Besviken på Beckett

Jag älskade engelske Simon Becketts två första deckare om rättsantropologen David Hunter, "Dödens kemi" och "Skrivet i eld". Mina höga förväntningar på tredje delen "Whispers of the dead", infriades tyvärr inte. Boken utspelar sig helt i Tennessee, dit David Hunter begett sig för att fräscha upp sina kunskaper på "the Body Farm", en testanläggning där man studerar mänskliga kroppars förruttnelse. Anläggningens chef blir inkallad som expert i ett spektakulärt mordfall och tar med sig Hunter. Beckett har fortfarande ett bra språk, men det blir för många poetiska beskrivningar av soluppgångar över Smoky Mountains, historien är inte tillräckligt originell och vältrandet i döda kroppar går till överdrift. Jag blir också väldigt trött på Hunters ältande och självömkande. Jag var redan tidigare skeptisk till "kursiva offer", men efter kampanjen på bokhora.se har jag även blivit överkänslig mot "kursiva mördare", här till på köpet skrivet i andra person singular. (Resten av boken är berättad i jag-form med Hunter som berättare.) OK, bortsett från dessa invändningar är "Whispers of the dead" en typisk psykopatdeckare i amerikansk stil (trots att den alltså är skriven av en engelsman) som ger en stunds spänning och underhållning. Betyg: EEE