En sagobok för pojkar?

"Den store Meulnes" av Henri Alain-Fournier från 1913 är tydligen en fransk klassiker, men jag hade inte hört talas om den förrän jag läste om den i "The Way I Found Her". Den 13-åriga huvudpersonen ägnar där mycket tid och energi åt att översätta "Den store Meulnes" och nu när jag läst den kan jag förstå varför den skulle kunna beröra en lillgammal, naiv och romantisk tonårspojke så mycket. Berättaren i "Den store Meulnes" är en 15-årig skolpojke på den franska landsbygden och den 17-årige Augustin Meulnes blir hans vän och idol. Meulnes försvinner från skolan i tre dagar och kommer tillbaka med en fantastisk historia om en osannolik bröllopsfest på ett förfallet slott där han träffat en underskön flicka och bytt några ord med henne. Jakten på slottet och flickan blir sedan berättelsens drivkraft. Berättelsen är sagoaktig, men samtidigt fast och realistiskt förankrad i franskt 1890-tal, med tåg och cyklar, slaktare och sömmerskor. Berättaren är romantisk och sentimental, så när han beskriver en annan ung man (inte Meulnes) som en "rövarromantisk galenpanna" förstår man hur illa det är! För att uppskatta denna bok måste man klara av passager som dessa: "Min store kamrat hade löpt sin kos och det föll på min lott att stöda och trösta den unga kvinna som varit våra ynglingaårs sagofé och drömprinsessa och hemliga förälskelse." och "Men han kunde inte övervinna sin smärtfyllda längtan att ännu en gång gå förbi Valentines hus. Han slukade det med ögonen och fyllde till bräddarna sin själ med vemod." Jag tyckte trots allt att det var lite underhållande. Jag misstänker att mycket av romanens magi ligger i att den unge författaren dog under första världskrigets första månader, utan att ha hunnit skriva något mer.
Betyg: EEE

Sommar i Paris

Rose Tremain är en, i vart fall i Sverige, oförtjänt okänd författare. Jag upptäckte henne av en slump och har tyckt om det mesta av henne som jag läst (se etiketten Tremain nedan och under fliken "Emmas bokrecensioner 2000-2002" ovan). Nu föll valet på en 1990-talsbok: "The Way I Found Her". Den utspelar sig sommaren 1994, då 13-åriga Lewis Little kommer till Paris tillsammans med sin vackra, skotska mamma. Alice Little ska översätta den franskryska bästsäljarförfattaren Valentina Gavrils senaste romantiska roman samtidigt som den skrivs och får för det ändamålet flytta in i Valentinas tjusiga lägenhet i 8:e arrondissementet. Lewis får (till sin stora förtjusning) bo i hembiträdesrummet på vinden och lämnas att till stor del roa sig själv i den heta sommarstaden. Att ha en överintelligent och lillgammal, men naiv, ung pojke som berättare är tacksamt (se "The Goldfinch" och "Extremely loud & incredibly close"), men kanske lite konstlat? Jag gillar boken för att Tremain är en gudanådad berättare och för att hon skriver om en stad som jag älskar och som jag levde i vid ungefär samma tid som boken utspelar sig. (Jag har också bott i ett hembiträdesrummet på vinden, fast det låg i 17:e arrondissementet, och gått på promenader till Parc Monceau, fast med barn och inte med hund, som Lewis gör.) Själva innehållet i historien är alltså inte den största behållningen i boken, även om jag uppskattar att den inte är helt förutsägbar.
Betyg: EEE+

Guldfeber och stjärntydning

Jag har ägnat ett par veckor åt tegelstenen (835 s) "The Luminaries" av Eleanor Catton. Eftersom den vunnit Man Booker-priset hade jag höga förväntningar, men dem levde den inte upp till. Boken är skriven i 1800-talsstil och utspelar sig i en liten stad i Nya Zeeland under guldruschen på 1860-talet. Det är en slags deckarhistoria som långsamt, långsamt reds ut. Catton presenterar ett stort antal personer och även om hon lyckas beskriva dem så att man kan hålla isär dem någotsånär, tycker jag att hon skildrar dem på ett ganska platt sätt. Jag hade önskat mer gestaltning. Hänvisningarna till astrologi i kapitelrubriker m.m. tycker jag inte tillför någonting. 
Betyg: EE
 P.S. Här är en mer utförlig och mycket mer positiv recension av boken.
P.S.2 Läs hellre "Guld" ("The Colour") av Rose Tremain om du är intresserad av tiden och platsen (och god litteratur).
P.S. 3 För den som gillar 1800-talsromaner rekommenderar jag originalen, t.ex. av Dickens, Austen, Eliot, Gaskell och systrarna Brontë.

Rose Tremain

Rose Tremain är en författare som jag hittade av en slump på biblioteket för några år sedan och jag har tyckt om alla böcker av henne som jag läst. Nu har jag läst "Guld" ("The Colour") som finns i svensk pocket. Den handlar om det nygifta paret Joseph och Harriet Blackstone som tillsammans med Josephs mor utvandrar från England till Nya Zeeland på 1860-talet. Meningen är att de ska starta ett litet jordbruk, men det hårda klimatet och en guldrusch gör att planerna ändras. Bilder från "Sagan om ringen"-filmerna och "Pianot" far genom huvudet när man läser, men Tremains historia är helt sin egen. Det handlar om överlevnadsinstinkt, klass, kön och etnicitet, magisk realism, kärlek, hat och passion, frihet och mycket mer! Extra plus för den snygga framsidan. Betyg: EEEE