Terror i Oslo

Anne Holts "Offline" gick som följetong i DN i somras och jag passade på att läsa. Det var ett tag sedan jag läste Holt senast, men hon är en pålitlig deckarleverantör. Här totar hon ihop ensamvargen Hanne Wilhelmsen med en ung polis med autistiska drag och de finner oväntat varandra. Wilhelmsens gamla vapendragare Billy T. dyker också upp och så inträffar ett terrordåd mitt i Oslo. Som bokens titel antyder handlar det om hur polis och säkerhetstjänst ska hantera en terroristgrupp som håller sig borta från internet och moderna kommunikationsmetoder. Går det att spåra en sådan grupp? Det är en underhållande och spännande bruksdeckare.
Betyg: EEE+

Klassisk pusseldeckare i snöstorm

En iskall februaridag spårar tåget mellan Oslo och Bergen ur och flera hundra passagerare blir isolerade på ett fjällhotell i flera dagar medan en förfärlig snöstorm rasar. En av passagerarna är den f.d. polisen Hanne Wilhelmsen. Redan första natten blir en person på hotellet mördad och Hanne dras motvilligt in i utredningen. Jag gillar det klassiska pusseldeckarupplägget i "1222 över havet" av Anne Holt. Jag gillar också den buttra, motsträviga Hanne Wilhelmsen, som i den här boken tvingas ut lite ur sitt skal. Tyvärr tycker jag inte att Holt lyckas hålla ihop sin intrig riktigt hela vägen ut. Men det duger utmärkt som underhållning en mulen novemberhelg! Betyg: EEE

Road och oroad av "Manuskriptet"

När jag började läsa "Manuskriptet" av norske Henrik H. Langeland blev jag först oroad av upplägget: medelålders manlig litteraturprofessor blir förälskad i 25-årig kvinnlig student. Romantisering av gubbsjuka är inte mitt favoritämne. Men, men, jag bedrog mig! Berättelsen om den naive och försiktige Francis Meyer och hans starka förälskelse i den undflyende Nadia är inte någon hyllning av gubbsjukan. Däremot är det en fin och mycket underhållande skildring. Vid sidan av förälskelsen handlar boken om ett återfunnet 1600-talsmanuskript av prästpoeten Petter Dass och om Meyers jakt på kärleksbrev mellan Dass och den samtida poeten Dorothe Engelbretsdatter. Beskrivningen av vardag och intriger på litteraturvetenskapliga institutionen i Oslo är också rolig att läsa. Langeland bygger på ett bra sätt upp en stämning där man hela tiden är osäker på hur det ska gå för Meyer: kommer han att triumfera eller krossas? Tyvärr tycker jag inte alls om slutet, då Langeland bara släpper hela sitt upplägg och inte gör något vettigt av det. Fram till dess är boken klart roande, om än tämligen osannolik och ibland lite för övertydlig. Betyg: EEE