"Vinterstaden" av Arnaldur Indriðason är femte delen i serien om polismannen Erlendur och hans kollegor i Reykjavík. En iskall januaridag hittas en tioårig pojke mördad på en gård till ett dystert förortshus. Pojkens mamma är från Thailand och alla utgår direkt från att dådet har rasistiska motiv. Rasism och främlingsfientlighet är således temat i boken. De flesta som polisen intervjuar har åsikter, positiva eller negativa, om invandring och invandrare. Det tar orimligt stort utrymme i boken och är inte tillräckligt upprörande, välformulerat eller aktuellt för att väcka mitt intresse. Behållningen i boken är, som alltid hos Indriðason, skildringen av Reykjavík. Betyg: EE+
Jag har nyss susat igenom de fyra första böckerna i serien, med lite blandat resultat. Femman kommer säkert att slinka ner någon gång också.
SvaraRaderaJag tycker nog bäst om "Mannen i sjön". De två första har jag lite vaga minnen av. Blev så himla förtjust i miljöskildringarna från Island, så jag tänkte inte så mycket på hur de var i övrigt!
SvaraRaderaNu har jag läst om andra boken i serien: "Kvinna i grönt". Historien är egentligen osannolik och temat (kvinnomisshandel) inte unikt på något sätt, men boken är oerhört mycket mer njutbar än "Vinterstaden". Hoppas Indriðason hittar tillbaka till sin gamla goda stil igen!
SvaraRaderaJa, jag gillade också Mannen i sjön, och den första boken, Glasbruket. Får väl se vad jag tycker om femman så småningom. Det vore riktigt trist om A I tappat greppet redan.
SvaraRadera