PK-polis i vintrigt Venedig

Det verkar vara svårt för deckarförfattare när de ska vara PK och predika mot rasism. Isländska Arnaldur Indriðason misslyckades i "Vinterstaden" och Donna Leon gör också platt fall i "Blood from a Stone". För första gången blir jag riktigt irriterad på den sympatiske kommissarie Brunetti. Han är så osannolikt reko i en stad där alla verkar vara korrumperade. Mordet på en svart gatuförsäljare i juletid ger Brunetti en möjlighet att påpeka alla människors lika värde för tonårsdottern. Brunetti har problem att lösa mordgåtan eftersom ingen har sett något och han inte ens lyckas ta reda på vem offret var. När polischefen förbjuder Brunetti att fortsätta utredningen med hänvisning till att inrikesministeriet ska ta över förstår han dock att han kommit något stort på spåren. Själva mordhistorien är OK; det är Brunettis funderingar över sina egna och familjemedlemmarnas fördomar som känns konstlade. Det är jättebra att vara mot rasism, men det måste finnas något bättre sätt att skriva om det. Betyg: EE

Elegant och humoristiskt om Venedig

Med "Djupt vatten" ("A Sea of Troubles") fortsätter amerikanska Donna Leon sin charmiga deckarserie om Venedigbaserade kommissarie Brunetti. I den här boken kallas kommissarien lite bortanför stadsgränsen när en fiskare och hans son hittas mördade på sin båt på ön Pellestrina. Leon skriver lättsamt, elegant och humoristiskt, men alltid mot en allvarsam fond av det korrumperade italienska samhället. Som vanligt interfolieras det seriösa polisarbetet av delikata måltider och lite trivsamt småprat med den sympatiska hustrun Paola. I den här boken börjar dock Brunetti bli lite oroväckande intresserad av vackra sekreretaren signorina Elettra på polisstationen. Trots en mycket dramatisk upplösning av historien känns dock inget riktigt farligt i Leons böcker. Betyg: EEE+

Gangsters här och där

Jag gillar Donna Leons deckare som utspelar sig i ett Venedig bortanför turiststråken. I "Mäktiga vänner" hittas en ung, hederlig (!) byggnadsinspektör död på en byggarbetsplats och kommissarie Brunetti tror inte att det var en olycka. Han börjar nysta i en härva som visar sig involvera ockrare, narkotikahandlare och korrumperade stadstjänstemän. Som vanligt i Leons böcker målas en dyster bild av det italienska samhället upp, där korruption och nepotism är vardagliga och ofrånkomliga företeelser. Tack vare Brunettis charm och sympatiska familjeliv blir det inte outhärdligt att läsa. Leons böcker är utgivna på 23 språk, men inte på italienska. Är det för att Donna Leon inte vill bli kändis i sin hemstad (vilket antyds i DN idag, se nedan) eller för att det hon skriver är alltför kontroversiellt? Betyg: EEE+

P.S. I DN idag (24/10) finns det ett resereportage om Brunettis Venedig och en intervju med Donna Leon. Dessutom en intressant artikel på utrikessidorna om att maffian är störst bland Italiens företagsjättar. "Den organiserade brottsligheten omsätter redan mer än landets petrokemiska industri, ledande försäkringsbolag och biljätten Fiat." Och då är bara "vit" verksamhet inräknad - inte inkomster från prostitution, narkotika och vapenhandel!

"Alla" på tåget, tunnelbanan och bussen läser "Snabba cash" av Jens Lapidus så jag köpte den också. Efter ca 60 sidor lade jag den dock ifrån mig. Jag blir bara illa till mods av historien och stör mig på det korthuggna, osköna språket. Andra säger att den är jättespännande, men en deckare/thriller/spänningsroman som inte lyckats fånga mitt intresse efter 60 sidor tänker jag inte lägga min tid på. Det finns så många andra böcker att läsa. Betyg: E