New England noir möter Den store Gatsby

Finns det en genre som heter New England noir? Det finns i alla fall en hel massa deckare som utspelar sig i New England (se etiketter nedan för exempel). "A field of darkness" av Cornelia Read är en av de bättre i genren och jag beklagar att jag inte upptäckt henne förrän nu! Den utspelar sig 1988 och huvudpersonen Madeline Dare bor i den trista industristaden Syracuse med sin man. Madeline kommer från en "fin" familj på Long Island och har en komplicerad relation till sina föräldrar och släktingar. När hennes kusins namn oväntat dyker upp börjar hon intressera sig för ett gammalt olöst mord på två unga kvinnor. Det utvecklas till en välavvägd och oemotståndlig blandning av psykopatdeckare, småhumoristisk noir och "The Great Gatsby". Jag vill ha mer!
Betyg: EEEEE

Lagom småstadsspänning

"Fragile" av Lisa Unger får mig att tänka på Karin Slaughters första deckare, genom att den utspelar sig i en amerikansk småstad och har ett gift par (Här är han polis och hon psykolog.) som huvudpersoner. Unger når dock inte rikigt upp i Slaughterklass. "Fragile" handlar om en försvunnen tonårsflicka, som är huvudpersonernas sons flickvän, men historien visar sig ha kopplingar till något som hände i stan många år tidigare. Det är lagom spännande, lagom trevligt och lagom underhållande. Skildringen av hur alla på en liten ort känner alla och är för alltid definierade av sin bakgrund och sin ungdomstid, inger mig dock verkliga skräckrysningar!
Betyg: EEE+
P.S. Om man gillar småstadsdeckargenren rekommenderar jag ovan nämnda Slaughter, samt den lite ovanliga deckaren "So much pretty" av Cara Hoffman.

Småstadens fasa

Om man, som jag, börjar läsa "So much pretty" av Cara Hoffman med förväntningen att det är en vanlig deckare/thriller riskerar man att bli besviken. Boken utspelar sig i den lilla staden Haeden i staten New York. Dit flyttar en ung familj, som vill komma bort från storstaden hets och miljöförstöring. Men livet på landet blir inte så idyllisk som de hade hoppats. Man får snabbt veta att något hemskt har hänt och det antyds att något mer (ännu hemskare?) också har hänt, men första halvan av boken håller inget thrillertempo utan består mest av fragment som i okronologisk ordning beskriver platser, människor och deras bakgrund. Det bästa som läsare är då att lugna ner sig och se boken som en "riktig" roman, med dess kanske lite större krav på trovärdighet. Det håller "So much pretty" för. Mot slutet, när man får hela bilden av vad som hänt, blir det riktigt spännande. Jag gillar att Hoffman inte gör det alltför lätt för sina läsare och att hon får en att tänka på sådant som rätt och fel, gott och ont, ideologi och handling.
Betyg: EEEE