Lemlästning och bröllopsbestyr

Efter att ha provat på noir- och pusseldeckargenrerna (i "Gökens rop" och "Silkesmasken") går J.K. Rowling, under namnet Robert Galbraith, nu vidare till psykopatdeckaren i tredje delen om privatdetektiven Cormoran Strike: "Career of Evil". Strikes sekreterare/kollega Robin Ellacott får en allt större roll och den här boken börjar med att hon får ett avskuret kvinnoben skickat till sig. Strike misstänker dock att avsändaren är någon som egentligen vill komma åt honom och ger sig ut på jakt. Rowling är säker som deckarförfattare och hon har skapat det charmigaste och intressantaste deckarparet sedan lord Peter Wimsey och Harriet Vane. Den stora frågan i den här boken, förutom vem som är mördaren, är om Robin verkligen kommer att gifta sig med sin trygga, men tråkiga och missunnsamma fästman fast läsaren redan från början förstått att hon och Cormoran är som skapta för varandra!
Betyg: EEEE

En författare försvinner

"Silkesmasken" ("The Silkworm") är J.K. Rowlings andra deckare utgiven under pseudonymen Robert Galbraith. Jag gillade den första, "Gökens rop", och har även denna gång haft mycket trevligt i privatdetektiven Cormoran Strikes och hans assistent Robin Ellacotts sällskap. Författaren Owen Quine brukar försvinna då och då, men för en gångs skull blir hans hustru verkligt orolig och anlitar Strike för att leta rätt på mannen. Det ger honom anledning att röra sig i Londons bokförläggarvärld (som är en miljö som man kan anta att Rowling känner väl) och samla ledtrådar i denna ganska klassiska pusseldeckare. Jag lyssnade på boken i charmig uppläsning av Niklas Falk, vilket bidrog till den positiva upplevelsen.
Betyg: EEEE
P.S. Silkesmasken/-fjärilen är tydligen en användbar metafor för deckarförfattare, se även "Bombyx"!

Tomhet

Som jag skrivit tidigare har jag redan försökt läsa J.K. Rowlings vuxenroman "Den tomma stolen" ("The Casual Vacancy") en gång, men då gav jag upp efter en kort bit. Nu skulle vi läsa den i min ena bokcirkel, så jag tog mig an den igen. Nu kom jag igenom den, men bokcirkelträffen blev inställd och det känns som förspilld tid... Boken utspelar sig i en liten engelsk håla, där man får följa ett stort antal människor och hur de reagerar när traktens starke man segnar ned död. Humorn från Harry Potter-böckerna är helt borta och jag hade svårt att hålla isär alla de vuxna. Bäst är Rowling när hon skildrar tonåringar och deras problem. Hon borde nog hålla sig till det.
Betyg: EE

En sky av ledtrådar

För en tid sedan började jag läsa J.K. Rowlings första vuxenroman efter Harry Potter-serien, "The Casual Vacancy" ("Den tomma stolen"), men kom aldrig in i den och lämnade tillbaka den till biblioteket oläst. Nu har det blivit känt att J.K. Rowling också är den som har skrivit deckaren "The Cuckoo's Calling", publicerad under pseudonymen Robert Galbraith. Den inleds som en klassisk noirdeckare med en neddekad privatdetektiv som tar emot en klient på sitt sjabbiga kontor. Cormoran Strike är en f.d. militärpolis, som efter att ha förlorat sitt ena ben i Afghanistan, har sadlat om till privatdeckare. Klienten som stiger in på hans kontor är inte, som det brukar vara, en vacker och mystisk kvinna, utan en hamsterliknande advokat, som vill att Strike ska undersöka om hans syster, supermodellen Lula Landry, verkligen tog livet av sig eller om det var ett mord. Den luggslitne Strike och hans nya, ambitiösa sekreterare Robin tar sig an fallet och boken ändrar karaktär från noir till klassisk pusseldeckare i charmig Londonmiljö. Som läsare översköljs man av ledtrådar, men har ganska trevligt i jakten på lösningen.
Betyg: EEE+

Kärlek och magi i amerikanska Södern

Ethan är en vanlig 16-årig kille som drömmer om den dag då han får lämna den lilla sydstatshålan Gatlin, där det aldrig händer något. Men en dag händer det faktiskt något: det börjar en ny tjej på skolan. Hon heter Lena och Ethan dras omedelbart till henne. Det visar sig att Lena har magiska krafter och genom henne öppnas dörren till en helt annan värld för Ethan. "Beautiful Creatures" (finns på svenska med samma titel) av Kami Garcia och Margaret Stohl är lite som en blandning av Harry Potter-, Twilight- och Sookie Stackhouse-serierna. Jag tillhör nog inte riktigt målgruppen (eftersom jag är över 40, inte har läst Twilight och inte gillade "Dead until dark"), men jag läste ändå ut boken med viss behållning. Det är romantiskt, dramatiskt och rätt underhållande. Sen försökte jag mig på andra delen i serien, "Beautiful Darkness", men insåg snart att min aptit på övernaturligheter och överspänd tonårskärlek var stillad för den här gången.
Betyg: EEE

Sista Harry Potter

Jag hade givetvis förbeställt den och fick den samma vecka som vi skulle packa hela lägenheten och flytta, men inget kunde hindra mig från att läsa "Harry Potter and the Deathly Hallows" så fort som möjligt! Alla inbitna fans har förstås redan läst den och jag tror inte någon kommer att börja läsa Harry Potter-serien bara för att jag skriver om den sista delen här, men jag vill i alla fall meddela att jag tyckte att den var tillfredsställande. Jag saknar humorn från de tidigare böckerna, men serien har ju blivit allt allvarligare allteftersom, och den var lite seg i mitten, men på det hela taget tycker jag att J.K. Rowlings knyter ihop säcken bra. Det har klagats på de sista sidorna, men det var väl dem som man hört att hon skrev redan i början och det är klart att de måste vara med då! Betyg: EEEE