2009 års bästa böcker

Här är de tjugo böcker jag tyckte bäst om under 2009 (omlästa böcker uteslutna):

1. "Innan männen" av Nina Bouraoui
2. "The wasted vigil" ("Den förspillda vakan") av Nadeem Aslam
3. "Hustrur och döttrar" ("Wives and daughters") av Elizabeth Gaskell
4. "Den amerikanska mardrömmen" av Susan Faludi
5. "The little stranger" av Sarah Waters
6. "Ett kolon" av Wisława Szymborska
7. "På spaning efter den tid som flytt – Combray" av Marcel Proust
8. "Kopparåldern" av Cao Xueqin
9. "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo
10. "The death maze" ("Dödens labyrint") av Ariana Franklin
11. "Relics of the dead" av Ariana Franklin
12. "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw
13. "Lördag" av Ian McEwan
14. "Blindsighted" av Karin Slaughter
15. "Emilie och Voltaire" av David Bodanis
16. "David Copperfield" av Charles Dickens
17. "Bleeding Heart Square" ("Det blödande hjärtat") av Andrew Taylor
18. "Swede" av Pauline Wolff
19. "Sister Mine" ("Kära syster") av Tawni O'Dell
20. "The mesmerist" ("Under stjärnor av glas") av Barbara Ewing

Bubblare: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter, "The White Tiger" ("Den vita tigern") av Aravind Adiga och "American wife" ("Presidentens hustru") av Curtis Sittenfeld.

GOTT NYTT BOKÅR!

Tema: Överklass

Som jag skrivit tidigare gillar jag inte skräckgenren, så det här är så nära jag kommer: två böcker som handlar om överklassen i Sverige.

Björn af Kleen är journalist och han har skrivit en bok om den jordägande adeln i Sverige: "Jorden de ärvde". Den handlar om en grupp människor som man knappt trodde fanns längre, men som visar sig vara förvånansvärt välbeställd och inflytelserik. af Kleen har åkt runt och intervjuat godsherrarna på deras slott och även besökt deras barn på internatskolan Lundsberg. En stor del av boken handlar om fideikommissinstitutet (att äldste sonen ärver hela egendomen), som jag trodde var avskaffat, men som visar sig leva kvar i oanad omfattning. Om man som jag är intresserad av samhällsfrågor, juridik och ekonomisk historia är det mycket intressant läsning. Om man känner till kretsarna huvudpersonerna rör sig i har boken förstås dessutom ett visst skvallervärde. Lite pikant är också att en av godsherrarna hotade att stämma af Kleen, läs mer här. Betyg: EEEE

Efter af Kleens bok passade det bra att fortsätta med Susanna Popovas intervjubok "Överklass" från 2007. I den låter Popova tio personer ur överklassen komma till tals om sådant som vad som kännetecknar överklassen, vad skillnaderna är mot arbetar- och medelklass, vilka som är dagens elit, vad betyder pengar, hur många generationer tar det att bli överklass osv. De kännetecken på överklass som återkommer gång på gång är framför allt att de är väluppfostrade, alltid artiga och trevliga mot alla människor och att de har gott bordsskick. I övrigt har de intervjuade lite olika åsikter om ifall man måste vara rik för att vara överklass, om man kan komma in i överklassen på en generation och om kungafamiljens betydelse. Fascinerande läsning! Betyg: EEEE

P.S. Nu återgår jag till min mysläsning om den fiktiva adeln i England på 1930-talet, dvs. Dorothy Sayers deckare om lord Peter Wimsey!

Missa inte "Förnuft och känsla" på SVT idag

I kväll (29 december) kl 20.00 sänder SVT2 första delen av tre av BBC:s miniserie baserad på Jane Austens "Förnuft och känsla". Missa inte den! Här kan man se trailern. Denna miniserie är mycket bättre än Ang Lees långfilm från 1995 med Emma Thompson, Kate Winslet och Hugh Grant.

Om sorgen och den lilla glädjen

Den lilla boken "Om sorgen och den lilla glädjen" är skriven av en av min barndoms favoritförfattare: Barbro Lindgren. Det är dock ingen barnbok utan en dokumentärbok i vilken några människor i en liten by på Öland berättar om sina liv och sina familjer, om de som kom och de som reste iväg, om de som dog och de som överlevde. Det är opretentiöst och jättefint! Betyg: EEEE

Ny jultradition

Nyligen läste jag att Carina Burman har som jultradition att varje år läsa om "The nine tailors" ("De nio målarna") av Dorothy Sayers. Det tyckte jag var en utmärkt idé, så jag tänker också ha det som jultradition från och med nu! "The nine tailors" är en av Sayers bästa deckare. Den utspelar sig i den lilla byn Fenchurch St Paul dit lord Peter Wimsey kommer en snöig nyårsafton när hans bil går sönder. Han blir inbjuden att övernatta hos kyrkoherden i byn, men så mycket vila blir det inte för under nyårsnatten ska man ringa in det nya året med en nio timmar lång växelringning, som lord Peter får hjälpa till med. Några veckor senare hittar man en oidentifierad död kropp på kyrkogården och lord Peter kallas in för att lösa mysteriet (som är bland de bästa och mest originella deckarupplägg som någonsin skapats!). Betyg: EEEEE (givetvis!)

P.S. Nu blev jag förstås sugen på att läsa om några av mina andra Sayers-favoriter också, t.ex. "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Eller kanske "En sky av vittnen". Eller kanske alla.

P.S. 2 Dorothy Sayers går bra att läsa på svenska för översättningarna är alldeles utmärkta!

Kärlek till språket i originell berättelse

Berättaren i Lorrie Moores "A Gate at the Stairs" heter Tassie Keltjin och är en 20-årig collegestudent i Mellanvästern. Hon letar extrajobb som barnflicka och får anställning hos Sarah och Edward, som ska adoptera ett barn. Det är berättelsens ena huvudspår. Det andra spåret handlar om Tassies familj hemma i småstaden Dellacrosse: pappa ekolantbrukaren, den judiska, halvblinda mamman och lillebrodern Robert som går sista året på high school. Boken börjar väldigt bra och påminner mig ännu mer om Tawni O'Dell och Curtis Sittenfeld än vad Lisa Tucker gjorde. Moore skriver med mycket humor och hon älskar att leka med språket. Hon är också bra på att beskriva detaljer och det finns mycket att känna igen sig i. En bit in i boken blir jag dock lite fundersam: det känns mer som en collegestudents dagbok än som en roman som vill berätta en historia och jag undrar om det inte ska hända något mer. Det gör det till slut och Moore knyter ihop berättelsens olika spår, men då är det för sent och jag blir inte övertygad. Jag uppskattar Moores försök att berätta sin historia på ett annorlunda sätt och för att hon inte tar till lättköpta deckar-/thrillergrepp för att skapa spänning, men jag tycker det är synd att det blir på bekostnad av berättelsens täthet. Betyg: EEE+

En poet med humor

Wisława Szymborska är nästan den enda nobelpristagare som jag hade läst redan innan utmärkelsen. Hennes dikt "Katt i tom våning" (som börjar "Dö - så gör man inte mot en katt.") satt på väggen i mitt kök under många år. Nu har jag läst diktsamlingen "Ett kolon" som kom på svenska 2008 (i översättning av Anders Bodegård). Szymborskas poesi är konkret, tänkvärd och ibland sorglig men ofta med en underfundig humor, som jag verkligen uppskattar. I "Ett kolon" tycker jag (just nu) allra bäst om dikterna "Trafikolycka" om tiden mellan det att en olycka inträffar och de anhöriga får veta det, "En tröst" som är en hyllning till 1800-talsromanen, "Den gamle professorn" om en gammal, bitter man och "Labyrint" om livets irrvägar. Betyg: EEEEE

Mer spännande än de flesta deckare

"The Promised World" av Lisa Tucker handlar om Lila, som är en intelligent, framgångsrik litteraturforskare och lyckligt gift med den trygge Patrick. Viktigast i hennes liv har dock alltid varit tvillingbrodern Billy och när han plötsligt dör rasar Lilas liv samman. Lila har inga minnen från sin barndom och har litat på det Billy berättat. Efter hans död börjar fragment av minnen komma tillbaka och de stämmer inte alltid med det Billy har berättat. Lisa Tucker skriver mycket bra, hon beskriver sorg och människors relationer på ett trovärdigt sätt och hon lyckas hålla spänningen uppe bättre än de flesta deckarförfattare. Hon påminner lite om andra amerikanska författare som jag också gillar, som Tawni O'Dell och Curtis Sittenfeld. Betyg: EEEE