Norrländska noveller

Efter att ha hört Stina Stoors sommarprat och söndagsintervjun med henne på P1 blev jag sugen på läsa hennes prisade novellsamling "Bli som folk". Men när jag satt med boken i handen kände jag att jag faktiskt hellre ville lyssna på den och som tur var har Stoor själv läst in den på sin fina dialekt. Novellerna utspelar sig bland människor på landet eller på små orter i Västerbotten. Många av historierna utspelar sig i barndomens landskap och handlar om mer eller mindre knepiga relationer, inom och utom familjen. Allt skildrat på ett underfundigt sätt med mycket humor och ömhet. 
Betyg: EEEE+

Berlins brokiga liv blir briljanta berättelser

Lucia Berlin är ännu en återupptäckt, amerikansk 1900-talsförfattare (som John Williams och Paula Fox). Jag hörde om hennes novellsamling "Handbok för städerskor" ("A Manual for Cleaning Women") på the New York Times Book Reviews podradio och beställde den på engelska från biblioteket. Tyvärr fick jag den bara på snabblån och hann inte läsa ut den. Nu har den kommit på svenska och jag har äntligen kunnat läsa klart. Även om jag brukar gilla att läsa på engelska måste jag säga att den här boken faktiskt gjorde sig ännu bättre på svenska. Det bygger förstås mycket på att översättningen av Niclas Hval är fantastiskt bra. Vad jag förstår har de flesta novellerna i samlingen självbiografisk bakgrund. De handlar om barndomen i amerikanska gruvstäder, morfaderns övergrepp, tonårens överklassliv i Santiago de Chile, livet som arbetande fyrabarnsmamma i San Francisco, medberoendet till en heroinberoende make och den egna alkoholismen. Sammantaget skapar de ett eget universum som man helst inte vill lämna, trots de tragiska inslagen. Missa inte den här, för det kan vara årets bästa bok!
Betyg: EEEEE
P.S. Läs också Alice Munros lika fantastiska noveller, som skapar ett helt annat universum.

Livet som blev som det blev

Varje ny novellsamling av Alice Munro känns som en present! Den senaste på svenska heter "På fri fot" ("Runaway", på engelska 2004) och jag har lyssnat på den som ljudbok. Den är inläst av Louise Raeder och i början irriterade jag mig lite på att hon hela tiden låter som om hon är full i skratt. Efter ett tag vande jag mig dock och tyckte att Raeders röst passade bra till Munros berättelser. Som alltid handlar novellerna om vanliga kvinnor i Kanada, om hur deras liv påverkas av tillfälligheter och om hur de handskas med de liv som de fick. Munro använder delvis samma grepp som i "Tiggarflickan" och närmar sig romanformen genom att låta tre av novellerna handla om samma person, Juliet, som läsaren får följa från ungdomen till ålderdomen. Även om varje Munro-novell är ett eget universum gillar jag att få följa Juliet under längre tid. Många element känns igen från andra Munronoveller, som tågresan tvärs över Kanadas väldiga landmassa, men jag blir ändå aldrig mätt på Munro.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "A Spool of Blue Thread" av Anne Tyler.

Juveler av vardagsliv

Det gäller att välja sina ljudböcker med omsorg för longörer och undermåligt språk blir svårare att bortse från när man inte kan skumma. Alice Munro är ett säkert val och jag har nu lyssnat på hennes "Kärlek, vänskap, hat" ("Hateship, friendship, courtship, loveship, marriage") från 2001 i fin inläsning av Frida Beckman. Översättningen av Rose-Marie Nielsen är också mycket bra. Som vanligt hos Munro handlar novellerna om människors liv i Kanada vid mitten av 1900-talet och framåt. Det handlar om barndom, familj, frustration, otrohet, sjukdom och slump. Ganska odramatiska berättelser blir till litterära juveler i Munros händer.
Betyg: EEEEE

Intensiva noveller

Novellsamlingen "Grand Mal" av Linda Boström Knausgård (Ja, hon är gift med Karl Ove.) är inte ens 100 sidor, men den är så intensiv att läsningen tog mer tid och energi än jag förväntade mig. Det var dock väl värt att lägga ned den lilla mödan för det här är en underbar bok! Språket är vackert och originellt utan att stjäla fokus från historierna. Och historier ryms det många på dessa korta sidor. En del vardagsnära, andra mer sagolika, vissa mer angelägna än andra (beroende på tycke och smak hos läsaren), men alla fascinerande och läsvärda.
Betyg: EEEE+

Martinis och psykbryt

Jag har läst "Räddaren i nöden" någon gång, men har inget minne av att den var rolig. Jag blev därför glatt överraskad av humorn i "Franny and Zooey" (finns i svensk nyöversättning) av J.D. Salinger. Den består av en novell och en kortroman och 20-åriga Franny har en stor roll i båda. I den första kommer hon till en liten universitetsstad i New England för att träffa sin pojkvän. Det är 1950-tal och de sitter på restaurang och dricker martinis till lunchen. Den självupptagna pojkvännen noterar att Franny har precis rätt utseende för att passa ihop med honom, men han ser inte att hon är på väg att bryta ihop. I "Zooey" har Franny åkt hem till föräldrarna i New York. Där finns också storebrodern Zooey och hela kortromanen är som ett kammarspel där Franny, Zooey och deras mamma har rollerna. Jag är tämligen ointresserad av Frannys existentiella grubblerier, men älskar skildringen av den bohemiska våningen och familjemedlemmarnas komplicerade relationer.
Betyg: EEEE+

Munros bästa?

Den som följer min blogg lär ha noterat att jag älskar Alice Munro och nu undrar jag om jag inte har läst hennes bästa: "The Beggar Maid" ("Tiggarflickan"). Det är den mest romanlika av hennes novellsamlingar i och med att alla novellerna handlar om samma person: Rose. Rose kommer från en arbetarfamilj, men får chansen att studera och gör därmed en klassresa. Hon gifter sig med en rik man (Det är han som förtjust kallar henne för tiggarflicka.) och får ett barn, men väljer sedan karriären som radiojournalist och skådespelare framför familjen. Som alltid har Munro i den här boken absolut gehör för mänskliga relationer, människors tillkortakommanden och klass- och könsaspekter. Det är en ren njutning att läsa!
Betyg: EEEEE

Munros tvåa

När det meddelades att Alice Munro skulle få Nobelpriset i litteratur hade Amazon inte så många av hennes äldre novellsamlingar som e-böcker. Därför blev det så att jag köpte och läste hennes andra novellsamling "Something I've Been Meaning To Tell You" från 1974. Och jo, hon var en mycket skicklig novellförfattare redan då. Förmågan att snabbt dra in läsaren i berättelsen och att beskriva och genomskåda mänskliga relationer hade hon från början. De flesta novellernas ramberättelser utspelar sig i den tid då de skrevs och handlar rätt mycket om kontrasterna mellan unga hippies och den äldre, mer konventionella generationen. De delarna känns mest daterade idag. Jag tycker bättre om när hon går tillbaka till tidigare decennier under 1900-talet. Mina favoritnoveller i den här samlingen är "Tell Me Yes or No", "Marrakesh" och "The Spanish Lady".
Betyg: EEEE

Äntligen!

Varje år sedan jag upptäckte Alice Munro har jag gått och hoppats att hon ska få Nobelpriset i litteratur och i år gick min önskan i uppfyllelse! Jag tokälskade "För mycket lycka" och tyckte nästan lika mycket om "Nära hem" och "Brinnande livet". Och här hemma ligger en ännu oläst godbit och väntar på mig...

Nytt av novellernas mästarinna

Jag har gillat allt jag har läst hittills av kanadensiska novellmästarinnan Alice Munro och även hennes senaste samling, "Dear Life" ("Brinnande livet"), håller hög klass, även om jag inte får riktigt samma andlösa känsla jag fick första gången jag läste henne.  Den får man kanske bara när man upptäcker en ny älsklingsförfattare? "Dear Life" innehåller noveller i samma stil som de jag läst tidigare: de utspelar sig i Kanada, företrädesvis under 1900-talet och de handlar om mer eller mindre vanliga människor, deras relationer och livsöden. Varje novell är sitt eget lilla universum. De fyra sista novellerna handlar om Munros egen barndom.
Betyg: EEEE+
P.S. Klicka på etiketten Munro nedan, så kan du se vad jag skrivit om henne tidigare.

Ointressanta fiktioner

En ambitiös medlem i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet bestämde att vi skulle läsa Jorge Luis Borges och valet föll på novellsamlingen "Fiktioner" från 1944. Jag hade inte läst något av Borges innan och hade inga särskilda förväntningar, men på baksidan står det att hans inflytande på den moderna berättarkonsten är omätligt. Efter att ha läst (nästan hela) boken vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag missade träffen i bokcirkeln så jag har inte kunnat få någon hjälp genom att diskutera med någon annan. Boken är inte särskilt svårläst, men inte heller särskilt intressant (för mig). Den innehåller några fantasifulla och småroliga tankeexperiment, men känns i övrigt mest daterad och svårt manscentrerad. Den innehåller inget av det som brukar intressera mig i en bok: psykologiskt realistiska skildringar av människor (gärna kvinnor) och av mänskliga relationer. Det är möjligt att det Borges skrev var revolutionerande på sin tid, men nu är det svårt att förstå varför.
Betyg: EE

Snusk att småle åt

Jag tror att många med mig upptäckte Alan Bennett genom den lilla pärlan "Drottningen vänder blad", som var en humoristisk hyllning till läsandet. Den humoristiska stilen håller Bennett i sin nästa bok "Smut. Two unseemly stories" ("Snusk. Två osedliga historier"), men temat är ett annat: sex. Jag tänker inte berätta vad historierna handlar om, för det är en del av läsupplevelsen att få lista ut vad som händer på de första sidorna i boken. Så mycket kan jag säga att den första historien handlar om den medelålders änkan Mrs Donaldson och det är den historien jag tycker bäst om. I den andra historien förekommer internet, så den ska utspela sig i nutid, men andas 1950-tal i sin syn på äktenskap och könsroller, vilket blir en konstig kontrast mot det frigjorda innehållet. Men om man bortser från den diskrepansen är humorn härligt brittisk och meningarna underhållande välformulerade.
Betyg: EEE

Noveller från Zimbabwe

Noveller är svårt. Författaren måste snabbt fånga läsarens intresse, sätta igång historien och samtidigt ge tillräckligt med kringfakta för att läsaren ska förstå sammanhanget. Sen ska historien lika snabbt avslutas, gärna med en liten knorr, som dock inte får vara alltför sökt och tillkonstrad (enligt min mening). Petina Gappah gör ett mycket gott försök i sin debutbok "An Elegy for Easterly" ("Sorgesång för Easterly"). Novellerna har det gemensamt att de utspelar sig i Zimbabwe (eller har personer från Zimbabwe i huvudrollen), men handlar i övrigt om personer av olika kön, ålder och med olika bakgrund. Historierna är skickligt konstruerade och känns psykologiskt trovärdiga. Ibland känns sluten lite för förutsägbara och tillrättalagda. Det allra mest intressanta med boken är att få en bild av Zimbabwe från 1970-talet och framåt. Man får veta lite om frihetskampen, om den oroväckande politiska situationen, hyperinflationen och om hur människorna i Zimbabwe lever sina vanliga liv mitt i allt detta.

Betyg: EEE+

Släktforskning i novellform

Av en slump hittade jag novellsamlingen "The View from Castle Rock" av Alice Munro på biblioteket. Den är lite annorlunda än de två andra novellsamlingar av henne som jag läst ("Too Much Happiness" och "Nära hem"), eftersom den handlar om hennes släkt och om hennes eget liv. Munro har spårat sin släkts skotska rötter och i bokens första del berättar hon om det hårda livet i Skottland, om resan över Atlanten i början av 1800-talet och om den första nybyggartiden i Kanada. I början är berättandet mer faktabetonat och inte i Munros vanliga stil, men sen börjar hon fantisera om sina släktingar och då känns stilen igen. Jag som gillar historia och att läsa om vanliga människors liv förr i världen gillar detta. I den andra delen av boken skildrar Munro sin egen uppväxt under 1940- och 1950-talen. Det är lika skickligt skrivet och berättat som i de ovan nämnda novellsamlingarna. På grund av de stora sprången i stil, tid och plats känns "The View from Castle Hill" dock lite mindre helgjuten än framför allt "Too Much Happiness". Betyg: EEEE

Mer av Alice Munro

För ett tag sen upptäckte jag den kanadensiska novellförfattaren Alice Munro (se här) och blev mycket förtjust. Nu har jag läst en översatt novellsamling, "Nära hem". Den består av tolv noveller ur tre olika samlingar ("Äpplen eller apelsiner", "Kärlekens vägar" och "Jupiters månar"). Alla utspelar sig i Kanada och handlar om vanliga kvinnors liv: barndomsminnen, relationer, otrohet och reflektioner kring hur livet blev. Det är lysande och funkade även bra för den lite uppsplittrade läsning som jag ägnat mig åt den senaste veckan. Betyg: EEEE+

Dorothy Sayers tar ut svängarna

Som jag skrivit förut har jag upptäckt att det finns ett antal Dorothy Sayers-böcker som jag inte kände till och nu har jag läst en till av dem: novellsamlingen "Lord Peter views the body" ("Lord Peter griper in") från 1928. Som vanligt i deckarnoveller är inte intrigerna alltid så märkvärdiga (om än fantasifulla), men när en skicklig författare som Sayers skriver blir det ändå mycket rolig läsning. Sayers tar ut svängarna ordentligt och frossar i gömda testamenten och skatter, försvunna diamanthalsband, mystiska mord och hemliga sällskap. Med hjälp av sitt skarpsinne löser Lord Peter förstås alla gåtor! Miljö- och tidsskildringarna är därtill underbara. Betyg: EEEE

Två engelska klassiker i e-boksform

På tågresor och på hotellrum utan sänglampa har jag läst ytterligare två engelska klassiker i e-boksform på min iphone: "The Jungle Book" ("Djungelboken") av Rudyard Kipling och "A Christmas Carol" ("En spökhistoria vid jul") av Charles Dickens.

Det som förvånade mig mest med "Djungelboken" var att den är mer en novellsamling än en roman och att bara första halvan av boken handlar om Mowgli. Jag kommer visserligen ihåg att vi i skolan fick läsa novellen "Rikki-Tikki-Tavi" och att den inte handlade om Mowgli. Kiplings språk gör att han är värd sin klassikerstatus, men den sista novellen orkade jag faktiskt inte läsa ut på grund av viss övermättnad på berättelser om pojkar, män, krig och strider. Betyg: EEE+

"A Christmas Carol" är den ultimata julklassikern för alla engelskspråkiga och den finns bl.a. som Disneyfilm. Jag har läst den förut men den tål helt klart omläsning. Berättelsen om hur den elake Ebenezer Scrooge på julnatten träffar tre spöken och blir omvänd till en god och trevlig människa är egentligen outhärdligt moralistisk och svartvit, men Dickens är ändå alltid Dickens och jul är ändå alltid jul! Betyg: EEEE

Tio nya världar

Kanadensiska Alice Munro har länge prisats för sina noveller, men jag har inte läst henne förrän nu. Vilken miss! Jag började med hennes senaste novellsamling, "Too much happiness" ("För mycket lycka"). Det är oavbrutet njutbar läsning. Varje ny novell som man börjar på är som en egen värld att försvinna in i. Jag gillar att novellerna har någon slags poäng eller mening utan att det känns sökt eller för "smart". Alla novellerna utspelar sig i Kanada, förutom den sista som handlar om Sonja Kovalevsky och delvis utspelar sig i Stockholm. Betyg: EEEEE

Fler smarta noveller av Jonas Karlsson

Till min stora glädje har min Stockholmsbokcirkel vaknat till liv igen, nu med några nya medlemmar! Igår träffades vi på F12 Salongen (Perfekt miljö för litterära diskussioner!) och pratade om Jonas Karlssons andra novellsamling som heter "Den perfekte vännen". Jag var inte jätteförtjust i hans första novellsamling "Det andra målet", som jag tyckte var för "smart" och grabbig. Både smartheten och grabbigheten finns kvar, men är nedtonade eller stör mig i alla fall inte lika mycket nu. Jag gillar att Karlsson tar (tvångs)tankar som alla får någon gång och drar dem till sin spets, t.ex. i titelnovellen och i "Marcus". I den (lite för) långa novellen "Rummet" kliver han in i en "besvärlig" människas huvud och skildrar livet på Myndigheten med dennes ögon. Det är välskrivet, underhållande och lättläst och gav underlag för intressanta diskussioner. Mitt betyg: EEE (Snittet i bokcirkeln blev 3,67)

Absurda noveller om mödrar och döttrar

Jag hade höga förväntningar på "Insekt" av franska Claire Castillon, men jag blev tyvärr besviken. "Insekt" är en samling absurda noveller som (nästan) alla handlar om mödrar och döttrar som gör hemska saker mot varandra. Här finns modern som vill vara kompis med tonårsdottern, kvinnan som bara vill ha ett barn men blir gravid med tvillingar, den nyförlösta som vill åka direkt och göra fettsugning, tonårsdottern som tycker att den cancersjuka mamman ska rycka upp sig osv. Jag tycker det blir alltför konstlat och övertydligt - och dessutom lite tråkigt. Jag skulle hellre läsa om mer normala mödrars och döttrars relationer och problem. Språket är bra (liksom översättningen) och det är alltid roligt att läsa om Frankrike, men det räcker inte. Betyg: EEE