Visar inlägg med etikett Algeriet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Algeriet. Visa alla inlägg

10 maj 2011

Om en judisk katt

Om man är intresserad av judisk kultur rekommenderar jag att man i stället för "Tre apor" läser serieboken "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar. Jag har fått första delen "La Bar-Mitsva" i present av mina franska släktingar och läste den med stor förtjusning. Den utspelar sig i Algeriet och handlar om en klok, elak, lögnaktig och rolig katt som bor hos en rabbin och dennes dotter. Genom att äta upp en papegoja får katten talets gåva och hävdar då att han vill genomgå sin bar mitzvah. Rabbinen och hans överordnade får slå sina kloka huvuden ihop och argumentera för varför detta inte är möjligt. Det är charmigt, lärorikt, roligt och vackert tecknat.  
Betyg: EEEE+
P.S. Den svenska utgåvan samlar de tre första delarna, men jag har alltså bara läst del 1.

14 december 2010

En algerisk mosaik

Språket/kroppen, franska/arabiska, kolonialisering/frigörelse, feminism/postkolonialism, analfabet/läs- och skrivkunnig, muntlighet/skriftlighet. Det här är några av de ordpar som "Kärleken, kriget. En algerisk mosaik" av Assia Djebar fick mig att tänka på. (Bokens titel är ytterligare ett.) I boken varvar Djebar historien om hur Algeriet kolonialiserades av Frankrike på 1830-talet med berättelser från hennes egen ungdom och uppväxt. I den senare delen av boken hörs även andra algeriska kvinnors röster. Det är en berättelse om förtryck, både av ett folk och ett kön, berättat ur de förtrycktas perspektiv. Assia Djebar växte upp i en algerisk familj, men fick gå i fransk skola och slapp bli instängd i hemmet och slöjan. Boken handlar därför också mycket om hur det är att ha två språk och tillhöra två kulturer. Det jag tycker om med den här boken är det vackra och uppfinningsrika språket och ämnena Djebar berättar om. Jag visste t.ex. inte mycket om hur det gick till när Algeriet kolonialiserades. Det som drar ned betyget är att Djebar ställer allt för stora krav på sin läsare: det fragmentariska sättet att berätta och den sakliga, helt osentimentala stilen, samt en del tråkiga krigskildringar gjorde att jag fick anstränga mig för att ta mig igenom boken. Väl igenom tycker jag i och för sig att det var värt det. Betyg: EEE
P.S. Vi diskuterade boken i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och medelbetyget blev 3,5.
P.S. 2 Läs också "Allt går sönder" av Chinua Achebe - annan afrikansk klassiker om européernas kolonialisering av Afrika.