2016 års bästa böcker

Under 2016 har jag läst och skrivit om 83 böcker. (Jag har även läst ett antal böcker om hunduppfostran men dem har jag inte recenserat.)

Här är 2016 års topplista:

1. Lila av Marilynne Robinson
2. Handbok för städerskor av Lucia Berlin
3. Mary av Aris Fioretos
4. Annie John av Jamaica Kincaid
5. Nora Webster av Colm Tóibín
6. Brooklyn av Col Tóibín
7. Min europeiska familj av Karin Bojs
8. Masja av Carola Hansson
9. En stad av ljus av Kerstin Ekman
10. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Kvinnonamn i titeln verkar vara ett vinnande koncept!

Kapellgatan 13, Katrineholm

Äntligen fick jag tid att läsa"En stad av ljus", som är fjärde och sista delen i Kerstin Ekmans numera klassiska svit "Kvinnorna och staden" från 1970-80-talen! Boken kom ut 1983 och utspelar sig några år tidigare. Då kommer Ann-Marie, som bor i Portugal med sin man, tillbaka till Katrineholm för att sälja familjens hyreshus sedan hennes far gått bort. I det rivningsmässiga huset bor Ann-Maries sjuttonåriga dotter Elisabeth, men när Ann-Marie kommer dit har dottern försvunnit. En vistelse som var tänkt att bli kort och effektiv drar ut på tiden medan Ann-Marie blir alltmer apatisk i sin väntan på dottern. Precis när det börjar bli lite för tråkigt och tragiskt att läsa om Ann-Maries icke-tillvaro i 70-talets Katrineholm går Ekman tillbaka till Ann-Maries barndom och berättar om hennes liv fram till 70-talet. Det handlar om relationer och förluster, konventioner och kläder, alkoholism och psykisk sjukdom, småstadshierarkier och strukturomvandlingar. Allt beskrivet på Kerstin Ekmans fina språk med mycket humor. Så här skriver hon om Ann-Maries tankar inför äktenskapet: "Men jag var i alla fall räddad undan rena misären eller fakturaskriveriet. Jag begrep ju att från och med nu skulle det inte bli roligare precis. Av Fredrik och Jenny hade vi fått en dammsugare i lysningspresent. Jag skulle suga upp påse efter påse med damm och under tiden skulle Hasse överta firman och vi skulle köpa villa och våra barn skulle ta studenten och när jag hade sugit opp ett berg av damm, så mycket att det skulle räcka att lägga en hel stad under ett grått lager som askan efter en stor bomb, då skulle vi hyra Rosenholm och ha femtioårsskiva för Hasse och längre kunde jag inte tänka för sen såg jag bara löständer och rödbetsfläckar på duken och hörde möjligen svag fiolmusik i krematoriet." (s. 419) Om man har läst de tidigare delarna kan man placera in Ann-Marie i linjen av Katrineholmskvinnor: hon är fosterdotter till Jenny och fick sälja godis på torget med Tora när hon var liten. Men man behöver inte ha läst de tidigare delarna för att ha behållning av denna berättelse om en 1900-talskvinna och om Katrineholm, detta "mögel på landskapet", som Ann-Marie kallar staden.
Betyg: EEEE+

2013 års bästa böcker

I år blir det en 20-i-topp-lista där många av mina favoritförfattare figurerar:

1. "Agaat" av Marlene van Niekerk

2. "The Beggar Maid" (Tiggarflickan) av Alice Munro

3."Wolf Hall" av Hilary Mantel

4. "Bring Up the Bodies" av Hilary Mantel

5. "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg

6. "Ru" av Kim Thúy

7. "En storm kom från paradiset" av Johannes Anyuru

8. "Dag" av Björn Runeborg

9. "Egenmäktigt förfarande" av Lena Andersson

10. "Tell the Wolves I'm Home" (Låt vargarna komma) av Carol Rifka Brunt

11. "Bländad av ljuset" av Zoë Wicomb

12. "The Goldfinch" (Steglitsan) av Donna Tartt

13. "Sisterland" av Curtis Sittenfeld

14. "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie

15. "Häxringarna" av Kerstin Ekman

16. "Springkällan" av Kerstin Ekman

17. "Dear Life" (Brinnande livet) av Alice Munro

18. "The Bellwether Revivals" av Benjamin Wood

19. "I odjurets trädgård" (In the Garden of Beasts) av Erik Larson

20. "The End of Everything" av Megan Abbott

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du läsa om 2012 års bästa böcker.

Kvinnorna och staden del 3

Jag har nu kommit till tredje delen i Kerstin Ekmans romansvit "Kvinnorna och staden", som utspelar sig i Katrineholm och handlar om kvinnorna och deras roll i stadens framväxt. Tredje delen heter "Änglahuset" och utspelar sig under 1930- och 1940-tal. Tora och Frida har blivit gamla och huvudpersonerna i den här boken är framför allt Fridas dotter Ingrid och Toras sonhustru Jenny. Det handlar om arbete på fabrik eller i hemmet, mer eller mindre olyckliga äktenskap, omoderna bostäder, beredskapstid och vad man gör på sin allra första betalda semester. Och så handlar det om staden, dess gator, hus och gårdar och hur de speglar stadens olika sociala skikt. Men på slutet handlar det om Tora igen:

"Om natten lösgjorde sig änglarna ur sina stenskepnader och flög in i huset. Men Tora kunde de inte se. Hon hade tagit av sig Ensamheten som var stickad av grått garn och vikt ihop den och lagt den på kökssoffan. Sen hade hon klivit ur sina svarta skor som hette Karsk och Duglig och ställt dem nedanför. Men hon låg inte i sängen som hon brukade. Änglarna trodde att hon hade gått in i spegeln."

Betyg: EEEE
P.S. Första delen heter "Häxringarna" och andra delen heter "Springkällan".

Kvinnorna och staden del 2

Jag är så glad att jag har upptäckt Kerstin Ekmans 70-talsserie "Kvinnorna och staden" om staden Katrineholms framväxt och människorna, framför allt kvinnorna, som befolkar den.  Den andra delen, "Springkällan", börjar 1909 och slutar någon gång i slutet av 1920-talet. Den handlar om Tora, som är änka med två söner som hon försörjer genom att sälja bröd och karameller på torget. Driftig som hon är tar hon över ett café i stan och hoppas göra det till ett chict ställe dit stadens fruar ska komma och ta en kaffe under sina shoppingrundor. En annan viktig person är Frida, som har slitit hårt i hela sitt liv med tvätt och städning åt andra. En av bokens mest rörande scener är när Fridas vuxna dotter, sömmerskan Dagmar, ska sy en klänning i modern 20-talsmodell till moderns förvärkta kropp.
Betyg: EEEE+
P.S. Första delen heter "Häxringarna".

Kvinnorna i Katrineholm

Kerstin Ekman är en av mina favoritförfattare och jag har läst ganska mycket av det hon har skrivit sedan "Rövarna i Skuleskogen" (1988). Jag har dock aldrig gått tillbaka och läst något ur hennes äldre produktion (med undantag för "Pukehornet"). Jag vet inte varför, men kanske för att jag inte vetat var jag skulle börja. Nu gav Ebba Witt-Brattströms artikel i DN den 19/1-13 mig lusten att läsa "Häxringarna" och det var ett mycket bra val. Det är en bok som innehåller mycket av det som jag brukar gilla: realistiska skildringar av kvinnor, relationer mellan människor, kön och klass och historia, gärna 1800-tal. Boken utspelar sig i det framväxande stationssamhället Katrineholm och handlar framför allt om tre kvinnor: knekthustrun Sara Sabina Lans, hennes dotter Edla och dotterdottern Tora. Nu ser jag fram emot att läsa de andra tre delarna i serien som kallas "Kvinnorna och staden" eller "Katrineholmssviten": "Springkällan", "Änglahuset" och "En stad av ljus".
Betyg: EEEE+

Kerstin Ekman på skojhumör

Kerstin Ekmans senaste roman, "Grand final i skojarbranschen", handlar om Lillemor Troj. Hon är en erkänd författare som företer vissa likheter med Ekman själv. Troj debuterar på 60-talet med intelligenta deckare, går sedan över till att skriva "riktiga"  romaner och blir sedermera invald i Svenska akademien. Det ingen vet är dock att det inte är Troj som skriver romanerna utan att de skrivs av en kvinna som heter Babba. Babba är inte fotogenisk och presentabel och klarar inte heller av negativ kritik, så Lillemor och Babba har ingått ett kompanjonskap som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt. De två kvinnorna är egentligen inte vänner och deras samarbete fortskrider inte utan gnissel, men de är ohjälpligt bundna till varandra. Som läsare får man följa de båda kvinnorna från studenttiden i Uppsala via en grönavågen-sväng i Hälsingland till Stockholm i nutid. Ekman måste ha haft så roligt när hon skrev detta! Det är kanske ännu lite roligare för den som är närmare Ekman i ålder, men även för mig är det storartad underhållning. Betyg: EEEE
P.S. För den som inte har läst något av Ekman förut rekommenderar jag Vargskinnet-trilogin, som börjar med "Guds barmhärtighet" (se fliken Emmas gamla boktips ovan).

Det är synd om människorna i Sandviken

"Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter handlar om syskonen Steen: Edwin, Emilia, Sofia, Karin och Otto. När boken börjar 1938 är syskonen på väg att lämna barndomshemmet i den lilla byn utanför Sandviken. Edwin startar skidbacken Kungsberget, Emilia cyklar runt och drömmer sig bort, Sofia väntar på att grannpojken Milton ska fria, Karin gifter sig med Miltons bror Max och Otto vill gå till sjöss. Vi får träffa dem igen krigsåret 1944 och återigen 1958, då teven gjort sitt intåg i folkhemmet och fotbolls-VM ska spelas i Sverige. Ingen av dem har då kommit längre bort än in till Sandviken; en ort som beskrivs med stor kärlek och detaljrikedom. "Bergets döttrar" är en bok som påminner mig om Elsie Johanssons Nancy-trilogi och Kerstin Ekmans Vargskinnet-trilogi. Jörgensdotter skildrar på ett gripande och mycket trovärdigt sätt "vanliga" 1900-talsmänniskors öden: olycklig kärlek, unga som dör, föräldrar som inte älskar sina barn, kärlekslösa äktenskap, människor som inte når fram till varandra och som inte kan kommunicera. Det är sorgligt men inte avskräckande eller deprimerande - bara mycket, mycket läsvärt! Det enda som stör mig är några anakronismer/anglicismer, som att en svensk bondbrud 1939 leds in i kyrkan av sin far och att en bruksarbetare 1958 pratar om var han ska spendera semestern. Men det är av mindre betydelse då helheten är så bra! Betyg: EEEE

P.S. Jag har skrivit kort om Elsie Johanssons och Kerstin Ekmans trilogier på min gamla hemsida, klicka på Boktips i menyn till vänster.