Mycket ambitiöst började jag lyssna på de 22 CD-skivorna som megaklassikern "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij är inlästa på (av Per Myrberg). Under de två första skivorna tyckte jag det var bra och intressant, men en bit in på den tredje skivan, innan Raskolnikov ens kommit sig för med att mörda pantlånerskan, tröttnar jag på hans rantande och ältande och självömkande. Efter en koll med en kompis som läst hela fick jag bekräftat att boken fortsätter i samma stil och bestämde mig för att lägga ned detta klassikerprojekt. Min kompis teori är att "Brott och straff" hör till de böcker man bör läsa i tonåren för att riktigt uppskatta. (Det gäller t.ex. "On the road" och kanske "Sagan om ringen" också? Fast den senare kom jag inte igenom ens då.) Jag läste i alla fall både "Bröderna Karamazov" och "Idioten" som ung och uppskattade dem, så jag har kanske fyllt min Dostojevskijkvot? Betyg: E
Hårt! Inte alla som törs såga D.
SvaraRaderaDet var därför jag kände mig tvungen att lägga till att jag faktiskt har läst Bröderna Karamazov och Idioten...
SvaraRaderaFinns många klassiker som jag lagt åt sidan, inget konstigt med de. Brott och straff gillade jag verkligen, men var å andra sidan inte så gammal när jag läste den. Sagan och ringen försökte jag läsa när jag var ung, men kom inte igenom den där festscenen i början ens. Fast den läste jag den precis innan filmerna kom och älskade verkligen!
SvaraRaderaMen äsch då... har också börjat lyssna på den och vet inte hur det skall sluta. Jag har slutat mitt i Idioten också så jag känner att jag måste avsluta nån av dem...
SvaraRadera