Vackert men högtravande om hämnd

Jag älskar romaner med riktigt vackert språk, men har svårt för när det blir för högtravande. Alessandro Bariccos kortroman "Utan blod" handlar om hur en liten flicka blir vittne till hur hennes far och bror dödas i efterdyningarna till ett krig och om hur hon som gammal konfronterar en av mördarna. Språket är precist och mycket njutbart, men jag grips inte av berättelsen. Jag tycker att den känns för konstruerad och ödesmättad. Betyg: EEE

P.S. Läs hellre "Innan männen" av Nina Bouraoui. Också en kortroman med fantastiskt språk, men berörande och inte alls konstlad.