Vuxen trollkarl = tråkig trollkarl?

Jag gillade de två första delarna i fantasyserien om trollkarlen Quentin Coldwater från Brooklyn: "The Magicians" och "The Magician King" av Lev Grossman. De var fulla av svart humor och ironi. Tredje delen heter "The Magician's Land" och när den börjar har Quentin blivit utsparkad från sagolandet Fillory och är tillbaka i USA. Han står utan jobb och utan pengar och tvingas mer eller mindre att anta ett mystiskt uppdrag tillsammans med några andra trollkarlar. Jag gillar Quentin och hans knasiga kompisar, som inte är några typiska fantasyhjältar, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt att Quentin har vuxit upp och blivit (ganska) klok. Det är säkert bra för honom, men mindre kul för läsaren. Har man läst de första delarna ska man så klart läsa den här också, men för mig var det något av en besvikelse och fick mig att återgå till min ursprungliga uppfattning, som är att jag inte gillar fantasy.
Betyg: EEE

Fantasy för skeptiker med humor

Nu när Lev Grossmans "The Magicians" kommer på svenska ("Magikerna") blev jag uppmärksammad på att det har kommit en andra del om Quentin och hans trollkarlskollegor. Den heter "The Magician King" och när den börjar är Quentin kung i det Narnialiknande Fillory. Han har allt han någonsin drömt om, så varför är han inte nöjd? Jag är ingen fantasyälskare och det är nog därför Grossmans böcker passar mig så bra. De utspelar sig lika mycket på jorden i nutid som i fantasylandet Fillory och de är fyllda av nutidsreferenser, ironi och svart humor. Personerna känns verkliga, med både goda och dåliga sidor, och de har verkliga problem och känslor. Samtidigt får man som läsare känslan av att svepas med i ett fantasifyllt äventyr. Det är en underbar kombo!
Betyg: EEEE+

Här är några citat som ger en bild av bokens stil:

"She'd always liked Quentin, basically. He was sarcastic and spookily smart and, on some level, basically a kind person who just needed a ton of therapy and maybe som mood-altering drugs." (s. 78)

"'Sometimes I think I am fate's sword. She wields me cruelly.' Quentin wondered what it was like to be so unselfconsciously melodramatic. Nice, probably." (s. 98)

"At first they thought she must be using som kind of advanced geographical magic until Josh noticed that she had an iPhone in her lap. 'Yeah, but I used magic to jailbreak it," she said." (s. 202)

En magisk cirkus

En blandning av "The Magicians", "The Mesmerist" och "Her Fearful Symmetry", med ett tillägg i form av den mest fantastiska cirkus du kan tänka dig: där har du "The Night Circus" av Erin Morgenstern. Det är färgsprakande (trots att cirkusen går helt i vitt och svart), fantasifullt och charmigt, men jag har ändå några invändningar. Som jag skrivit förut är jag inte så förtjust i övernaturligheter i böcker, men jag kan acceptera dem om de används på ett meningsfullt sätt och om de följer sin egen logik. Det är möjligt att magin i "The Night Circus" följer sina egna lagar, men dessa är i så fall så komplicerade att man som läsare inte förstår dem. Dessutom får jag intrycket att Morgenstern hittar på och beskriver de fantastiska cirkusattraktionerna mer för att hon kan (eftersom hon har upphävt naturlagarna) än för att de tillför berättelsen något väsentligt. Jag blir till slut övermätt på fantasterierna och tappar intresset för den magiska kärlekshistorien som är berättelsens nav. För första gången i mitt liv känner jag att en bok nog hade fungerat bättre som dataspel... Pluspoäng för boken blir det dock för det snygga utförandet med svarta sidkanter och rött bokmärkesband.
Betyg: EEE

Helvetet tur och retur

En man, som inte är Guds bästa barn, är hög på kokain och kör av vägen en långfredagsnatt. Han överlever men blir svårt brännskadad. Han ligger i sin sjukhussäng och planerar sitt självmord när en vacker och mystisk kvinna kommer in till honom och säger att de varit älskande i Tyskland på 1300-talet. Hon berättar sin fantastiska historia för den skeptiske men förtrollade mannen och får honom att vilja leva igen. "The Gargoyle" av Andrew Davidson är en fantasifull historia om kärlek, vänskap, död, konst, religion, fysisk plåga och psykisk sjukdom som ger mig lite av samma känsla som "The Historian", "The Magicians" och "Kryptan". Den är välskriven och skickligt uppbyggd, så om man gillar den här sortens bok är den väl värd att läsa. Själv är jag vanligtvis ganska skeptisk till vissa genretypiska ingredienser som lätt blir fåniga, men den här berättelsen sögs jag in i så att alla invändningar bleknade.
Betyg: EEEE

Trollkarlar på college

"The Magicians" av Lev Grossman börjar som en blandning av Harry Potter-böckerna och "Den hemliga historien". Den handlar om den smånördiga Quentin som går sista året på high school i Brooklyn och som håller på att söka in på ett prestigeuniversitet när han kallas till uttagningsprov på ett trolldomscollege. Bara de allra mest begåvade och lämpade antas och Quentin är förstås en av dem. I den första delen skildras Quentins tid på college: pluggande, festande, vänskap och kärlek (och magi, förstås). Jag blev helt uppslukad och älskade den delen av boken. Andra delen är en mer Narnia-liknande fantasyhistoria, som inte passar min smak lika mycket. På samma sätt som J.K. Rowling tappar också Grossman mot slutet mycket av den humor som förgyllde början på historien. Så ett sammanvägt betyg får bli: EEEE