En far och hennes dotter

Susan Faludi har tidigare bl.a. skrivit de feministiska klassikerna "Backlash" och "Ställd". Nu är hon tillbaka med en mer personlig historia: "In the Darkroom", som handlar om hennes far. Efter att de knappt haft kontakt under flera decennier hörde fadern plötsligt av sig och berättade att han, vid över 70 års ålder, hade bytt kön och nu hette Stéfanie. Han hade flyttat tillbaka till Ungern, som han ursprungligen kom ifrån. Susan Faludi reste dit för att återuppta relationen och försöka förstå fadern. Hennes minnen från barndomen var av en patriarkalisk och våldsam man. Nu träffar hon en äldre, lite prudentlig dam, som inte vill kännas vid vissa saker i det förflutna. Men dottern fortsätter luska och långsamt växer en bild fram av fadern som barn i en rik, men olycklig, högborgerlig familj, som ung, judisk man under andra världskriget, som framgångsrik fotograf och redigerare, som misslyckad familjefar och som transperson och HBTQ-aktivist. Det är ett fascinerande och ömsint porträtt av en oerhört knepig person, tecknat med mycket humor. Faludi skriver konsekvent "min far" och "hon", när hon skriver om fadern efter könskorrigeringen. I början känns det konstigt, men snart vänjer man sig och inser att det är det enda logiska.
Betyg: EEEE+

 

Susan Faludi och hennes far Stéfanie Faludi

Den fula flickans föräldrar

En utmärkt källa till (gratis) ljudböcker är radioföljetongen, eftersom man kan lyssna på alla avsnitt i sträck i appen Sveriges Radio Play.  Just nu kan man bl.a. lyssna på den ungerska romanen "Lärkan" av Dezsö Kosztolányi, inläst av Johan Rabaeus. "Lärkan" är en ungersk klassiker, som tidigare inte funnits översatt till svenska. Den  skrevs på 1920-talet, men utspelar sig under en septembervecka 1899 i en ungersk småstad. Kvinnan som kallas Lärkan är 35 år och så ful (och fattig) att hon inte har blivit gift. Så många andra alternativ fanns ju inte för borgerliga kvinnor på den tiden. Hon bor därför kvar hos sina föräldrar, som lever ett stillsamt och tillbakadraget liv. Romanen börjar med att Lärkan, för första gången i sitt liv, ska åka till släktingar på landet och vara borta från sina föräldrar i en hel vecka. I hennes frånvaro går föräldrarna ut på restaurang, träffar gamla bekanta, blir bjudna på teater och lever upp i största allmänhet. Kosztolányi skildrar den borgerliga småstaden och dess invånare detaljerat, elakt och humoristiskt. Jag tycker om att han inte låter satiren gå för långt utan personerna, framför allt de mest utsatta, får behålla lite värdighet.
Betyg: EEEE

Kärlek och krig

Jag tröttnar aldrig på välskrivna romaner om andra världskriget. "The Invisible Bridge" ("Den osynliga bron") av Julie Orringer handlar om Andras Lévi. Han är en ung judisk man från Ungern som 1937 kommer till Paris för att studera arkitektur. Med tanke på årtalet förstår man direkt att inget kommer att bli som han har tänkt sig, men innan kriget bryter ut hinner han träffa sina stora kärlek. När jag läser romaner som utspelar sig under andra världskriget undrar jag ibland hur författaren bestämmer vilka romanfigurer som ska få dö och vilka som ska få leva. I verkligheten var det ju så fruktansvärt många som dog och så mycket slumpen som bestämde vem som skulle överleva. I det här fallet förstår jag av efterordet att berättelsen bygger på författarens morföräldrars verkliga upplevelser, vilket gör att jag inte kan klaga på att att det som händer är osannolikt. Orringer ligger ibland farligt nära det alltför sentimentala och patetiska, men jag tycker att hon klarar balansgången och levererar en utsökt beskriven kärlekshistoria och en realistisk skildring av andra världskriget ur ett framför allt ungerskt judiskt perspektiv.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr och "Hemligheten" av Philippe Grimbert, men hoppa över "Sarahs nyckel".