Esters dröm

"Drömmen om Ester" av Anna Jörgensdotter handlar om en verklig person: Ester Henning (1887-1985). Jörgensdotter har spunnit en fantasiväv kring de biografiska uppgifterna: fattig uppväxt i Mora, konststudier och arbete i Stockholm, psykisk sjukdom och lång tid på sinnessjukhus. Jag tycker att det är lovvärt att uppmärksamma en bortglömd kvinnlig konstnär, men i min bokcirkel diskuterade vi vilka friheter man egentligen får ta sig med en verklig person. Det är ett fascinerande livsöde läsaren får följa och språket är vackert, men romanen håller inte ihop på samma sätt som "Bergets döttrar".
Betyg: EEE

Jag blev förstås nyfiken och var tvungen att googla fram några av Ester Hennings verk. Det finns inte så många på nätet, men här är i alla fall ett. Ester Henning var egentligen skulptör, men under tiden på sjukhus målade hon.

Skavande kvinnoliv

Ett av de mest idiotiska påfunden i världshistorien måste vara att tvinga två människor att gifta sig med varandra, trots att de inte känner varandra och inte ens tycker om varandra, bara för att kvinnan råkat bli gravid och hedern måste räddas. Det är detta som händer Maj i "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Det är 1938, Maj är 20 år och hon har flyttat från Östersund till Örnsköldsvik efter att pojkvännen gjort slut. I den nya staden jobbar hon på konditori och träffar Tomas, som är äldre och från en fin familj. Så går det som det går och Maj kämpar för att hitta sin plats i tillvaron som gravid brud, huslig direktörsfru och sedermera duglig mor i en tid som är besatt av hygien och fyra timmars intervaller mellan amningstillfällena. Att svärmodern (en annan olycklig kvinna), som olämpligt nog bor i samma hus, är högfärdig och otrevlig och att maken dricker lite för mycket måste hon också hantera. Det är en plågsam historia som Sandberg berättar, men hon gör det fantastiskt bra! Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter. Den utspelar sig i samma tid i liknande miljö och handlar också om hur livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Det är synd om människorna i Sandviken

"Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter handlar om syskonen Steen: Edwin, Emilia, Sofia, Karin och Otto. När boken börjar 1938 är syskonen på väg att lämna barndomshemmet i den lilla byn utanför Sandviken. Edwin startar skidbacken Kungsberget, Emilia cyklar runt och drömmer sig bort, Sofia väntar på att grannpojken Milton ska fria, Karin gifter sig med Miltons bror Max och Otto vill gå till sjöss. Vi får träffa dem igen krigsåret 1944 och återigen 1958, då teven gjort sitt intåg i folkhemmet och fotbolls-VM ska spelas i Sverige. Ingen av dem har då kommit längre bort än in till Sandviken; en ort som beskrivs med stor kärlek och detaljrikedom. "Bergets döttrar" är en bok som påminner mig om Elsie Johanssons Nancy-trilogi och Kerstin Ekmans Vargskinnet-trilogi. Jörgensdotter skildrar på ett gripande och mycket trovärdigt sätt "vanliga" 1900-talsmänniskors öden: olycklig kärlek, unga som dör, föräldrar som inte älskar sina barn, kärlekslösa äktenskap, människor som inte når fram till varandra och som inte kan kommunicera. Det är sorgligt men inte avskräckande eller deprimerande - bara mycket, mycket läsvärt! Det enda som stör mig är några anakronismer/anglicismer, som att en svensk bondbrud 1939 leds in i kyrkan av sin far och att en bruksarbetare 1958 pratar om var han ska spendera semestern. Men det är av mindre betydelse då helheten är så bra! Betyg: EEEE

P.S. Jag har skrivit kort om Elsie Johanssons och Kerstin Ekmans trilogier på min gamla hemsida, klicka på Boktips i menyn till vänster.