Barn är också människor

Jag gillar "barnuppfostringsböcker" som har som utgångspunkt att barn också är människor och ska behandlas som sådana. De är inte djur som ska dresseras. Mitt sista bokinköp på ett år blev "Med känsla för barns självkänsla" av Petra Krantz Lindgren och det är en mycket bra bok om samspelet mellan barn och vuxna. Krantz Lindgren utgår från att barns (och vuxnas) beteende alltid har sin grund i ett behov. Kan man identifiera behovet kan man lösa en konfliktsituation på ett sätt som gör båda parter nöjda. Det är absolut inte samma sak som att alltid låta barnet få som det vill! Sen är det kanske inte alltid det lättaste att förstå vilket behov som ligger bakom handlandet i en viss situation, men man kan öva sig i att tänka i sådana banor i alla fall. Många av Krantz Lindgrens tankar och förslag känner jag igen från Ross W. Greene ("Explosiva barn" - min bibel!!), "How to talk so kids will listen and listen so kids will talk" av Adele Faber och Elaine Mazlish (finns inte på svenska), Lars H. Gustafsson ("Lotsa barn" och "Växa - inte lyda") och Jesper Juul ("Ditt kompetenta barn"). Krantz Lindgren skriver dock så lättläst och lätttillgängligt och formulerar sig på sitt eget sätt, att jag inte tvekar att rekommendera denna bok som ett komplement eller ingång till de övriga. Eller som enda bok för den utmattade förälder som inte har tid och ork att läsa någon annan.
Betyg: EEEE+

2 x tio-i-topp 2008

I år gör jag två tio-i-topp-listor: en för deckare och en för övriga böcker.

Bästa deckare 2008

1. "Skrivet i eld" av Simon Beckett
2. "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin
3. "The Brass Verdict" av Michael Connelly
4. "Locked rooms" av Laurie R. King
5. "Terror" av Håkan Östlundh
6. "Skumtimmen" av Johan Theorin
7. "Messenger of truth" av Jacqueline Winspear
8. "Danteklubben" av Matthew Pearl
9. "Den hand som skälver" av Kjell Eriksson
10. "Svarta sinnen" av Ian Rankin

Bästa övriga böcker 2008

"Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan

"Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones

"Ursprunget" av Li Li

"No tears for queers" av Johan Hilton

"Jane Austen" av Carol Shields

"The Crimson Petal and the White" av Michael Faber

"Boktjuven" av Markus Zusak

"Ivans återkomst" av Tawni O’Dell

"Shakespeare’s wife" av Germaine Greer

"Silveråldern" av Cao Xuequin

Mitt nyårslöfte är att jag ska låna så många böcker som möjligt på biblioteket under 2009 i stället för att köpa dem. (Jag har redan börjat!)

GOTT NYTT ÅR!

Här ska jag sitta och läsa i sommar!

En givande djupdykning i det viktorianska London

Trots att Michel Fabers "The Crimson Petal and the White" är 900 sidor lång blir man besviken när den tar slut. Till skillnad från viktorianska romaner "de l'époque" är slutet inte tillrättalagt och man går länge och funderar hur det ska gå för huvudpersonerna. Den viktigaste personen i boken heter Sugar och är något så osannolikt som en prostituerad 19-årig litteraturkonnässör. Utöver att utföra sexuella tjänster som ingen annan prostituerad åtar sig kan hon diskutera finlitteratur och ge råd i affärer. Hon är alltså egentligen en osannolik person, men hon är så mänsklig och älskansvärd att man vill tro på henne. Hon blev intvingad i prostitution vid 13 års ålder av sin mor och hon hatar det. På lediga stunder skriver hon en bok om en prostituerad som på det mest bestialiska sätt mördar sexköpare. Sugar får en rik beundrare i William Rackham, motvillig arvtagare till ett parfymeriimperium. William blir så besatt av Sugar att han tar henne från bordellen och gör henne till sin älskarinna. Hemma i det stora huset i Notting Hill finns Williams sinnessjuka hustru Agnes och den oälskade dottern Sophie, som aldrig får märkas. Boken är skriven i en väldigt speciell stil där boken själv har den allvetande berättarrösten och ger instruktioner om vem av personerna vi bör följa. Om man inte stör sig på mycket "mustiga" skildringar av sex och andra kroppsfunktioner har man en härlig läsupplevelse framför sig! Betyg: EEEE+
P.S. På svenska har boken den knasiga titeln "Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret".