Cass Neary hade sin storhetstid som fotograf på 1970-talet då hon dokumenterade nedre Manhattans framväxande punkscen. Sedan dess har världen gått vidare, men inte Cass. Hon bor kvar i samma sunkiga lägenhet, har ett jobb som hon hjälpligt kan försörja sig på och ägnar sig i övrigt mest åt sex, alkohol och droger. Då får hon ett uppdrag av en välvillig vän: att åka till Maine och intervjua en äldre, hyllad men notoriskt skygg fotograf. Cass packar ner sin skinnjacka, sina cowboyboots och lite crystal meth och ger sig av till det novemberkalla Maine. Jag hade höga förväntningar på "Generation Loss" av Elizabeth Hand, som den inte riktigt levde upp till. Cass Neary är en intressant bekantskap, men hon känns inte särskilt trovärdig. Eller är det bara jag som är en diametralt motsatt personlighetstyp och därför inte riktigt kan tro på henne? Miljöskildringarna från kustlandskapet i Maine är bra, men min största invändning mot boken är egentligen att det är alldeles för mycket beskrivningar och för lite handling. De första fyra femtedelarna av boken är mest beskrivningar och sedan kommer väldigt mycket dramatisk handling på några få sidor. Det funkar inte för mig, åtminstone inte i en bok som ändå är upplagd som någon slags deckare eller thriller.
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre Gillian Flynn! (Klicka på etiketten Flynn nedan så kommer mina recensioner av hennes böcker upp.)
