Faran med att låta böcker styra livet

Många författare verkar drömma om att skriva en ny "Den hemliga historien" och irländska Barry McCrea gör ett skamlöst försök i sin "The First Verse" från 2005. Jag var inte så förtjust i originalet och den här bleka kopian orkade jag inte ens läsa ut. Den utspelar sig i Dublin under den keltiska tigerekonomins tid. Huvudpersonen Niall börjar plugga på universitetet där han skaffar sig vänner och utforskar sin (homo)sexualitet. Men han dras också in i något slags hemligt sällskap som använder böcker för att få svar på livets alla frågor, stora som små. Jag läste 125 sidor som jag tyckte mest bestod av ganska tjatiga beskrivningar av studentlivet och Dublins pubar och nattklubbar. Skildringarna av det hemliga sällskapets ritualer väckte heller inget intresse hos mig, så jag kände inget behov av att lägga mer tid på denna bagatell.
Betyg: EE
P.S. Denna recension i The Guardian uppmärksammar romanens brister men förklarar också varför det kan vara värt att läsa vidare.
P.S. 2 Jag rekommenderar mycket hellre "The Bellwether Revivals"  och "The Lake of Dead Languages". 

Lite aka-porr piggar alltid upp

"The Lake of Dead Languages" ("De döda språkens sjö") av Carol Goodman är ren aka-porr, som tjejerna på bokhora.se kallar böcker som utspelar sig i akademisk miljö, företrädesvis internatskolor och college. Berättaren Jane Hudson kommer i vuxen ålder tillbaka som latinlärare till flickskolan Heart Lake, där hon gick som tonåring och där två tragedier förmörkade hennes sista skolår. Jane har försökt glömma det som hände, men saker ur det förflutna börjar plötsligt dyka upp. Är det någon av hennes elever som har fått tag på hennes tjugo år gamla dagbok? Det är härligt välskrivet, underhållande (även om jag knäckte gåtan lite för tidigt) och på köpet får man en aning klassisk kulturhistoria. Betyg: EEEE

P.S: Jag har länge funderat på att läsa om "Den hemliga historien" av Donna Tartt och nu är det snart dags, banne mig!