEEE+

Efter "Coffin Road" var mina förväntningar på "Entry Island" stora. Den utspelar sig i Kanada, på en liten, isolerad ö där de få invånarna lever på hummerfiske. Öns rikaste man hittas död och alla verkar utgå från att det är den unga, vackra frun som är mördaren. En av de influgna Québec-poliserna tycker sig känna igen den unga kvinnan, men kan inte förstå varför. Parallellt berättas en sorglig historia (delvis genom polismannens krystade drömmar) om en kärlekshistoria mellan en fattig pojke och en rik flicka på Hebriderna på 1800-talet. Den historien är så klichéfylld att jag vred mig av genans vid läsningen, även om det var lite intressant att få veta att all utvandring från Skottland till Nordamerika inte var frivillig. Den moderna historien är en hygglig deckarhistoria, men inte mer. Har man, som jag, svårt för övernaturligheter och klichéer i deckare kan man alltså hoppa över denna bok.
Betyg: EE

Mitt tusende inlägg

Tusen inlägg på drygt tio år - inte så pjåkigt, om jag får säga det själv!

Detta anmärkningsvärda (?) inlägg handlar om femte delen i Louise Pennys kanske-inte så-mysig-trots-allt-deckarserie: "Ett ohyggligt avslöjande" ("The Brutal Telling"). Eftersom jag har läst serien lite i oordning (se här) så kände jag redan till vissa saker som händer några av de återkommande personerna, men kände mig nöjd med att den här delen helt och hållet utspelar sig i lantliga Three Pines där vi får återknyta bekantskapen med de sympatiska och excentriska invånarna (inte nödvändigtvis samma...). Brasorna sprakar, vinet porlar, brödet frasar och man blir precis lika sugen på god mat som vanligt. Annars kommer mordet den här gången lite för nära invånarna i byn för att vara riktigt mysigt, när ett lik hittas inne på byns bistro.
Betyg: EEEE

19 januari 2017

Mrs Hudsons historia

Den fjortonde delen i Laurie R. Kings charmiga deckarserie må heta "The murder of Mary Russell", men det är Mrs Hudson den handlar mest om. Mrs Clara Hudson, Sherlock Holmes hyresvärdinna på 221 Baker Street och sedermera diskret och pålitlig hushållerska, visar sig ha ett mycket spännande förflutet, som till slut kommer ifatt henne i paret Russell/Holmes hemtrevliga hus i Sussex. Som vanligt berättar King i ett fartfyllt tempo, med mycket humor och på ett, för deckargenren, ovanligt bra språk. Som vanligt njuter jag således hejdlöst i hennes sällskap!
Betyg: EEEE+

31 december 2016

Mal, mott och mord

"The Moth Catcher" är del sju i Ann Cleeves serie om kriminalkommissarie Vera Stanhope i Northumberland. I en undanskymd, lantlig dal hittas två män mördade. Stanhope och hennes team har svårt att hitta något samband mellan männen men upptäcker till slut att de förts samman av sitt gemensamma intresse för nattfjärilar. Men är det verkligen motivet till att de blivit dödade? Stanhope förhör alla som bor i dalen men blir inte så mycket klokare. Cleeves håller spänningen uppe genom att motivet för morden inte blir känt förrän precis i slutet av boken. Jag har gillat alla Cleeves deckare som jag har läst och den här är inget undantag.
Betyg: EEEE

Mer McDermid

Jag har ägnat årets sista vecka åt deckarläsning och då passade det ju bra att jag hade ytterligare två Val McDermid-pocketböcker i hyllan! (I somras läste jag två andra.)

"Med gift i blodet" ("Beneath the Bleeding") är del fem i serien om rättspsykologen Tony Hill och kriminalpolisen Carol Jordan. Deckarhistorien är (som ofta hos McDermid) mycket fantasifull och handlar om hur först en fotbollsstjärna och sedan andra personer mördas med hjälp av olika växtgifter. Historien håller bra tempo och jag gillar även skildringen av huvudpersonernas komplicerade förhållande.
Betyg: EEEE

"I terrorns skugga" ("Hostage to Murder") är del sex i en serie om journalisten Lindsay Gordon. (Övriga delar verkar inte vara översatta till svenska.) Huvudpersonen flyttar tillbaka till Glasgow efter flera år i Kalifornien. Hennes sambo Sophie har fått ett prestigefyllt jobb på sjukhuset, men Lindsay har svårt att hitta något att göra. Hon tackar därför ja när hon blir erbjuden ett samarbete med en ung freelansande journalist. De dras tillsammans in i en komplicerad härva med kopplingar till IRA och de hamnar till slut i Sankt Petersburg. Den här deckaren var tyvärr inte lika bra som "Med gift i blodet". Man ska kanske hålla sig till Hill/Jordan-serien när det gäller McDermid?
Betyg: EEE

När Mrs Creasy försvann

Joanna Cannons debutroman "Problemet med får och getter" ("The Trouble of Goats and Sheep") utspelar sig den heta sommaren 1976. Tioåriga Grace och hennes kompis Tilly bor på en förortsgata någonstans i engelska Midlands. En av grannkvinnorna försvinner spårlöst och Grace och Tilly bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt henne. De går runt till grannarna, blir inbjudna på te och lyssnar på vad alla har att säga. Det visar sig att det nio år tidigare också hände otäcka saker på gatan. Som vanligt i historier med barn som berättare blir det ganska roligt, eftersom de är så lillgamla och snusförnuftiga samtidigt som de är ovetande och naiva. De delar av boken som berättas av Grace är därför ganska underhållande att läsa. I övrigt tycker jag att boken är sympatisk, men lite seg och inte så spännande som en spänningsroman bör vara för att man ska sugas in i den.
Betyg: EEE+
P.S. Även "En ödesdiger sommar" av Barbara Vine utspelar sig sommaren 1976. 

2016 års bästa böcker

Under 2016 har jag läst och skrivit om 83 böcker. (Jag har även läst ett antal böcker om hunduppfostran men dem har jag inte recenserat.)

Här är 2016 års topplista:

  1. Lila av Marilynne Robinson
  2. Handbok för städerskor av Lucia Berlin
  3. Mary av Aris Fioretos
  4. Annie John av Jamaica Kincaid
  5. Nora Webster av Colm Tóibín
  6. Brooklyn av Col Tóibín
  7. Min europeiska familj av Karin Bojs
  8. Masja av Carola Hansson
  9. En stad av ljus av Kerstin Ekman
  10. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Kvinnonamn i titeln verkar vara ett vinnande koncept!

15 december 2016

I overklighetens land

Vid bokcirkeln Det namnlösa sällskapets senaste möte tittade vi lite förvirrat på varandra och frågade oss vad "Jesus barndom" ("The Childhood of Jesus") av nobelpristagaren J.M. Coetzee egentligen handlar om. För att vara en så pass lättläst bok är den förvånansvärt dunkel. Men det gav förstås underlag för en intressant diskussion! Romanen handlar om en man, Simon, och en pojke, David, som kommer över havet som flyktingar till ett främmande land. De tas emot, tilldelas en bostad och mannen skaffar sig ett jobb i hamnen. Han är dock inte pojkens far och en viktig tråd i boken handlar om hur de ska hitta Davids mamma. Romanen utspelar sig i ett fiktivt land, men alla miljöer är realistiska. Tiden verkar vara mitten av 1900-talet. (Det finns telefoner och bussar, men inga mobiler och datorer.) Människorna i landet är välvilliga, men verkar inte riktigt drivas av vanliga mänskliga behov och drivkrafter. Hela boken präglas av en vag stämning av overklighet, trots att den alltså är väldigt konkret. Det är skickligt skapat av Coetzee, men det här var inte en bok i min smak. Jag föredrar att läsa psykologiskt trovärdiga historier om människor som känns mänskliga.
Betyg: EE
P.S. Coetzee har skrivit en fortsättning också: "The Schooldays of Jesus".

Svenskarna i slummen

I sin senaste roman "Swede Hollow" berättar Ola Larsmo om en ganska okänd aspekt av den svenska emigrationen till USA: att det inte var alla utvandrare som blev framgångsrika och lyckade svenskamerikaner. En del hamnade mer eller mindre i slummen. Swede Hollow eller Svenska dalen kallades en klyfta eller ravin mitt i staden St Paul i Minnesota. Där bodde fattiga svenska invandrare (och en del irländare och italienare), som stadens övriga invånare såg ned på och föraktade. I romanen får man följa en grupp svenska invandrare som kommer till Swede Hollow i slutet av 1800-talet och i fokus står familjen Klar från Örebro. Fadern har arbetat på skofabrik, men i St Paul lyckas han bara få påhugg på järnvägen. Modern kämpar för att hålla ordning i den skruttiga lilla stuga där de bor. Hon rör sig nästan aldrig utanför dalen och lär sig inte mycket engelska. De båda döttrarna får däremot chansen att gå i skola, lära sig språket och skaffa sig ett liv utanför dalen. Jag tyckte att det var en mycket läsvärd, intressant och fascinerande roman, som berättar en okänd historia. På slutet hoppar berättelsen i både tid och rum vilket jag tyckte gjorde att den blev lite för fragmentiserad. Det var synd på en annars helgjuten roman.
Betyg: EEEE

07 december 2016

Flavia och den frånvarande fadern

Ramhistorien i Alan Bradleys trivsamma deckarserie om 12-åriga Flavia de Luce i 1950-talets England är inte alls trivsam: mamman är död, pappan mentalt frånvarande,  storasystrarna elaka och godset Buckshaw fallfärdigt. I "Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd" kommer Flavia hem i förtid från internatskolan i Kanada (se "As Chimney Sweepers Come to Dust") och möts, inte av välkomnande familjemedlemmar, utan av beskedet att hennes pappa ligger på sjukhus med svår lunginflammation. Till råga på eländet har hennes älskade höna Esmeralda nackats, så att kokerskan skulle kunna laga en stärkande buljong åt den sjuke. För att skingra sina oroliga tankar cyklar Flavia på ett ärende åt kyrkoherdens fru och hittar förstås ett lik. Som vanligt har Bradley en bra balans mellan humor och allvar, pusseldeckare och tragisk barndomsskildring. Deckarserien är för övrigt värd att läsas bara för titlarnas skull! (Den här titeln är ett citat ur Macbeth.)
Betyg: EEEE

25 november 2016

Väninnan du glömt

"Det du inte minns" ("Her") av Harriet Lane (Om det ändå vore Vane!) är inte en deckare utan snarare en psykologisk thriller. En dag på gatan i sina kvarter i norra London får Nina syn på en utmattad, gravid småbarnsmamma, Emma. Hon känner omedelbart igen henne, men det är inte ömsesidigt. I Emmas ögon är Nina en cool, rik och sofistikerad konstnär och hon förstår inte riktigt varför Nina vill bli vän med henne. Men det verkar hon vilja bli - hon nästlar sig in i Emmas liv på ett, för läsaren, mycket obehagligt sätt. Man sitter alltså bara och väntar på katastrofen... Det är underhållande och spännande, men inte riktigt min typ av bok. Tacka vet jag ett rejält mord!
Betyg: EEE+

En fransyska i San Francisco

Jag har sett "Frog Music" omnämnas som Emma Donoghues ("Slammerkin", "Room") bästa roman, men har haft svårt att få tag i den. Jag blev därför glad när jag hittade den som ljudbok på Storytel i en amerikansk inläsning. Huvudpersonen Blanche är en fransk kabarédansös i 1870-talets San Francisco. En dag på gatan blir hon påkörd av en annan ung, fransk kvinna på velociped och en märklig vänskap med tragiskt slut tar sin början. Historien har drag av deckare, men det är inte det viktigaste med boken. Jag tyckte mycket om skildringen av den snabbväxande smältdegeln till stad och av hur unga kvinnor hittade sitt sätt att leva i den. Efter filmsuccén med "Room" tycker jag att någon svensk förläggare borde låta översätta både denna roman och "Slammerkin" till svenska! De är värda att få en publik här också.
Betyg: EEEE+

Världens vackraste roman?

"Lila" av Marilynne Robinson utspelar sig i USA under några decennier vid mitten av förra seklet. Huvudpersonen Lila blev som barn bortrövad/räddad av den kringresande Doll och växte upp utan att veta något om sin biologiska familj. I vuxen ålder är hon helt ensam i världen när hon kommer till den lilla staden Gilead. Där gifter hon sig med den mycket äldre kyrkoherden, men för att få veta hur det gick till och för att få veta mer om hennes bakgrund måste man läsa hela boken, som består av många tillbakablickar. Det här är en av de vackraste böcker jag läst, trots att den bitvis handlar om människor som har det eländigt. Kyrkoherden framställs som den mest sympatiska sorts kristen som man kan tänka sig och hans och Lilas förhållande är skildrat som kärleksfullt, komplicerat och intressant. Vi läste den här boken i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och till min stora förvåning var det flera som tyckte att den var tråkig! Själv hade jag inte tråkigt en sekund och vill nu läsa de två andra delarna i "Gilead-trilogin", "Home" och "Gilead". Jag rekommenderar dock läsning på engelska, för bokens magi verkar inte riktigt gå fram på svenska.
Betyg: EEEEE

18 november 2016

Maisie i München

Jag tycker att det är beundransvärt att hålla uppe kvaliteten i en deckarserie så som Jacqueline Winspear har gjort i sin serie om Maisie Dobbs. Tolfte delen heter "Journey to Munich" och när den börjar är Maisie tillbaka i England efter sin långa frånvaro (se "A Dangerous Place"). Som titeln antyder blir hon dock inte kvar så länge utan tar på sig ett uppdrag att åka till München för att få ut en engelsk företagare och uppfinnare som har suttit fängslad i Dachau i två år. Winspear är väldigt bra på att hitta en balans mellan psykologisk trovärdighet, fantastiska miljöskildringar och spännande historier och hon gör det också i denna deckare. Och så sår hon ett litet frö till hopp om att Maisie en dag faktiskt ska få uppleva kärleken igen!
Betyg: EEEE+

29 oktober 2016

Årets knasigaste bok?

"I love Dick" av Chris Kraus är en av de konstigaste romaner jag har läst. Om det nu är en roman. Jag har sett att den beskrivs som "autofiktiv". Historien utspelar sig 1994 och börjar med att den 39-åriga, experimentella filmaren Chris Kraus äter middag med sin make och en av hans bekanta, kulturmannen Dick. Chris blir förälskad i (eller snarare besatt av) Dick och börjar skriva brev till honom och lämna meddelanden på hans telefonsvarare. Hon involverar sin man i något som de rätt snart börjar se som ett gemensamt konstnärligt projekt. De approcherar den ganska oförstående Dick, som visserligen inte har något emot en flört eller ett one night stand, men som varken kan eller vill vara mottagare av Chris passion.  I sina långa brev till Dick börjar Chris snart diskutera konst och konstteori, på ett ganska nördigt sätt, som jag inte kan säga att jag alltid förstår, men som känns trivsamt bekant sedan min studietid i början av 1990-talet, då jag bl.a. läste feministisk konstvetenskap.
Betyg: EEEE

Kärlek och uppror i Karibien

Jag har varit nyfiken på Jamaica Kincaid ett tag och passade på att välja hennes "Annie John" när det blev min tur att välja bok i Det namnlösa sällskapet. Jag trodde att hon var svårläst, men det är hon inte alls! "Annie John" utspelar sig på 1950- och 1960-talen på Antigua, där Kincaid själv växte upp. Läsaren får följa Annie från barndomens kärleksfulla symbios med modern, genom tonårens plågsamma revolt fram till den slutgiltiga separationen från modern. Jag har nog aldrig läst en skildring av tonårsuppror som varit så präglad av sorg som denna! Boken som helhet är dock inte sorglig, utan rolig, gripande och både ton- och formsäker. Kincaid verkar ha full kontroll över varje ord och hon är en mästare på att sätta samman dem. Det här är en av årets bästa böcker för mig och jag kommer absolut att läsa mer av Kincaid!
Betyg: EEEEE
P.S. "Annie John" finns på svenska, men jag rekommenderar läsning på engelska. Språket är inte svårt och romanen är tunn.

Mer historielektion än historieberättande

Jag kämpade mig igenom ungefär halva "The Map of Love" ("Kärlekens väv") av egyptisk-brittiska Ahdaf Soueif innan jag gav upp. Den är inte dålig, men tempot är väldigt långsamt och jag tröttnade lite på det undervisande draget i den. Ramhistorien utspelar sig 1997 då en amerikansk kvinna kommer till Kairo och söker upp en egyptisk kvinna, som hon är avlägset släkt med. Med sig har hon en koffert med dagböcker och annat material som har tillhört hennes släkting Anna Winterbourne, en ung engelska som kom till Egypten 1901 och blev kär i en egyptisk aristokrat. Annas historia är fascinerande, men när hennes berättelse hela tiden avbröts av ramhistorien tappade jag till slut tålamodet. Men jag har ändå lärt mig mer om Egyptens historia av denna halva roman än jag någonsin vetat förut!
Betyg: EE

Norrländska noveller

Efter att ha hört Stina Stoors sommarprat och söndagsintervjun med henne på P1 blev jag sugen på läsa hennes prisade novellsamling "Bli som folk". Men när jag satt med boken i handen kände jag att jag faktiskt hellre ville lyssna på den och som tur var har Stoor själv läst in den på sin fina dialekt. Novellerna utspelar sig bland människor på landet eller på små orter i Västerbotten. Många av historierna utspelar sig i barndomens landskap och handlar om mer eller mindre knepiga relationer, inom och utom familjen. Allt skildrat på ett underfundigt sätt med mycket humor och ömhet. 
Betyg: EEEE+