Mörka platser på prärien

Gillian Flynn har nog fått inspiration från verkliga fall, som de som beskrivs i "In Cold Blood" och "While They Slept", när hon skrivit sin präriedeckare "Dark Places". Den handlar om Libby Day, som var sju år när hennes mamma och systrar mördades. Libbys bror dömdes för morden till livstids fängelse och Libby har inte haft någon kontakt med honom sedan dess. Som vuxen har Libby svårt att få ordning på sitt liv och när hon blir tillfrågad om att komma och prata på ett konvent för True Crime-fantaster tackar hon ja, eftersom hon är i desperat behov av pengar. Där förstår hon att många tror att hennes bror är oskyldigt dömd och det får henne att för första gången, om än något motvilligt, börja intressera sig för vad som egentligen hände den där natten i det lilla huset på prärien. Det är en skickligt konstruerad deckargåta som Flynn har skapat, hon håller spänningen uppe och jag gillar hennes sätt att skildra trasiga människor och ett lantligt, tröstlöst, fattigt Mellanvästern som påminner om Tawni O'Dells gruvsamhällen. Betyg: EEEE+

P.S. Nu måste jag läsa Flynns första deckare, "Sharp Objects" ("Vass egg")!

Överlevarens skuld

Amy växer upp i Michigan där himlen ständigt är gråviolett av alla föroreningar. Amys liv förefaller vara som många andra amerikanska tonåringars: hon bor i en plåtvilla i en småstad, hon går i high school, lyssnar på hårdrock, jobbar extra på K-mart och förlorar oskulden i baksätet på en bil. Men Amys familj har en bakgrund som ingen pratar om: mamman och mostern är franska judinnor vars föräldrar och släkt utplånades i koncentrationslägren. I "Himlen i Bay City" låter fransk-amerikanska Catherine Mavrikakis Amy berätta om sitt liv och om den katastrof som inträffade på hennes 18-årsdag den 4 juli 1979. Jag tyckte mycket om den här boken. Den hemska, berörande berättelsen framförs på ett vackert och poetiskt språk och med fantastiska inslag som jag inte riktigt vet om jag ska tolka som verklighet, övernaturligheter eller hallucinationer. I början befarade jag att historien skulle vara alltför abstrakt och svårförståelig, men det är den inte. Allt knyts ihop till slut. Boken är skriven på franska och utmärkt översatt till svenska av Dagmar Olsson. Betyg: EEEE+

P.S. Den här boken fick mig att tänka på "Medan de sov" av Kathryn Harrison och "Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates.

2 x påskekrim

Under påsken har jag läst två böcker om brott: en gammal Maria Lang-deckare och en ny bok om ett verkligt mord.

"Kung Liljekonvalj av Dungen" av Maria Lang från 1957 har alltid stått i min mammas deckarhylla och jag måste ha läst den förut, men intrigen hade helt fallit mig ur minnet. Det är en härlig, klassisk pusseldeckare som utspelar sig i den lilla bergslagsstaden Skoga (verklighetens Nora). Christer Wijk kommer hem för att gå på ett försommarbröllop, som inte blir av eftersom bruden försvinner på ett mystiskt sätt. Jag blev förvånad över att jag tyckte boken var så bra - den är välskriven, miljö- och tidsskildringarna är underbara, intrigen är spännande (men har inget att göra med giftigt vatten från en liljekonvaljvas, som det står på Wikipedia) och faktiskt riktigt psykologiskt trovärdig! Betyg: EEEE

I "Medan de sov. En undersökning om mordet på en familj." utforskar den amerikanska författaren Kathryn Harrison ett verkligt mord som begicks 1984. Då mördade den 18-årige Billy Gilley sin mamma, pappa och ena lillasyster. Den andra systern, Jody, överlevde och Harrison har sökt upp och intervjuat både henne och brodern, som fortfarande sitter i fängelse. Harrison gör en noggrann genomgång av bakgrunden till morden, men framför allt handlar boken om hur Jody hanterat händelsen och gått vidare i livet. Harrison är närgången och detaljerad utan att bli snaskig och hon är personlig utan att det känns tillgjort. Det är väldigt skickligt gjort! Jag är dock inte helt nöjd med översättningen, så jag rekommenderar läsning på engelska ("While They Slept"). Betyg: EEEE