Ramhistorien i Alan Bradleys trivsamma deckarserie om 12-åriga Flavia de Luce i 1950-talets England är inte alls trivsam: mamman är död, pappan mentalt frånvarande, storasystrarna elaka och godset Buckshaw fallfärdigt. I "Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd" kommer Flavia hem i förtid från internatskolan i Kanada (se "
As Chimney Sweepers Come to Dust") och möts, inte av välkomnande familjemedlemmar, utan av beskedet att hennes pappa ligger på sjukhus med svår lunginflammation. Till råga på eländet har hennes älskade höna Esmeralda nackats, så att kokerskan skulle kunna laga en stärkande buljong åt den sjuke. För att skingra sina oroliga tankar cyklar Flavia på ett ärende åt kyrkoherdens fru och hittar förstås ett lik. Som vanligt har Bradley en bra balans mellan humor och allvar, pusseldeckare och tragisk barndomsskildring. Deckarserien är för övrigt värd att läsas bara för titlarnas skull! (Den här titeln är ett citat ur Macbeth.)
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar