Jag fortsätter att älska den kinesiska klassikerserien "Drömmar om röda gemak" av Cao Xueqin. Jag har nu med stort nöje läst tredje delen, "Kopparåldern". Någon har påstått att det skulle vara mer "action" i denna del än i de två första delarna, men det är det lilla det! Det är snarare något meditativt eller hypnotiskt över läsningen som gör den så fascinerande. I boken fortsätter berättelsen om livet hemma hos den aristokratiska familjen Jia och då framför allt om kvinnorna och tjänsteflickorna. Skildringen blir dock allt mindre idyllisk: familjen börjar få ont om pengar, kvinnorna grälar och intrigerar, flickorna blir sjuka eller olyckligt bortgifta och den trivsamma poesiklubben är det ingen som bryr sig om längre. De 800 sidorna är oupphörligt och oförklarligt fängslande och inte ett dugg tråkiga. Översättningen av Pär Bergman är som tidigare jättebra och rolig. Jag gillar att han använder ett vardagligt språk och en massa festliga, lite gammalmodiga slanguttryck som "på stubben" och "pyttsan". (DN:s recensent tycker tvärtom i just denna fråga, men är i övrigt positiv.) Betyg: EEEE+
P.S. Första delen heter "Guldåldern" och andra delen heter "Silveråldern".
P.S.2 I Sydsvenskans recension jämförs "Kopparåldern" med "Buddenbrooks" av Thomas Mann. Det är ingen dum jämförelse.
P.S. 3 Atlantis förlag meddelar att de planerar att ge ut fjärde delen, "Järnåldern", i maj 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar