Flavia och den frånvarande fadern

Ramhistorien i Alan Bradleys trivsamma deckarserie om 12-åriga Flavia de Luce i 1950-talets England är inte alls trivsam: mamman är död, pappan mentalt frånvarande,  storasystrarna elaka och godset Buckshaw fallfärdigt. I "Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd" kommer Flavia hem i förtid från internatskolan i Kanada (se "As Chimney Sweepers Come to Dust") och möts, inte av välkomnande familjemedlemmar, utan av beskedet att hennes pappa ligger på sjukhus med svår lunginflammation. Till råga på eländet har hennes älskade höna Esmeralda nackats, så att kokerskan skulle kunna laga en stärkande buljong åt den sjuke. För att skingra sina oroliga tankar cyklar Flavia på ett ärende åt kyrkoherdens fru och hittar förstås ett lik. Som vanligt har Bradley en bra balans mellan humor och allvar, pusseldeckare och tragisk barndomsskildring. Deckarserien är för övrigt värd att läsas bara för titlarnas skull! (Den här titeln är ett citat ur Macbeth.)
Betyg: EEEE

2015 års bästa böcker

Under 2015 läste jag 95 böcker, varav 66 på svenska och 29 på engelska. Här är de bästa:

1. Stål av Silvia Avallone
2. Timme noll av Lotta Lundberg
3. H is for Hawk av Helen Macdonald
4. A Spool of Blue Thread (Den blå tråden) av Anne Tyler
5. Denna dagen, ett liv av Jens Andersen
6. 9,3 på Richterskalan av Andreas Norman
7.  Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
8.  Lilla smycket av Patrick Modiano
9.  Tre systrar och en berättare av Lars Sund
10.   De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg

Årets bästa deckare är:

1. Än skyddar natten av Anna Lihammer
2. Små svarta lögner av Sharon Bolton
3. The Dead in their Vaulted Arches av Alan Bradley
4. As Chimney Sweepers Come to Dust av Alan Bradley
5. Unseen av Karin Slaughter

 

Flavia på flickskola

I sjunde delen i Alan Bradleys serie om flickdetektiven Flavia de Luce, "As Chimney Sweepers Come to Dust", har huvudpersonen hunnit bli 12 år och skickats iväg (förvisats, tycker hon själv) till en flickskola i författarens hemland Kanada. Där har hennes mamma gått före henne och skolan visar sig mer eller mindre vara en plantskola för spioner. Men det första som händer är att Flavia hittar ett skelett i skorstenen i sitt rum och får höra att flera flickor har försvunnit på mystiska sätt. Som vanligt är Bradley bra på att blanda humoristisk mysdeckare med psykologiskt trovärdiga skildringar, t.ex. av Flavias hemlängtan och svårigheter att få vänner på skolan.
Betyg: EEEE+

Flavia och den försvunna mamman

Jag har kommit in ett Flavia-flow och kan inte sluta läsa Alan Bradleys serie om den 11-åriga kemisten och detektiven Flavia de Luce. I sjätte delen "The Dead in their Vaulted Arches", trängs Flavia och hennes familj med halva byn på stationen för att ta emot Flavias mamma Harriet, som varit försvunnen i tio år. I tumultet på stationen får Flavia ett mystiskt meddelande av en okänd man, som innan han hinner förklara sig hamnar under tågets hjul. Flavia slits mellan sin önskan att reda ut familjehemligheterna och att delta i lösandet av mordet på stationen. Hör de kanske ihop? Jag gillade den här delen i serien extra mycket, eftersom den handlar så mycket om Flavias egen familj.
Betyg: EEEE+

Fast i Flavias garn

I femte delen av Alan Bradleys deckarserie om 11-åriga Flavia de Luce, "Speaking From Among the Bones", är det påsk 1951. I den lilla bykyrkan i Bishop's Lacey ska en 500 år gammal helgongrav öppnas och Flavia är förstås på plats, som alltid när något händer i byn. Eftersom hon är den enda som är liten nog att kika in i graven är hon den som upptäcker att ett mycket färskare lik verkar ha tagit helgonets plats. Som vanligt handlar det också om Flavias jobbiga relation till storasystrarna och den mentalt frånvarande pappan, som snart kan tvingas sälja familjegodset Buckshaw. Jag gillar Bradleys blandning av humoristisk mysdeckare och familjetragedi och är helt fast i Flavias garn. Som tur är finns del 6 ("The Dead in their Vaulted Arches") och 7  ("As Chimney Sweepers Come to Dust")  i serien redan och del 8 ("Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd") kommer nästa år!
Betyg: EEEE

Flavia och filminspelningen

Jag fortsätter att ha trevligt i 11-åriga detektiven Flavia de Luces sällskap. I fjärde delen, "I am half-sick of shadows" av Alan Bradley, är det jultid och Flavia är fullt sysselsatt med att använda sina kemiska kunskaper för att ta reda på om jultomten finns på riktigt. Flavias pappa har i ett försök att dra in lite pengar till det skuldtyngda och pengaslukande godset beslutat att upplåta det magnifika huset åt ett filmteam, alltmedan familjen är kvar och firar jul. I filmteamet ingår två av de största filmstjärnorna och lyckan är stor när de går med på att spela upp en scen ur Romeo och Julia för invånarna i den lilla byn Bishop's Lacey. På julafton befinner sig således halva byn samt hela filmteamet på Buckshaw när en snöstorm bryter ut och tvingar alla att övernatta. Och just den natten sker förstås ett mord...
Betyg: EEEE

Flavia och Fenella Faa

Flavia de Luce, den lillgamla, 11-åriga huvudpersonen i Alan Bradleys deckarserie är svår att motstå. Nu har jag läst tredje delen om henne: "A Red Herring Without Mustard". I den blir Flavia spådd av en romsk kvinna, Fenella Faa, som hon erbjuder lägerplats på en äng i utkanten av släktgodset Buckshaw. När Fenella blir överfallen och ett mord dessutom begås på Buckshaws ägor måste Flavia förstås försöka lösa mysteriet. Bradley blandar upp humorn och Agatha Christie-stämningen med en precis lagom dos sorg och bekymmer för den unga huvudpersonen, vilket gör att han inte fastnar i mysdeckarfacket.
Betyg: EEEE

Döden på dockteatern

Flavia de Luce skulle antagligen vara ganska odräglig om man träffade henne i verkligheten, men som deckarhjältinna gillar jag den lillgamla 11-åringen med det osunda intresset för dödliga gifter. I Alan Bradleys andra bok om henne, "The Weed that Strings the Hangman's Bag", blir en känd dockteaterspelare och hans assistent strandade i den lilla byn Bishop's Lacey. Flavia, som nästlar sig in överallt där det händer något intressant, får hjälpa till att rigga upp teatern och sitter på första bänk när föreställningen börjar. Och därmed sitter hon utmärkt till för att studera ett dramatiskt dödsfall på nära håll. Bradley håller fast vid humorn och den Agatha Christie-aktiga pusseldeckarstämningen, men i den här boken är tempot lite jämnare än i den första delen.
Betyg: EEEE

Flavia och frimärksmysteriet

Flavia de Luce i "The Sweetness at the Bottom of the Pie" ("Den bittra pajens sötma") av Alan Bradley är ett till sånt där osannolikt klokt och lillgammalt barn (som Lewis i "The Way I Found Her"), men som huvudperson i en deckare är hon ganska originell. Hon är 11 år och besatt av kemi, särskilt gifter. Som tur är finns det ett fullt utrustat laboratorium på den engelska herrgård där hon bor med sina två storasystrar och sin världsfrånvända, frimärkssamlande pappa. Det är 1950, så både tid och miljö är i full Agatha Christie-klass. När en okänd man dör i trädgården och hennes pappa blir misstänkt för mord måste förstås Flavia gripa in och lösa mysteriet, som inbegriper ett mycket ovanligt frimärke från 1800-talet, en paj som ingen vill äta och en trolleriklubb på en snobbig pojkskola. Bradleys person- och miljöskildringar är bra och jag gillar den humoristiska stilen, men tempot sackar lite i denna debutdeckare. Det hindrar dock inte att jag gärna vill läsa mer om den färgstarka Flavia!
Betyg: EEE+