Viktoriansk true crime

"The Suspicions of Mr Whicher" av Kate Summerscale är en faktabok om ett av 1800-talets mest omtalade mordfall i Storbritannien: the Road Hill murder. I juni 1860 försvinner treåriga Saville Kent från sin barnkammare och hittas lite senare med halsen avskuren. Den lokala polisen fumlar och när Mr Whicher från Scotland Yard kopplas in är det svårt att säkra några bevis. De flesta i det stora huset blir misstänkta: guvernanten, fadern, modern, faderns tonåriga barn från det första äktenskapet, osv. Fallet inspirerade dåtidens författare och Summerscale gör många hänvisningar till bl.a. "The Moonstone" och "The Woman in White" av Wilkie Collins och "Bleak House" av Charles Dickens. Gillar man, som jag, både engelskt 1800-tal och klassiska deckare är det här en bok som måste läsas! (Den finns tyvärr inte på svenska.) Betyg: EEEE

Underbara kvinnor i Bloomsbury

Bloomsbury, London, 1838. Cordelia Preston är en 45-årig skådespelerska som inte längre får några roller. Då slår hon sig ihop med sin väninna och öppnar rådgivningsbyrå för unga par och hakar dessutom på den nya trenden med magnetism/hypnos, som hon visar sig ha en talang för. Det går strålande ett tag, tills Cordelias förflutna kommer ifatt henne. Som Cordelia säger: "The world is divided not just between rich and poor but between those who are respectable and those who are not - it is the greatest dividing line in the world." I "The Mesmerist or The Misses Preston, of Bloomsbury" ("Under stjärnor av glas") följer Barbara Ewing i Charles Dickens och Wilkie Collins fotspår och berättar en oavbrutet fängslande historia med mycket humor, dramatik och spänning. Det är storartad underhållning! Betyg EEEE+

Drygt dravel om Drood

Äntligen är den slut: "Drood" av Dan Simmons! Jag har kämpat mig igenom över 750 sidor märklig blandning av skräckroman och biografi(er). Berättare i romanen är författaren Wilkie Collins, känd för de tidiga deckarna/spänningsromanerna "The Woman in White" och "The Moonstone". Collins framställs som en osympatisk person, som inte blir bättre av att han utvecklar ett gravt opium-/morfinmissbruk. Föremål för hans berättelse är den mer kända och framgångsrika författaren Charles Dickens och boken utspelar sig under dennes sista fem år i livet (1865-1870). Jag tycker att det var intressant att läsa om Collins och Dickens liv och karriärer, men för det ändamålet hade det antagligen varit bättre att läsa riktiga biografier. Den som är sugen på en rejäl skräckroman blir antagligen också besviken på "Drood" för skräckinslagen är få och glest utspridda. Och boken är alldeles för lång! Nej, nu ska jag återgå till att läsa äkta viktorianska romaner i stället, t.ex. blev jag sugen på Dickens "Bleak House". Betyg: EE

P.S. Bör kanske tillägga att jag inte är någon skräckfantast och således ingen kännare av den genren. Andra, t.ex. Helena på Bokhora, har tyckt att "Drood" är en bra skräckroman.

En kvinna i vitt

Jag gillade "The Moonstone" av Wilkie Collins så nu har jag läst en annan känd bok av samma författare: "The Woman in White". Det är inte en deckare, men helt klart en spänningsroman. Historien berättas, i likhet med "The Moonstone", av olika berättare, men huvudberättare är den unge teckningsläraren Walter Hartright. En sen kväll på Hampstead Heath träffar han en mystisk kvinna, helt klädd i vitt, som han hjälper på hennes flykt från ett sinnesjukhus. Hon nämner att hon en gång levt i Cumberland, närmare bestämt i Limmeridge. Precis det ställe som Hartright ska resa till dagen därpå för att börja undervisa två unga damer i teckning! Vilken underlig slump! Det visar sig dessutom att en av de unga damerna är förvånansvärt lik den vitklädda kvinnan. Efter det blir historien bara mer och mer mystisk och spännande. Det är lite romantik, några ondskefulla adelsmän, ett testamente, en hypokondrisk farbror, lite ond bråd död, ganska mycket humor och stor underhållning! Jag älskar den här sortens historier, speciellt när de är så välskrivna, roliga och spännande som den här! Min enda invändning är att det blir lite för mycket av allt till slut, men det är kanske synd att klaga? Betyg: EEEE

Deckarklassiker om helig diamant

Trots att jag länge älskat både deckare och 1800-talsromaner hade jag tills helt nyligen aldrig hört talas om Wilkie Collins, som var samtida och god vän med Dickens. Obegripligt! Nu har jag läst "The Moonstone" ("Månstenen") från 1868, som anses vara en av de första riktiga deckarna. Månstenen är en en stor, för hinduer helig, diamant som kommit i en skrupelfri, engelsk officers händer vid plundringen av ett palats i Indien. Några decennier senare överlämnas den till den rika och vackra Rachel Verinder på hennes 18-årsdag. Och samma natt blir den stulen... Historien berättas i efterhand av olika personer som var med, t.ex. familjen Verinders hovmästare Betteredge, familjeadvokaten Bruff och Rachels kusin Franklin Blake. Boken är påtagligt humoristisk och har romantiska inslag i form av en kärlekshistoria med förhinder, men den tar också upp klassamhällets orättvisor. Tempot är givetvis lägre än i moderna deckare, men det är ändå spännande och väldigt underhållande. I den version jag läste (Penguin Classics, 1998) finns ett jätteintressant förord, som jag verkligen rekommenderar att man läser (efter att man läst boken). Betyg: EEEE