Trots att jag länge älskat både deckare och 1800-talsromaner hade jag tills helt nyligen aldrig hört talas om Wilkie Collins, som var samtida och god vän med Dickens. Obegripligt! Nu har jag läst "The Moonstone" ("Månstenen") från 1868, som anses vara en av de första riktiga deckarna. Månstenen är en en stor, för hinduer helig, diamant som kommit i en skrupelfri, engelsk officers händer vid plundringen av ett palats i Indien. Några decennier senare överlämnas den till den rika och vackra Rachel Verinder på hennes 18-årsdag. Och samma natt blir den stulen... Historien berättas i efterhand av olika personer som var med, t.ex. familjen Verinders hovmästare Betteredge, familjeadvokaten Bruff och Rachels kusin Franklin Blake. Boken är påtagligt humoristisk och har romantiska inslag i form av en kärlekshistoria med förhinder, men den tar också upp klassamhällets orättvisor. Tempot är givetvis lägre än i moderna deckare, men det är ändå spännande och väldigt underhållande. I den version jag läste (Penguin Classics, 1998) finns ett jätteintressant förord, som jag verkligen rekommenderar att man läser (efter att man läst boken). Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar