Om uppläsarens betydelse för ljudboksupplevelsen

I DN idag (lördag 16 maj 2009) skriver Ingegärd Waarenperä en intressant krönika om vilken stor betydelse uppläsaren har för ljudboken. Hon skriver bl.a. följande om Stina Ekblads inläsning av "Edith" som jag nyligen lyssnat på: "Det finns de som snarare låter sig själva färgas in av boken, som följer dess andning, känner dess puls. När Stina Ekblad läser Ernst Brunners "Edith" fungerar hon med sin totala identifikation som en brännugn, i vilken författaren och föremålet för hans berättelse smälter ihop: man tycker sig höra Edith Södergran själv." Det tycker jag verkligen stämmer!

Både vackert och lärorikt om Edith Södergran

Jag har lyssnat på "Edith" av Ernst Brunner som ljudbok i fin uppläsning av Stina Ekblad. Brunner har doktorerat på Edith Södergran (1892-1923), vilket förklarar hans stora kunskaper om henne och hennes liv. "Edith" är en roman, men jag antar att den skildrar yttre fakta i hennes liv någotsånär korrekt. Boken handlar egentligen inte särskilt mycket om Södergrans banbrytande modernistiska poesi, så vill man veta mer om den får man läsa någon annan bok. i "Edith" låter Brunner Södergran själv berätta om sitt liv och den tid och de platser hon levde på: Sankt Petersburg, den lilla orten Raivola på karelska näset och sanatorierna i Schweiz. Det som förundrar mig mest är att Södergran lyckades skriva så mycket under sitt korta liv, särskilt som hon var sjuk i tuberkulos sedan tonåren. Boken är skriven på ett mycket vackert språk som passar bra för lyssning. Betyg: EEEE