Varför gör hon på detta viset?

Det finns en alldeles utmärkt roman som heter "Northanger Abbey", skriven av Jane Austen 1803. Nu har deckarförfattaren Val McDermid skrivit en ny version av denna roman och gett den samma titel. Det är exakt samma historia, förflyttad till nutid. Bath har blivit Edinburgh under teaterfestivalen, brev har blivit sms och häst och vagn har bytts mot sportbilar. Men varför gör McDermid detta?? Att människors psykologi är oförändrad kan man konstatera genom att läsa originalet och tänka lite själv. Det enda som gör mig på en anings bättre humör är slutet, där McDermid moderniserar Austens helvita, heteronormativa värld lite grann. Men det sker alltså först på de sista sidorna. Läs tusen gånger hellre originalet! Fast börja med Austens bästa romaner: "Stolthet och fördom", "Förnuft och känsla" och "Övertalning".
Betyg: EE
P.S. Vill du läsa en skojig uppdatering av en Austen-roman, läs hellre "A Cure for All Diseases" av Reginald Hill.

2012 års bästa böcker

I år blir det en lista för deckare och en för övriga böcker:

2012 års bästa böcker, som inte är deckare

1. ”Försvunnen värld” av Maja Hagerman
2. ”Springa med åror” av Cilla Naumann
3. ”Vinterträdet” av Ellen Mattson  
4. ”How to be a woman” (”Konsten att vara kvinna”) av Caitlin Moran
5. ”Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken” av Jonas Gardell
6. ”The Immortal Life of Henrietta Lacks” (“Den odödliga Henrietta Lacks”) av Rebecca Skloot
7. “Artighetsreglerna” (“Rules of civility”) av Amor Towles
8. ”The Stranger’s Child” (”Främlingens barn”) av Alan Hollinghurst
9. ”Why be happy when you could be normal?”("Varför vara lycklig när du kan vara normal?" av Jeanette Winterson
10. ”Vi kom över havet” (”The Buddha in the Attic”) av Julie Otsuka

2012 års bästa deckare

1. ”Gone girl” av Gillian Flynn
2. ”Criminal” av Karin Slaughter
3. ”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal
4. ”Gods and beasts” (”Gudar och odjur”) av Denise Mina
5. ”The Woodcutter” ("Hämnden") av Reginald Hill
6. ”Till offer åt Molok” av Åsa Larsson
7. “The Gods of Gotham” (“New Yorks gudar”) av Lyndsay Faye
8. “Blood Safari” (“Den sista safarin”) av Deon Meyer
9. ”A room full of bones” av Elly Griffiths
10. ”Mullvaden” (”Tinker Tailor Soldier Spy”) av John le Carré

Gott Nytt Läsår!

 P.S. Här kan du läsa om 2011 års bästa böcker.

Château d'If revisited

Wolf Hadda har lämnat sin enkla bakgrund bakom sig och nu lever han det liv han drömt om: han är en förmögen, framgångsrik affärsman med hus runt om i världen, han är gift med sin stora kärlek och har en underbar dotter. En dag förlorar han allt och hamnar i fängelse. Där har han gott om tid att fundera ut hur han ska hämnas på dem som orsakat hans olycka, men först måste han övertala den unga fängelsepsykiatern Alva Ozigbo att han är redo att släppas fri. I "The Woodcutter" har Reginald Hill lånat upplägget från Alexandre Dumas "Greven av Monte Cristo" och det gör han rätt i för det är ju ett strålande upplägg! "The Woodcutter" är en härlig blandning av saga, äventyrsroman och deckare som jag sträckläste. Och så blev jag sugen på att åka (tillbaka) till the Lake District. Betyg: EEEE+

Dalziels återkomst

Finns det något trevligare än att oväntat springa på en gammal, kär vän som man inte träffat på länge? Det hände mig på bibblan häromsistens: när jag planlöst stod och tittade igenom snurran med engelska pocketböcker hittade jag "Midnight Fugue" ("Dödsmässa") av Reginald Hill. Jag har läst ett stort antal av hans Dalziel och Pascoe-deckare, men tydligen har jag inte haft koll på ett tag för denna kom redan 2009. Den börjar lite långsamt med att Dalziel ska försöka börja jobba igen efter sin konvalescens (se "The Death of Dalziel" och "A Cure for All Diseases"). Han blir kontaktad av en kvinna, vars man försvann sju år tidigare. Hon har förlikat sig med tanken på att maken är död när något händer som får henne att tro att han lever och finns i Yorkshire. Denna historia vävs ihop med flera andra och det tar ett tag innan alla personer och intriger är introducerade, men när allt är på plats blir det mer fart och spänning. Dalziel och Pascoe är sig lika, men deras relation har förändrats under Dalziels frånvaro och de måste på nytt hitta sina roller. Betyg: EEEE

Den allra första Dalziel & Pascoe-boken

Om den andra Dalziel & Pascoedeckaren hade ett visst läsvärde, är den allra första, "A Clubbable Woman", från 1970 mer av kuriosaintresse för den som vill veta hur det började. Den utspelar sig bland människor som alla är med i en rugbyklubb, och eftersom jag inte är intresserad av eller kan något om den sporten var det ingen bra början. Själva deckarhistorien är lite fiffig, men tyvärr rätt tråkigt berättad. Dalziel är som vanligt fet och bufflig och Pascoe blir förtjust i alla tjejer han träffar (han har inte fått ihop det med blivande frun Ellie än). Betyg: EE

En tidig Dalziel och Pascoe

Det är inte en så dum idé av förlaget att ge ut gamla Dalziel och Pascoe-deckare igen! "An advancement of learning" skrevs 1971 och är den andra boken i Reginald Hills långa, långa deckarserie. Den bufflige Andy Dalziel och hans ordentlige underlydande Peter Pascoe är sig lika. Deckarhistorien utspelar sig på ett college, där ett skelett hittas i jorden när en skulptur ska flyttas. Till de äldre lärarnas förskräckelse ägnar sig studenterna åt stormöten, marxism, droger och lite spiritism under den karismatiske studentkårsordförandens ledning. Dalziel, som bara har folkskoleutbildning, ägnar sig åt akademikerförakt och Pascoe ägnar sig åt att återuppta kontakten med den gamla flamman Ellie (blivande frun!) som är lärare på colleget. Trots stormötena och en del tidstypisk sexism (alla kvinnors bröst kommenteras), känns boken förvånansvärt tidlös/modern och mycket mindre daterad än t.ex. Sjöwall/Wahlöös deckare från samma tid. Kul också att få läsa om studentkårsordföranden Franny Roote, som dyker upp igen i nyskrivna "A cure for all diseases". Betyg: EEE

Austens oavslutade

Det är inte var dag man hittar en oläst Jane Austen-roman! Efter att ha läst Reginald Hills "A cure for all diseases" var jag förstås tvungen att läsa "Sanditon", Austens oavslutade romanfragment, som jag inte ens kände till tidigare. Austen hann bara skriva elva kapitel, ca 60 sidor, innan hon dog 1817. Men i de elva kapitlen presenterade hon alla de viktiga personerna och den lilla badorten Sanditon. I den version jag hittade på biblioteket (från 1975) har en Marie Dobbs avslutat historien under pseudonymen "en annan dam" (eftersom Jane Austen kallade sig "A lady" när hon gav ut sina första romaner). Tyvärr blir det ju inte samma sak som att läsa Austens fullbordade romaner, men det var inte på långa vägar lika plågsamt som när jag försökte läsa en fortsättning på "Stolthet och fördom". Marie Dobbs lyckas hålla Austens stil ganska väl, dock utan att nå upp till Austens nivå vad gäller humor och ironi, och hennes sätt att slutföra historien känns trovärdig och austensk (vilket antagligen beror på att slutet är kalkerat på"Northanger Abbey"). Huvudpersonen Charlotte Heywood bjuds till lilla Sanditon av sina nya vänner mr och mrs Parker. Där börjar hon umgås i en liten krets av fastboende och sommargäster som roar sig med promenader, havsbad (meddelst badvagn!), utflykter och assembléer. En del romantiska förvecklingar inträffar givetvis också... Betyg: EEE+

P.S. Bilden ovan är inte av den utgåva jag läst. Jag har läst en svensk översättning tryckt 1997 med ett omslag som ser ut som om det var till en Maeve Binchy-bok (en kvinna i 1920-talshatt och illröda läppar inklippt i ett foto av en engelsk badort).

En Austen-historia med mord

Vilken kul idé! I "A cure for all diseases" har Reginald Hill tagit Jane Austens oavslutade roman "Sanditon", flyttat den till nutidens Yorkshire och lagt till några mord och en fet polis på konvalescenthem. Eftersom jag inte hade läst "Sanditon" (Nu har jag gjort det!) tog det ett tag, trots förordet, innan jag fattade att Hill snott hela persongalleriet och början på historien rakt av. Huvudperson, vid sidan av Andy Dalziel och hans alltmer självgående underlydande Peter Pascoe, är den 22-åriga psykologistudenten Charlotte Heywood. Hon blir av en slump bekant med paret Parker och av dem medbjuden till deras hem i kuststaden Sandytown. I den lilla staden härskar den stenrika änkan lady Denham tämligen oinskränkt. Runt henne kretsar ett antal yngre släktingar, som förstås hoppas att en dag få ärva, samt ett antal andra personer som alla har ett horn i sidan till den buffliga ladyn. Som upplagt för ett mord! (Fast det skulle ju aldrig Austen ha skrivit förstås...) Betyg: EEEE

Kan Dalziel dö?

Inte kan väl Reginald Hill göra som Colin Dexter (som skrev om kommissarie Morse) och låta sin huvudperson dö? "The Death of Dalziel" ("Dalziels död") börjar i alla fall med att Dalziel hamnar i koma efter ett sprängattentat och det är osäkert om han kommer att överleva. En chockad Peter Pacoe får därför ensam sköta jakten på ett gäng moderna tempelriddare, som för ett eget, blodigt korståg mot den islamistiska fundamentalismen i Storbritannien. Hill skriver som vanligt mycket bra, med mycket humor och lärda blinkningar. Betyg: EEEE

Mer Reginald Hill

Förutom "The Stranger House" (se nedan) har jag läst en gammal (från 1973)Pascoe & Dalziel-deckare som kommit som svensk pocket: "I minnenas tecken". I den är Peter Pascoe ung och ännu inte gift med Ellie, men han har redan Dalziel som chef. Peter och Ellie åker för att träffa gamla universitetskompisar över en helg, men när de kommer fram är tre mördade och en saknas. Polisen på orten tror förstås att det är den saknade mannen som är mördaren men Pascoe kan inte tro det om sin gamle vän. Betyg: EEE

Övernaturligt i Lake District

Reginald Hill har tillfälligt övergett Dalziel (Hörde i teveserien att det uttalas "Diääll"!) och Pascoe och skrivit en spänningsroman med historiska gåtor i Da Vinci-kodsstil och även en hel del övernaturliga inslag. Den heter "The Stranger House" och den börjar lite trevande men i andra halvan av boken tar det sig. Huvudpersoner är den unga, australiensiska matematikstudenten Sam Flood och den från katolskt prästseminarium avhoppade spanskengelska Miguel Madero. De kommer båda till den lilla byn Illtwaithe i Lake District på jakt efter det förflutna. Men i Illtwaithe visar det sig finnas en hoper udda människor som inte är så förtjusta i att gamla hemligheter grävs upp. När Hill väl får till spänningen blir det riktigt roligt att läsa, även om historien förstås är hemskt långsökt och övernaturliga inslag har jag alltid lite svårt för. Betyg: EEE

Läs och njut av elegant och klassiskt mysterium

”En dans på rosor” (”Deadheads”) av Reginald Hill är en Dalziel & Pascoe-deckare som skrevs redan 1983. Den känns inte daterad eftersom den är en klassisk, elegant mordgåta som inte försöker vara vare sig samhällskritisk eller psykologiskt eller polisiärt trovärdig. Den bufflige Andy Dalziel och hans sympatiske underhuggare Peter Pascoe vid Yorkshirepolisen uppmärksammas på en man som det gått bra för i livet tack vare att personer som stått i hans väg råkat ut för dödliga olyckshändelser vid de mest lämpliga ögonblicken. Kan det verkligen vara en slump? Bra översättning! Betyg: EEEE