I overklighetens land

Vid bokcirkeln Det namnlösa sällskapets senaste möte tittade vi lite förvirrat på varandra och frågade oss vad "Jesus barndom" ("The Childhood of Jesus") av nobelpristagaren J.M. Coetzee egentligen handlar om. För att vara en så pass lättläst bok är den förvånansvärt dunkel. Men det gav förstås underlag för en intressant diskussion! Romanen handlar om en man, Simon, och en pojke, David, som kommer över havet som flyktingar till ett främmande land. De tas emot, tilldelas en bostad och mannen skaffar sig ett jobb i hamnen. Han är dock inte pojkens far och en viktig tråd i boken handlar om hur de ska hitta Davids mamma. Romanen utspelar sig i ett fiktivt land, men alla miljöer är realistiska. Tiden verkar vara mitten av 1900-talet. (Det finns telefoner och bussar, men inga mobiler och datorer.) Människorna i landet är välvilliga, men verkar inte riktigt drivas av vanliga mänskliga behov och drivkrafter. Hela boken präglas av en vag stämning av overklighet, trots att den alltså är väldigt konkret. Det är skickligt skapat av Coetzee, men det här var inte en bok i min smak. Jag föredrar att läsa psykologiskt trovärdiga historier om människor som känns mänskliga.
Betyg: EE
P.S. Coetzee har skrivit en fortsättning också: "The Schooldays of Jesus".

Svenskarna i slummen

I sin senaste roman "Swede Hollow" berättar Ola Larsmo om en ganska okänd aspekt av den svenska emigrationen till USA: att det inte var alla utvandrare som blev framgångsrika och lyckade svenskamerikaner. En del hamnade mer eller mindre i slummen. Swede Hollow eller Svenska dalen kallades en klyfta eller ravin mitt i staden St Paul i Minnesota. Där bodde fattiga svenska invandrare (och en del irländare och italienare), som stadens övriga invånare såg ned på och föraktade. I romanen får man följa en grupp svenska invandrare som kommer till Swede Hollow i slutet av 1800-talet och i fokus står familjen Klar från Örebro. Fadern har arbetat på skofabrik, men i St Paul lyckas han bara få påhugg på järnvägen. Modern kämpar för att hålla ordning i den skruttiga lilla stuga där de bor. Hon rör sig nästan aldrig utanför dalen och lär sig inte mycket engelska. De båda döttrarna får däremot chansen att gå i skola, lära sig språket och skaffa sig ett liv utanför dalen. Jag tyckte att det var en mycket läsvärd, intressant och fascinerande roman, som berättar en okänd historia. På slutet hoppar berättelsen i både tid och rum vilket jag tyckte gjorde att den blev lite för fragmentiserad. Det var synd på en annars helgjuten roman.
Betyg: EEEE

En fransyska i San Francisco

Jag har sett "Frog Music" omnämnas som Emma Donoghues ("Slammerkin", "Room") bästa roman, men har haft svårt att få tag i den. Jag blev därför glad när jag hittade den som ljudbok på Storytel i en amerikansk inläsning. Huvudpersonen Blanche är en fransk kabarédansös i 1870-talets San Francisco. En dag på gatan blir hon påkörd av en annan ung, fransk kvinna på velociped och en märklig vänskap med tragiskt slut tar sin början. Historien har drag av deckare, men det är inte det viktigaste med boken. Jag tyckte mycket om skildringen av den snabbväxande smältdegeln till stad och av hur unga kvinnor hittade sitt sätt att leva i den. Efter filmsuccén med "Room" tycker jag att någon svensk förläggare borde låta översätta både denna roman och "Slammerkin" till svenska! De är värda att få en publik här också.
Betyg: EEEE+

Världens vackraste roman?

"Lila" av Marilynne Robinson utspelar sig i USA under några decennier vid mitten av förra seklet. Huvudpersonen Lila blev som barn bortrövad/räddad av den kringresande Doll och växte upp utan att veta något om sin biologiska familj. I vuxen ålder är hon helt ensam i världen när hon kommer till den lilla staden Gilead. Där gifter hon sig med den mycket äldre kyrkoherden, men för att få veta hur det gick till och för att få veta mer om hennes bakgrund måste man läsa hela boken, som består av många tillbakablickar. Det här är en av de vackraste böcker jag läst, trots att den bitvis handlar om människor som har det eländigt. Kyrkoherden framställs som den mest sympatiska sorts kristen som man kan tänka sig och hans och Lilas förhållande är skildrat som kärleksfullt, komplicerat och intressant. Vi läste den här boken i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och till min stora förvåning var det flera som tyckte att den var tråkig! Själv hade jag inte tråkigt en sekund och vill nu läsa de två andra delarna i "Gilead-trilogin", "Home" och "Gilead". Jag rekommenderar dock läsning på engelska, för bokens magi verkar inte riktigt gå fram på svenska.
Betyg: EEEEE

Årets knasigaste bok?

"I love Dick" av Chris Kraus är en av de konstigaste romaner jag har läst. Om det nu är en roman. Jag har sett att den beskrivs som "autofiktiv". Historien utspelar sig 1994 och börjar med att den 39-åriga, experimentella filmaren Chris Kraus äter middag med sin make och en av hans bekanta, kulturmannen Dick. Chris blir förälskad i (eller snarare besatt av) Dick och börjar skriva brev till honom och lämna meddelanden på hans telefonsvarare. Hon involverar sin man i något som de rätt snart börjar se som ett gemensamt konstnärligt projekt. De approcherar den ganska oförstående Dick, som visserligen inte har något emot en flört eller ett one night stand, men som varken kan eller vill vara mottagare av Chris passion.  I sina långa brev till Dick börjar Chris snart diskutera konst och konstteori, på ett ganska nördigt sätt, som jag inte kan säga att jag alltid förstår, men som känns trivsamt bekant sedan min studietid i början av 1990-talet, då jag bl.a. läste feministisk konstvetenskap.
Betyg: EEEE

Kärlek och uppror i Karibien

Jag har varit nyfiken på Jamaica Kincaid ett tag och passade på att välja hennes "Annie John" när det blev min tur att välja bok i Det namnlösa sällskapet. Jag trodde att hon var svårläst, men det är hon inte alls! "Annie John" utspelar sig på 1950- och 1960-talen på Antigua, där Kincaid själv växte upp. Läsaren får följa Annie från barndomens kärleksfulla symbios med modern, genom tonårens plågsamma revolt fram till den slutgiltiga separationen från modern. Jag har nog aldrig läst en skildring av tonårsuppror som varit så präglad av sorg som denna! Boken som helhet är dock inte sorglig, utan rolig, gripande och både ton- och formsäker. Kincaid verkar ha full kontroll över varje ord och hon är en mästare på att sätta samman dem. Det här är en av årets bästa böcker för mig och jag kommer absolut att läsa mer av Kincaid!
Betyg: EEEEE
P.S. "Annie John" finns på svenska, men jag rekommenderar läsning på engelska. Språket är inte svårt och romanen är tunn.

Mer historielektion än historieberättande

Jag kämpade mig igenom ungefär halva "The Map of Love" ("Kärlekens väv") av egyptisk-brittiska Ahdaf Soueif innan jag gav upp. Den är inte dålig, men tempot är väldigt långsamt och jag tröttnade lite på det undervisande draget i den. Ramhistorien utspelar sig 1997 då en amerikansk kvinna kommer till Kairo och söker upp en egyptisk kvinna, som hon är avlägset släkt med. Med sig har hon en koffert med dagböcker och annat material som har tillhört hennes släkting Anna Winterbourne, en ung engelska som kom till Egypten 1901 och blev kär i en egyptisk aristokrat. Annas historia är fascinerande, men när hennes berättelse hela tiden avbröts av ramhistorien tappade jag till slut tålamodet. Men jag har ändå lärt mig mer om Egyptens historia av denna halva roman än jag någonsin vetat förut!
Betyg: EE

Ensam är stark?

Therese Bomans förra roman, "Den andra kvinnan", var en av 2014 års stora läsupplevelser för mig. Förväntningarna på den nya romanen, "Aftonland", var därför stora. "Aftonland" handlar om Karolina Andersson, 40-årig professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har precis separerat från sin sambo sedan många år och är lite vilsen och ganska ensam. Hon navigerar bland intrigerande kollegor och arbetsskygga doktorander på universitetet, kindpussande kulturmänniskor på vernissager och skäggodlande hipstrar på Södermalm, dit hon flyttat efter skilsmässan. Liksom i förra romanen är Bohmans personskildringar trovärdiga och intressanta. "Aftonland" är också full av elaka och pricksäkra iakttagelser av kulturelitens och den ängsliga medelklassens ritualer och vanor. Karolina Andersson kommer, i likhet med huvudpersonen i "Den andra kvinnan", ur östgötsk arbetarklass vilket ger ett tydligt klassperspektiv åt skildringen, förutom det uppenbara genusperspektivet. Det är en rolig roman som jag läste med fascination, men lika drabbande som "Den andra kvinnan" var den inte.
Betyg: EEEE

Skogarnas folk

"Barkskins" av Annie Proulx (som skrev "Sjöfartsnytt" och "Brokeback Mountain") är en tjock, episk roman, som jag har lyssnat på i en lång och vindlande, amerikansk uppläsning. Den tar sitt avstamp i det sena 1600-talets Kanada. Dit kommer två fattiga fransmän, René Sel och Charles Duquet. De har skrivit på att de ska jobba som skogshuggare ett antal år ute i vildmarken för att sedan få egen mark som ersättning. Sel blir kvar i skogen, gifter sig med en kvinna ur ursprungsbefolkningen och får barn och barnbarn som slits mellan kulturerna. Duquet är en driftig och hänsynslös man, som rymmer från anställningen i skogen, grundar ett trävaruföretag och blir rik. Läsaren får sedan följa de båda männen och deras ättlingar genom århundradena fram till nutid. Gemensamt för släkterna är att deras koppling till skogen består, fast på olika sätt i olika generationer och på olika platser. Jag tyckte mycket om historien, person- och miljöskildringarna. Trots det myllrande persongalleriet var det inte svårt att hänga med.
Betyg: EEEE

Minnen av monster

Jag är ingen fantasyälskare, men Neil Gaiman har ändå stått på min läslista ett tag, eftersom han är en sådan centralfigur i genren och anses hålla hög kvalitet. Det passade mig därför bra att vi skulle läsa "Oceanen vid vägens slut" ("The Ocean at the End of the Lane") i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet. Tyvärr fick boken mig inte att ompröva min skepsis till fantasygenren. Historien utspelar sig i England på 1960-talet. Berättaren återvänder i vuxen ålder till byn där han växte upp och börjar minnas saker som hände när han var sju år. Han blev då bekant med en lite äldre flicka, som visade sig ha någon slags övernaturliga krafter. Ett monster i form av en barnflicka dök plötsligt upp i pojkens familj och en ödesdiger kamp mellan onda och goda krafter brakade lös. Jag tolkar boken som att den bland annat handlar om barns utsatthet och maktlöshet gentemot vuxna, men jag skulle hellre läsa en annan typ av bok på det temat. Till den här romanens fördel talar dock att den inte är så tjock och att den är skriven på ett mycket vackert språk.
Betyg: EE+

Summer of '69

Debutromanen "Flickorna" ("The Girls")  av Emma Cline har blivit en stor succé, förmodligen på grund av sitt kittlande ämne: den bygger på den verkliga historien om Charles Manson och hans sekt. Fokus i boken är dock inte på sektledaren utan på de unga kvinnorna runtomkring honom. Huvudpersonen Evie är 14 år och blir ett lätt byte för sekten när föräldrarna ligger i skilsmässa och bästa kompisen sviker. Evie blir helt betagen av Suzanne, en av kvinnorna runt sektledaren (som här heter Russell) och tillbringar snart både dagar och nätter på den förfallna gård där sekten håller till. Där finns knappt någon mat, men drogerna flödar. Det är sommaren 1969 och den kommer att avslutas med ett brutalt massmord. Det är som sagt ett spännande ämne och Cline är väldigt skicklig på att använda både den amerikanska småstaden och sektmiljön för att beskriva hur det är att växa upp till kvinna i ett västerländskt samhälle. Min invändning är att hon beskriver lite för mycket och gestaltar lite för lite. Läsaren behöver inte få precis allt skrivet på näsan, färdiganalyserat och klart. Och så tycker jag att ramhistorien i nutid är rätt träig.
Betyg: EEE+

Stockholmsflickor

Sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet var "Apelsinflickan" av Lena Kallenberg. Den är klassificerad som en ungdomsbok och det känns att den har ett klart undervisande syfte. Boken utspelar sig i Stockholm på 1880-talet och handlar om 15-åriga Signe, som har bott på ett barnhem sedan hon var åtta år. Nu är hon stor nog att ta tjänst som piga och först hamnar hon på en bondgård ute på Värmdö. Snart nog är hon tillbaka i stan och man får följa hennes och väninnans Alices slit för att överleva i en fattigdom som är svår att föreställa sig. Jag gillar att läsa böcker om kvinnors liv på 1800-talet och tycker förstås att det är bra om den här boken blir en ingång till ett intresse för äldre tider, men jag blev inte så förtjust i den själv. Jag tycker att språket är lite för konstlöst - lite för rakt berättat utan någon undertext. Det är kanske för att inte skrämma bort läsovana ungdomar, men gör det mindre njutbart för mig. Jag vill dock ge en eloge till Kallenberg som får till dialogen med korrekta tilltal, vilket inte många nutida författare klarar. Min största invändning mot boken är att den befäster en slags högborgerlig 1800-talsmoral, där en flicka som har sex (eller säljer sex) är förlorad (och straffas för det) och det viktigaste i livet (för en ung kvinna) är att bevara oskulden. Det känns unket och inte så trovärdigt med tanke på att boken utspelar sig i fattig stadsmiljö där folk från hela landet strömmade in och äldre tiders moral löstes upp. Många levde i s.k. Stockholmsäktenskap (dvs. som sambor). Även om uppväxten på ett religiöst barnhem skulle kunna förklara Signes fixering vid dygdighet förklarar det inte varför kompisen Alice från samma barnhem, blir prostituerad. Det framstår som om det är något ofrånkomligt och nedärvt, trots att Alices mor dog när hon var liten. Eller menar författaren att Alices "lösaktighet" beror på hennes röda lockar och hör ihop med hennes livsglädje?
Betyg: EE
P.S. Läs hellre Per Anders Fogelströms Stad-serie och Aino Trosells "Hjärtblad". 

Yrke: hemmafru och spion

Jag tror att det var omslaget som fick mig att börja lyssna på "A Quiet Life" av Natasha Walter, för spionromaner är ingen genre jag brukar ägna mig åt. Men den här var kul! Huvudpersonen Laura är en amerikansk medelklassflicka som kommer till London strax före andra världskriget och som blir kvar. Hela historien går ut på att hon är spion åt Sovjetunionen utan att någon någonsin anar det, eftersom hon utåt förefaller vara en ytlig, spånig hemmafru. Skildringen av varför hon blir spion är kanske inte så trovärdig (fast vad vet jag?), men det spelar ingen roll för resten av boken är spännande och mycket underhållande. Och feministisk.
Betyg: EEEE+

Med New Yorks konstvärld som laboratorium

Siri Hustvedt är en författare som jag tycker bättre och bättre om för varje bok jag läser. "Den lysande världen" ("The Blazing World") är en låtsasdokumentär bok om en fiktiv, bortgången konstnär: Harriet Burden. Genom utdrag ur hennes dagböcker, intervjuer med hennes närstående och vittnesmål från personer som stött på Burden i olika sammanhang rullas en slags feministisk, rolig, konstvetenskaplig deckare i många lager upp. Jag gillar både formen och innehållet!
Betyg: EEEE+

Rebellens mamma

Jag fortsätter att upptäcka Colm Tóibíns romaner efter att ha gillat "Brooklyn" och "Nora Webster". I somras lyssnade jag på "The Testament of Mary" ("Marias testamente") i en uppläsning av Meryl Streep. Tóibín låter Jesu mor berätta en skitigt realistisk, mycket mänsklig version av världens kanske mest kända berättelse. Hur kan det ha varit att vara mor till en rebellisk predikant i ett ockuperat land? Jag tycker att det är fascinerande lyssning och Streep gör berättelsen trovärdig.
Betyg: EEEE

Farväl till en fru

Anne Tyler är en författare som jag regelbundet återkommer till och som jag hittills aldrig blivit besviken på. När man läser henne vet man att man får en välskriven, underhållande historia som utspelar sig i Baltimore och som sätter människors relationer i fokus. Nu har jag lyssnat på "The Beginner's Goodbye" ("Farväl för nybörjare"). Den innehåller något lite ovanligt för Tyler, nämligen magisk realism. Jag är ju inte så förtjust i övernaturligheter, men när det, som här, används för att beskriva sorgen efter en älskad person som gått bort, tycker jag att det kan vara motiverat. Huvudpersonen, den 35-årige Aaron, ser sin döda hustru Dorothy bredvid sig när han promenerar på gatan eller känner på frukten på marknaden. I en stillsamt berättad historia får man veta hur de två udda personerna hittade varandra. Högkvalitiv feelgood skulle man kunna kalla det här!
Betyg: EEEE
P.S. Andra böcker där övernaturliga inslag används för att beskriva saknaden efter någon älskad är "Vi faller", "Nattfåk" och "Själens osaliga längtan". 

De besynnerliga barnens slutstrid

Miss Peregrine och de besynnerliga barnen är tillbaka i en tredje del: "Library of souls" ("Själarnas bibliotek"). Ransom Riggs fortsätter på sitt koncept att spinna en fantasyberättelse kring autentiska, gamla foton. Det är ett rasande tempo från första början och slutar i en klassisk strid mellan ont och gott. Det är bara att slå sig ned och låta sig underhållas.
Betyg: EEEE

Livets vardagliga mysterier

"Avd. för grubblerier" ("Dept. of Speculation") har blivit hyllad av kritiker och medfört ett stort genombrott för författaren Jenny Offill. Efter att ha hört om den på podradion Inside the New York Times Book Review hittade jag den på Storytel och lyssnade på den framför diskbaljan i sommarstugan. Det är en berättelse i jag-form om en kvinna, ett äktenskap, ett barn. Det är ingen rosenröd skildring som slutar med att de lever lyckliga resten av sina liv men det är inte heller någon helvetesskildring. Det är alltså ingen konventionell kärleks- eller äktenskaps(krigs)skildring. Jag uppskattade realismen i beskrivningen av relationen mellan kvinnan, mannen och barnet, men jag blev inte så berörd av boken. Jag tror att det är därför jag har lite svårt att sätta ord på vad jag tyckte om och inte tyckte om med denna bok. Jag borde kanske ha läst den vid något annat tillfälle och sett till att ha någon att diskutera den med? Jag tror att den skulle vara bra som bokcirkelbok.
Betyg: EEE

Teddy's war

"A God in Ruins" av Kate Atkinson är inte en fortsättning på "Life after life" ("Liv efter liv") utan en parallellhistoria. I den här romanen står Ursulas bror Teddy i centrum. I "Life after life" skildrades en mängd olika alternativa liv för Ursula (och Teddy) så Atkinson har haft stor frihet när hon valt vilken version hon vill berätta om Teddy. Det handlar mycket om Teddys tillvaro som stridspilot under andra världskriget, som han överlever (eller gör han det?), men också om barndomen på Fox Corner, äktenskapet med grannflickan Nancy, dottern Viola och barnbarnen Sunny och Bertie. Jag har lyssnat på romanen i en underbar inläsning på Queens's English och tyckte mycket om den.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Försoning" av Ian McEwan.

Paradiset på jorden?

Innan européerna kom till Tasmanien kan nog tillvaron för ursprungsbefolkningen där beskrivas som paradisisk: grupper av människor i paradisdräkt vandrade omkring i landskapet och levde som jägare och samlare. Sedan kom engelsmännen med sin "civilisation" och sina infektionssjukdomar. På 1850-talet fanns bara en liten spillra av ursprungsbefolkningen kvar. I romanen "English Passengers" av Matthew Kneale får en pompös och bokstavstroende kyrkoherde på landet i England vid den tiden en idé: han är övertygad om att Edens lustgård ligger i Tasmaniens okända inre. Eftersom det är upptäcktsresornas tidevarv lyckas han hitta en rik man som är villig att finansiera en expedition som ska bevisa prästens snurriga teologisk-geologiska teori. Med sig får han två skeptiska deltagare: en läkare som ser resan som en chans att samla in bevis för sin egen, lika snurriga, men ännu obehagligare teori: att den anglosaxiska "rasen" är överlägsen alla andra, och en ung botanist, om helst bara vill supa och sova. En otursförföljd sjökapten, som hade tänkt sig en liten smugglartur på Engelska kanalen, får det årslånga uppdraget att forsla den grälande expeditionen till Australien och tillbaka. Parallellt får man följa tasmaniern Peevay, som de senaste decennierna ruvat på hämnd mot engelsmännen för utrotningen av hans folk. Kneale berättar sin tragiska historia med engelsk, underskruvad humor och härlig äventyrskänsla, vilket gör läsningen av denna originella roman till ett nöje. Jag inser också att jag för första gången får läsa om hur det faktiskt kan ha varit i straffkolonierna dit England skickade alla sina oönskade element.
Betyg: EEEE
P.S. Romanen verkar inte finnas på svenska, men här står det i alla fall lite om den i SvD.