Först blir jag irriterad på Anne Rambachs andra deckare "Doft av ondska" för att den är så orealistisk. Sedan börjar jag se den som en dröm eller saga och då blir det lite bättre. Vissa har haft invändningar mot att mordoffret är en verklig person (Angelina Jolie) men det tycker jag måste ingå i den konstnärliga friheten. Det yttras inte ett ont ord om Jolie i boken, utan hon tillägnas en närmast devot hyllning. (Är det bara jag, eller låter Rambach en viss ironi anas i denna hyllning?) I vart fall, Angelina Jolie blir skjuten på Rodinmuseet i Paris i samband med att parfymen "Enfer" (helvete) ska lanseras och journalisten Diane Harpmann nästlar sig in på kosmetikföretaget Aube för att ta reda på vem mördaren är. Deckarhistorien är egentligen en ganska klassisk whodunnit-historia och Rambach, som verkar inspirerad av Stieg Larssons Millenium-trilogi (som hon också nämner i boken), skapar en slags drömlik sagoactionthriller i hans anda. Hon får kanske inte upp spänningen riktigt på hans nivå, men miljöskildringarna från Paris kompenserar! Betyg: EEE+
P.S. Första delen om Diane Harpmann heter "Bombyx".
Tack för recensionen! :)
SvaraRaderaAnne Rambach berättar själv om mordet på Angelina Jolie här: http://sekwa.typepad.com/sekwa/2009/08/anne-rambachs-senaste-synad-i-sömmarna-i-svd.html
Det var tydligen bara jag - Rambach verkar ju inte ett dugg ironisk i sin hyllning av Jolie!
SvaraRadera