Wisława Szymborska är nästan den enda nobelpristagare som jag hade läst redan innan utmärkelsen. Hennes dikt "Katt i tom våning" (som börjar "Dö - så gör man inte mot en katt.") satt på väggen i mitt kök under många år. Nu har jag läst diktsamlingen "Ett kolon" som kom på svenska 2008 (i översättning av Anders Bodegård). Szymborskas poesi är konkret, tänkvärd och ibland sorglig men ofta med en underfundig humor, som jag verkligen uppskattar. I "Ett kolon" tycker jag (just nu) allra bäst om dikterna "Trafikolycka" om tiden mellan det att en olycka inträffar och de anhöriga får veta det, "En tröst" som är en hyllning till 1800-talsromanen, "Den gamle professorn" om en gammal, bitter man och "Labyrint" om livets irrvägar. Betyg: EEEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar